Jag har varit på inspirerande föreläsning idag med Paula Fahlander och Katrin Grönlund från Creation of Swedish Lapland - därav utropet i rubriken! (Hade tänkt länka till deras hemsida - men den verkar inte fungera tyvärr... så jag får väl återkomma med den saken.)
Men inte nog med det - DESSUTOM har jag ridit lektion för Sylvia på min fantastiska häst! Fast vi började faktiskt med att jobba henne från marken. Det var en övning som Eyjolfur Isolfsson tydligen använder mycket - så Sylvia tyckte det var lämpligt om jag "tjuvtränade" lite inför kursen för honom i Umeå. Det var ungefär som att longera på minivolt, men använda tyglarna istället för longerlina. Tyglarna skulle då ligga över halsen precis som när man rider. I vänster varv skulle jag hålla tygeln med vänster hand så att jag samtidigt kunde hålla stöd på yttertygeln och krama på innertygeln för att uppmuntra henne att länga halsen. Först i skritt - och då skulle jag fokusera på att hela tiden stå kvar på samma plats, så att volten verkligen blev liten. I vänstervarvet fick jag också tipset att driva på henne lite, när hon ville komma in mot mig i mitten.
När vi sedan gjorde samma sak i trav fick jag röra mig lite mer, så att hon fick en liiite större volt att trava på. Här har både Lára och jag att träna på! Hon tyckte inte det var helt lätt att trava på sådan minivolt. Och jag tyckte inte det var helt lätt att med samma hand BÅDE ge eftergift på innertygeln men samtidigt behålla stödet på yttertygeln. Blev också väldigt inspirerad att longera henne (med dubbla linor)! Det är flera år sedan jag longerade av någon anledning - trots att jag alltid tyckt att det är väldigt kul eftersom man då verkligen ser hur hästen rör sig!
All träning blev dock inte från marken idag, utan jag fick även jobba henne uppsuttet. Började med trav på volt - och där blev vi "kvar" ett bra tag. Red i höger varv och till att börja med kändes Lára mjuk och fin. Men tyckte hon visst att det räckte - för hon övergick till att blixtsnabbt räta ut sig så snart jag belönade "halslängd" med eftergift på innertygeln. Fick då böja henne ÄNNU mer i innersidan och bara ge korta, korta eftergifter. Då hann hon aldrig länga halsen riktigt lika mycket, men hon hann inte heller räta ut sig. (Inte lika ofta i alla fall.) Sylvia sa att jag tillfälligt fick ge avkall på den där riktigt långa halsen för att uppnå steg 1, d v s bibehållen böjning. Vi konstaterade att både Eyjolfur-övningen och dubbellongering kan vara bra sätt att komma åt detta framöver!
På slutet hann vi ändå tölta lite. Först långsamt och när hon tillslut längde halsen mer än jag trodde var möjligt fick jag börja lägga på lite mer drivning. Men då måste jag vara beredd att direkt möta upp med en rörlig hand för att behålla den långa halsen. Fick till min glädje även testa lite tempoväxlingar! Fortsatte min strategi med att öka lite mer succesivt och Sylvia tipsade dessutom om att jag skulle följa med framåt med överlivet i ökningen för att sedan "sitta bakåt" i nedtagningen. Och förståss massor av drivning och rörlig hand i nedtagningarna. I vänster varv ville hon skjuta ut högerbogen i nedtagningen, så där fick jag "tänka sluta utåt" - vilket var väldigt effektivt! Tack vare det kunde vi faktiskt hålla takten ett helt varv runt, istället för att få problem på kortsidorna!
I den avslutande traven längs spåret travade hon riktigt, riktigt bra! Lååånga, lugna steg och låååång hals! Nu var det redan dags för nästa lektion att börja, så jag lämnade ridbanan men för att följa Atlis råd skrittade jag henne en stund på volt utanför stallet istället. Och hon sträckte tacksamt ut så att mulen nästan tog i backen. Atli påpekade ju att nedvarvningen efter varje ridpass är extra viktig för en häst som Lára, som lätt blir "springig". Oj, så svettiga vi var båda två efter detta. Men för mattes skull var det ju extra bra - eftersom höjd kroppstemperatur brukar betyda smärtlindring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar