Ridlektion redan på måndag

Eftersom jag fick stå över terminens första ridlektion av hälsoskäl har jag haft en lektion "innestående" - och idag var det dags! Eftersom Dád skulle gå med på lektionen - och det är hennes bett jag lånat på slutet - fick jag dock rida på mitt vanliga bett. Undrade verkligen hur det skulle gå... än har vi ju inte hunnit bygga så mycket nya töltmuskler - men jag tyckte ändå att det gick över förväntan! Feykir hade ändå mer respekt för bettet och var lättare i handen - samtidigt som jag nu så väl visste hur det SKA kännas och därmed korrigerade honom mycket snabbare och tydligare än jag gjort tidigare.

Här har Feykir det skarpare bettet. Jag vet inte vad den här typen heter... Atli kallade det "westernbett".... men enligt Sylvia är det många islandhästryttare som rider på det också numera. Jag kanske måste skaffa ett eget så att jag inte är beroende av att kunna låna Dáds träns...?! Men då underlättar det ju att veta vad bettet heter... Sylvia trodde att Linda vet, så jag får kolla med henne!

Men nu var det ju dagens ridlektion jag skulle skriva om! Redan när vi skrittade igång och böjde hästarna tänkte jag på att hela tiden jobba med drivningen för att få aktiva bakben hos Feykir för att minimera "mängden häst i handen". Vi fick skritta på volt och vid de fyra vändpunkterna göra halvhalt, flytta ut bakdelen ett steg och sedan rida fram igen. Det gällde verkligen att hålla koll på yttersidan! Bromsa upp ordentligt på yttertygeln för att hästen verkligen skulle flytta ut bakdelen (och därmed korsa bak) och inte bara skjuta ut ytterbogen och "försvinna" utåt. Och där emellan gällde det också att hålla koll på yttersidan för att behålla hästen på volten - de vill ju så gärna dra sig ut mot spåret och där hade man ju inte utrymme att flytta ut någon bakdel...





Sedan "joggade" vi igång hästarna i tölt längs spåret i båda varven. Jag petade till Feykir lite med pisken någon gång, han vikslade men ryckte mig inte ur sadeln - ännu en effekt av bettbytet som ännu satt kvar!





När hästarna var lite uppvärmda fick vi återgå till volten och flytta ut bakdelen ett steg vid vändpunkterna igen - fast nu i tölt. Eller rättare sagt: vi fick försöka flytta ut bakdelen... Oj, så svårt det var!!! Redan i högervarvet var det riktigt, riktigt svårt tyckte jag... Det gällde att hålla tillräckligt lågt tempo i tölten, bromsa upp ordentligt, verkligen få en reaktion på innerskänkeln och att sedan snabbt lätta i handen och driva hästen framåt igen till nästa vändpunkt.





När vi bytte till vänster varv blev det förståss ÄNNU svårare för mig! Nu skulle ju Feykir behöva anstränga vänster bak lite extra - och det är ju så JOBBIGT!!! Sylvia konstaterade att Feykir hela tiden nästan går i sluta åt vänster - när jag tror att han går rakt fram! Jag ska alltså alltid "tänka öppna" när jag rider rakt fram - för att han verkligen ska vara rakriktad. Det är verkligen bra att rida lektion - jag hade inte alls känt att Feykir gör så här!!!





Avslutningsvis fick vi trava längs spåret. Jag hade "töltlängd" på tyglarna och försökte verkligen tänka på att räta på mig och skjuta fram magen i lättridningen. Först fick vi försöka hålla nere tempot i traven, göra lite halvhalter. "Stilla hand och DRIV fram honom till bettet" sa Sylvia. Sedan fick vi öka tempot på långsidorna - "sträck på dig, höj blicken, fram med magen, hästen ska komma upp framför dig!!!" Det kändes riktigt härligt bitvis!!! När vi sedan bytte till höger varv blev det ännu bättre! Men det gäller att jag hela tiden tänker på att räta på mig - så snart jag lutar mig lite framåt ger jag honom samtidigt mer tygeln och då blir han för lång.





Det var riktigt varmt att rida i kväll. 6-7 plusgrader, sol och vindstilla så vi blev riktigt svettiga och flåsiga, både Feykir och jag. Skrittade av honom ganska länge, utan att länga så mycket på tyglarna och hela tiden med energi - för att han inte skulle kasta sig på bogarna och i handen. Funkade faktiskt riktigt bra trots att vi hade vårt vanliga bett!