Jag förstår verkligen inte varför ingen i stallet verkar ta mig på allvar när jag kallar Lára för "mattes lilla ängel"... ;-) Här siktar damen in sig på min arm som protest mot att Atli kittlas alldeles våldsamt genom att flytta sadeln. Men alla överlevde - även denna gång!
Och är man så fantastisk att rida som Lára är - då blir man förlåten det mesta (antagligen allt) annat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar