Detta skulle visa sig bli en MYCKET händelserik och trevlig dag!!! Den startade tidigt, i o m att jag hade morgonfodringen av hästarna. Vädret bjöd dessutom på strålande sol och några plusgrader när jag körde till stallet redan innan frukost. Innan jag var framme i Mariebäck ringde pappa och berättade att jag skulle få lunchgäster från Moskva! Vi har nämligen en rysk "syster", som för 16 år sedan var utbytesstudent i Sverige och då bodde ett år hos mina föräldrar. Nu hade Tatjana, hennes make Alexander samt hunden Dasch kommit med flyg till Arlanda och skulle bila upp genom landet med den finska skidorten Levi som slutmål. De hade tillbringat natten hos mamma och pappa i Umeå och skulle passera Luleå vid 12-tiden idag, alltså lagom för lunch. KUL!!! Det gällde alltså "bara" för mig att hinna hem innan dess samt snabbt fixa något att bjuda på...
Men först skulle jag SNABBT fixa något att bjuda hästarna på - och som vanligt handlade det om sekunder för att de inte skulle svälja ihjäl! ;-) Lára är så söt när hon står vid grinden och befaller att maten ska serveras GENAST - det ser ut som att hon tränar på spansk skritt! Förhoppningsvis ska jag någon gång lyckas fånga momentet när hon sträcker frambenet rakt fram... om hon inte hinner svälta ihjäl innan dess, vill säga... ;-)
Sylvia hade pratat om att rida en långtur idag. I o m skogsmaskinernas spår "bakom bommen" kan man visst ta sig ända ner till Torrbergsvägen så att man sedan kan följa den ut till Selet och via Avan hem till Mariebäck igen. Det var ju verkligen passande väder för att testa en sådan runda! Och jag har ju faktiskt bara ridit utanför ridbanan en enda gång efter semestern, så jag hade verkligen ett uppdämt behov av att rida ut! Problemet var ju bara att vi inte visste hur lång tid den här rundan kunde tänkas ta, i o m att ingen ridit den tidigare. Och jag behövde hinna hem och laga lunch till mina gäster kl 12, innan de måste skynda vidare för att hinna fram till Levi på utsatt tid. (Johan var inte hemma tyvärr, annars hade han ju kunnat ta hand om den saken så det räckte med att jag sladdade in lagom till kl 12.) Men jag kunde bara inte motstå frestelsen, utan Lára och jag hakade på Sylvia och Démantur.
Vi satte ganska snart upp ett lite högre tempo, ifall det skulle bli sämre ridunderlag och därmed längre skrittsträckor längre fram. (Fast Lára tyckte förståss inte alls att detta var ett tillräckligt högt tempo - jag fick minsann bromsa en hel del..!) Underlaget i spåren efter skogsmaskinerna visade sig dock vara riktigt bra! När vi lämnat dem bakom oss och kom ner på Torrbergsvägen kom Sylvia ihåg att det finns en vägbom efter ca 2/3 av den totala sträckan vi tänkt rida. Och om den skulle vara låst skulle vi behöva vända och rida samma väg tillbaka - för det går inte att passera den på sidorna. Ytterligare ett spänningsmoment alltså! Men nu var vi ju på en plogad väg - med fantastiskt ridunderlag - så det var väl bara att gasa på?!
Lára tyckte att det var en alldeles lysande idé - hon laddade på som en galning i galopp! Jag känner igen det där från Reykur - han kunde också bli så där ibland att han bara MÅSTE få "bränna ur systemet" lite, så kunde vi "börja snacka" sedan. Och när Lára fått springa precis så fort hon ville - d v s FORT - uppför en backe kunde hon sedan galoppera lugnt och fint i riktigt trevlig form!
Det blev förståss en skrittpaus då och då, men i övrigt väldigt mycket tölt och flera galopper. I tölten hade vi bra sparringpartner för att träna att gå i ett högt tempo utan att tappa takten. I övriga gångarter var det Lára som höll upp tempot. Till vår lättnad var vägbommen öppen, så vi kunde rida ut på Seletvägen. Vid det här laget var Démantur trött och sneglade bakåt då och då, som om han ville säga till sin matte att det var hög tid att vända tillbaka hem. Men Lára är ju mer som en agilityhund: visa henne en riktning så springer hon! Så jag fick faktiskt sitta och bromsa henne under skrittpauserna, trots att hon svettats så att hon var skummig under tränset.
När vi svängde in på Mariebäcksvägen och därmed bara hade 3 km kvar till stallet - insåg vi att vi faktiskt bara varit ute en timme! :-O Med vårt tempo hade denna låååångrunda (måste vara minst en mil) inte tagit längre tid! :-O Hästarna fick därför en lååång skrittpaus (trååååkigt, tyckte Lára), töltade lite till och sedan avslutade vi med lååång skrittpaus igen. Tillbaka i stallet fick jag lämna Lára inne med kraftfoder och extra hö, så skulle Sylvia släppa ut henne igen när hon ridit några fler hästar.
Efter racerombyte i Josefshallen kastade jag mig i bilen och körde hem medan jag funderade på vad jag skulle bjuda mina ryska gäster på. Bestämde mig för att köra "favorit i repris" från Sydney: "Flying Jacob" för jag visste att jag hade grillad kyckling i frysen. Det var bara att hålla tummarna att resten av ingredienserna skulle finnas hemma, för det fanns ingen tid att åka förbi affären.
Kom hem 11.25 - genomsvettig - och hoppades innerligt att jag skulle hinna duscha också. Men först förbereda maten - och till min lättnad hade jag alla ingredienserna hemma. Medan micron tinade kycklingen hann jag en 2 minutersdusch. Och när Moskvaborna anlände strax efter 12 var bordet dukat och "Jacob" stod och väntade i ugnen. Men det var verkligen på håret!
Det var förståss fantastiskt roligt att träffa Tanja igen!!! Och även hennes man (och hund) vilka jag aldrig träffat förut. I o m att Alexander bara kan några ord svenska och min ryska inte är vad den borde (trots att jag faktiskt kan säga "svarta vinbär") så fick samtalet för det mesta hållas på engelska. Efter maten hann vi en liten promenad runt i Kyrkbyn - hunden behövde ju rastas innan den fortsatta resan. Alexander visade sig vara en fotofantast, så hans kamera jobbade förståss för högtryck i våra vackra omgivningar! (Extra synd att Johan inte var hemma - de hade verkligen haft mycket att prata om!)
När de så styrde vidare mot Finland och Levi hade klockan hunnit bli 14.15. Då var det också hög tid för mig att ge mig iväg - för att se första semifinalmatchen i hockeyslutspelet mellan Luleå och (låtsas-)AIK. (Skellefteå AIK är förståss de riktiga.) Jag skulle se matchen tillsammans med några kollegor och lyckades vara på plats strax innan matchen började kl 15.00.
Edvin är snart 2,5 år och då är det förståss hög tid att vara på sin första hockeymatch! Här ser ni honom i sällskap med pappa Björn. Edvin visade mig flera gånger under matchen att han vet hur man gör "high five"!!! Matchens två första perioder var lika spännande som när Rolf-Göran Bengtsson hoppar i Världscupen - d v s nästan för plågsamt för att ses... Här handlade det ju dessutom inte om några 2-3 minuter på banan, som i hoppningen, utan ca 45 plågsamma minuter per period... Tredje perioden blev lite mer uthärdlig och som tur var slutade det hela med seger för Luleå, så jag kunde pusta ut!
Väl hemma igen kan jag konstatera att detta verkligen varit en hektisk dag! I vanliga fall brukar jag inte göra så många knop på helgen, förutom ridningen. Utan mest vila för att sedan orka den kommande veckan. Men allt som har hänt idag har ju verkligen gett mental energi i alla fall! Och jag får ta det betydligt lugnare i morgon!
Men först skulle jag SNABBT fixa något att bjuda hästarna på - och som vanligt handlade det om sekunder för att de inte skulle svälja ihjäl! ;-) Lára är så söt när hon står vid grinden och befaller att maten ska serveras GENAST - det ser ut som att hon tränar på spansk skritt! Förhoppningsvis ska jag någon gång lyckas fånga momentet när hon sträcker frambenet rakt fram... om hon inte hinner svälta ihjäl innan dess, vill säga... ;-)
Sylvia hade pratat om att rida en långtur idag. I o m skogsmaskinernas spår "bakom bommen" kan man visst ta sig ända ner till Torrbergsvägen så att man sedan kan följa den ut till Selet och via Avan hem till Mariebäck igen. Det var ju verkligen passande väder för att testa en sådan runda! Och jag har ju faktiskt bara ridit utanför ridbanan en enda gång efter semestern, så jag hade verkligen ett uppdämt behov av att rida ut! Problemet var ju bara att vi inte visste hur lång tid den här rundan kunde tänkas ta, i o m att ingen ridit den tidigare. Och jag behövde hinna hem och laga lunch till mina gäster kl 12, innan de måste skynda vidare för att hinna fram till Levi på utsatt tid. (Johan var inte hemma tyvärr, annars hade han ju kunnat ta hand om den saken så det räckte med att jag sladdade in lagom till kl 12.) Men jag kunde bara inte motstå frestelsen, utan Lára och jag hakade på Sylvia och Démantur.
Vi satte ganska snart upp ett lite högre tempo, ifall det skulle bli sämre ridunderlag och därmed längre skrittsträckor längre fram. (Fast Lára tyckte förståss inte alls att detta var ett tillräckligt högt tempo - jag fick minsann bromsa en hel del..!) Underlaget i spåren efter skogsmaskinerna visade sig dock vara riktigt bra! När vi lämnat dem bakom oss och kom ner på Torrbergsvägen kom Sylvia ihåg att det finns en vägbom efter ca 2/3 av den totala sträckan vi tänkt rida. Och om den skulle vara låst skulle vi behöva vända och rida samma väg tillbaka - för det går inte att passera den på sidorna. Ytterligare ett spänningsmoment alltså! Men nu var vi ju på en plogad väg - med fantastiskt ridunderlag - så det var väl bara att gasa på?!
Lára tyckte att det var en alldeles lysande idé - hon laddade på som en galning i galopp! Jag känner igen det där från Reykur - han kunde också bli så där ibland att han bara MÅSTE få "bränna ur systemet" lite, så kunde vi "börja snacka" sedan. Och när Lára fått springa precis så fort hon ville - d v s FORT - uppför en backe kunde hon sedan galoppera lugnt och fint i riktigt trevlig form!
Det blev förståss en skrittpaus då och då, men i övrigt väldigt mycket tölt och flera galopper. I tölten hade vi bra sparringpartner för att träna att gå i ett högt tempo utan att tappa takten. I övriga gångarter var det Lára som höll upp tempot. Till vår lättnad var vägbommen öppen, så vi kunde rida ut på Seletvägen. Vid det här laget var Démantur trött och sneglade bakåt då och då, som om han ville säga till sin matte att det var hög tid att vända tillbaka hem. Men Lára är ju mer som en agilityhund: visa henne en riktning så springer hon! Så jag fick faktiskt sitta och bromsa henne under skrittpauserna, trots att hon svettats så att hon var skummig under tränset.
När vi svängde in på Mariebäcksvägen och därmed bara hade 3 km kvar till stallet - insåg vi att vi faktiskt bara varit ute en timme! :-O Med vårt tempo hade denna låååångrunda (måste vara minst en mil) inte tagit längre tid! :-O Hästarna fick därför en lååång skrittpaus (trååååkigt, tyckte Lára), töltade lite till och sedan avslutade vi med lååång skrittpaus igen. Tillbaka i stallet fick jag lämna Lára inne med kraftfoder och extra hö, så skulle Sylvia släppa ut henne igen när hon ridit några fler hästar.
Efter racerombyte i Josefshallen kastade jag mig i bilen och körde hem medan jag funderade på vad jag skulle bjuda mina ryska gäster på. Bestämde mig för att köra "favorit i repris" från Sydney: "Flying Jacob" för jag visste att jag hade grillad kyckling i frysen. Det var bara att hålla tummarna att resten av ingredienserna skulle finnas hemma, för det fanns ingen tid att åka förbi affären.
Kom hem 11.25 - genomsvettig - och hoppades innerligt att jag skulle hinna duscha också. Men först förbereda maten - och till min lättnad hade jag alla ingredienserna hemma. Medan micron tinade kycklingen hann jag en 2 minutersdusch. Och när Moskvaborna anlände strax efter 12 var bordet dukat och "Jacob" stod och väntade i ugnen. Men det var verkligen på håret!
Tatjana, Alexander & Dasch på promenad i världsarvet.
Det var förståss fantastiskt roligt att träffa Tanja igen!!! Och även hennes man (och hund) vilka jag aldrig träffat förut. I o m att Alexander bara kan några ord svenska och min ryska inte är vad den borde (trots att jag faktiskt kan säga "svarta vinbär") så fick samtalet för det mesta hållas på engelska. Efter maten hann vi en liten promenad runt i Kyrkbyn - hunden behövde ju rastas innan den fortsatta resan. Alexander visade sig vara en fotofantast, så hans kamera jobbade förståss för högtryck i våra vackra omgivningar! (Extra synd att Johan inte var hemma - de hade verkligen haft mycket att prata om!)
När de så styrde vidare mot Finland och Levi hade klockan hunnit bli 14.15. Då var det också hög tid för mig att ge mig iväg - för att se första semifinalmatchen i hockeyslutspelet mellan Luleå och (låtsas-)AIK. (Skellefteå AIK är förståss de riktiga.) Jag skulle se matchen tillsammans med några kollegor och lyckades vara på plats strax innan matchen började kl 15.00.
Edvin är snart 2,5 år och då är det förståss hög tid att vara på sin första hockeymatch! Här ser ni honom i sällskap med pappa Björn. Edvin visade mig flera gånger under matchen att han vet hur man gör "high five"!!! Matchens två första perioder var lika spännande som när Rolf-Göran Bengtsson hoppar i Världscupen - d v s nästan för plågsamt för att ses... Här handlade det ju dessutom inte om några 2-3 minuter på banan, som i hoppningen, utan ca 45 plågsamma minuter per period... Tredje perioden blev lite mer uthärdlig och som tur var slutade det hela med seger för Luleå, så jag kunde pusta ut!
Väl hemma igen kan jag konstatera att detta verkligen varit en hektisk dag! I vanliga fall brukar jag inte göra så många knop på helgen, förutom ridningen. Utan mest vila för att sedan orka den kommande veckan. Men allt som har hänt idag har ju verkligen gett mental energi i alla fall! Och jag får ta det betydligt lugnare i morgon!
.jpg)
Inlägg
1 kommentar:
Skicka en kommentar