Fler aha-upplevelser!

Vet ni vad Lára gör här? Hon får sträcka sig ner för att dricka ur vattenkoppen som normalt sitter högt uppe på väggen... det har nämligen rasat så våldsamt mycket snö från taket att det ser ut som om vattenkoppen sitter nere vid marken! (Jo, jag vet att min skugga kom med... men bilden tål tyvärr inte att beskäras, då blir den oskarp, så ni får stå ut med det!)

De senaste dagarnas härliga väder fortsatte idag - perfekt för Sylvia och mig som bestämt oss för att rida långtursrundan igen! Den här gången skulle jag inte behöva skynda mig hem för att laga lunch till några ryssar - så nu tänkte vi ta lite mer god tid på oss. Sylvia föreslog dessutom att vi skulle rida motsatt håll jämfört med sist. För då skulle vi redan efter 1/3 av sträckan veta om vägbommen var låst - i så fall skulle det ju bli betydligt kortare sträcka att vända och rida tillbaka. 

Sylvia hade förklarat att mitt idoga arbete med att få Láras högerbog på plats har gett resultat - så nu vill hon hela tiden skjuta ut vänsterbogen i stället. När vi töltade iväg längs bilvägen mot Avan fick jag alltså rida henne vänsterställd och hålla mitt fokus på rätt bog! Sylvia tipsade även om att jag skulle ställa större krav när det gällde att länga halsen: "Ge tydligare signaler, så behöver du inte ge signal lika ofta utan hinner ha ett längre moment med lös tygel innan du behöver påminna igen." (Hm... precis vad Atli också säger hela tiden - tänk att det ska vara så svårt att göra som de säger! Här trodde man att man var normalbegåvad...) 

När jag testade detta - och dessutom fick vänsterbogen på plats - kom plötsligt en helt ny längd på halsen. Och ett helt annat steg! "NU jobbar hon med ryggen! Känner du att det är som att sitta högst uppe på en stor gummiboll?!" utropade Sylvia. Och det gjorde det verkligen!!! HÄFTIGT!!! Démantur kan rulla på i sådan muskelbyggartölt med lös tygel. I vårt fall behövs däremot täta påminnelser. Men Sylvia sa att om jag fortsätter fokusera på TYDLIGA signaler med lös tygel där emellan, så kan Lára också komma dit tillslut. "Och det är när du kan få henne att jobba så här med ryggen som det kan börja bli aktuellt att använda boots."

Vi töltade på ända fram till asfaltsvägen - men där fick hästarna sedan skritta nästan hela vägen bort till Torrbergsvägen, för nu hade snön tinat bort så asfalten var framme. När vi sedan passerat (den öppna) vägbommen blev det mer tempo igen. Vi passade på att ta flera långa galoppsträckor i det suveräna underlaget. Och nu behövdes ingen diskussion alls - Lára tog den "omöjliga" högergaloppen direkt varje gång. Hm... så enkelt kan det alltså vara när matte ägnat ridturen åt att hålla vänsterbogen på plats!

När vi kom tillbaka till stallet kunde vi konstatera att rundan faktiskt inte tagit så mycket längre tid än förra helgen. Men vi hade bättre fördelning av tempo- resp skrittsträckor idag. Nu ska jag försöka beskriva vägen över hygget för Eva så att hon också kan få rida den här härliga rundan!