Sällsamma stunder

Så här glad kan man bli om man får rida lycko-Lára!!! Ser att det verkligen är hög tid att "använda upp"bilderna från senaste Atlikursen - så här mycket snö är det ju inte alls nu...!

Nu för tiden upplever jag för det mesta min kropp som en motståndare tyvärr, som både gör ont och hela tiden "stretar emot" när jag vill göra något. Men ibland får jag uppleva sällsamma stunder när kroppen och jag plötsligt är "på samma lag" - smärtan är lindrig och den bara följer med när jag rör mig! Detta brukar vara när jag först ridit mig tillräckligt varm för att våga stretcha, för att sedan "koka" mig i bastun så att jag kan stretcha lite till. Just nu är en sådan stund - mmmmmmm - försöker verkligen vara närvarande i känslan och bara njuta! En kopp av mitt specialimporterade Earl Grey-te gör ju inte saken sämre heller!

Och grunden till detta sällsynta välbefinnande lades förståss av Lára! Efter att först ha "tygellongerat"i båda varven i skritt och trav (med bästa resultatet hittills) repeterade jag gårdagens lektion på ridbanan. D v s först vändningar för ytterhjälperna i skritt - i början hela volter, sedan stora serpentiner och slutligen bara flytta undan ett par steg innan jag bytte riktning, hela tiden med bibehållen eftergift. 

När jag jobbat på samma sätt i lååångsam tölt, samt även töltat lite på volt med ännu mera drivning (låtsades att Sylvia stod där i mitten och smackade för att ge extra energi) var det dags att rida tempoväxlingar. Vi gjorde några försök i båda varven, men underlaget var så slaskigt att det inte alls kändes optimalt... Lämnade därför ridbanan och red upp bakom bommen för att få bättre förutsättningar. 

Det går verkligen bättre och bättre för oss! Ibland går det riktigt bra! Men fortfarande får vi problem då och då... ibland vet jag varför och kan korrigera, men ibland inte... Ibland kan det hjälpa att smacka lite när hon håller på att tappa takten - då är det som att hon tar i bättre bakifrån och allt reder ut sig. Men ibland blir det bara värre om jag smackar... och tyvärr vet jag ännu inte om smackningen ska hjälpa eller stjälpa förrän efteråt...

Men roligt är det!!! Verkligen roligt! När vi kom upp till den tidigare vändplanen stannade vi för att Lára skulle hinna hämta andan innan vi fortsatte med tempoväxlingar på hemvägen. Då var hon verkligen jätteduktig! Trots att hon tyckte det var tråååååkigt att stå stilla markerade hon bara detta genom att stampa lite ibland. Men hon stod ändå helt stilla, med lös tygel! (Och då hade jag ändå vänt henne så att hon stod med nosen hemåt.) 

På hemvägen fortsatte vi träna tempoväxlingar - och nu blev tempot i ökningarna högre, samtidigt som det var svårare att motivera riktigt långsam tölt där emellan. Var i alla fall riktigt nöjd med våra prestationer när jag avslutningsvis vände tillbaka bort från stallet igen och lät henne sträcka ut framåt-nedåt i trav. Oj, vilket tryck det var i traven! Uppenbarligen hade jag verkligen lyckats engagera damens bakben idag! 

När Lára ätit sitt kraftfoder lunchfodrade jag hästarna - de fick alltså en ganska sen lunch. Det var egentligen KG:s uppgift att ge lunch idag - och det kändes extra bra att kunna göra det åt honom i o m att han lovat att ta både min kvällsfodring på lördag och morgonfodring på söndag! Stort TACK för det!!!

Nu ska jag fortsätta att njuta av den sköna känslan i kroppen så länge den varar!