Söndagsträning med sällskap!

Idag fick Hamingja och jag trevligt sällskap av Elisabeth och Démantur när vi red ut! Precis som i fredags blåste det REJÄLT - så det var ju inte så dumt med lite moraliskt stöd från trygge Démantur! Men samtidigt också OERHÖRT nyttig "social träning" eftersom hästsällskap också tillför en hel del spänning...

Hamingja är nämligen väldigt snabb att tolka alla möjliga reaktioner eller tempoändringar från andra hästar som att det är dags att fly. Men då har vi ju också fördel av att vi påbörjat en god cirkel jag och lilla fröken: jag faller inte framåt lika lätt när hon gör sina "flyktryck" och i o m att jag behåller sitsen bättre blir hon också tryggare.

Jag försökte använda samma upplägg för töltträningen som igår: att börja med böjningen i högersidan innan jag började flytta för skänkeln. Jag har ju insett att det är bäst att vänta lite med de ledande tygeltagen och först "trubba av" henne genom att bara hålla högerhanden i ytterläge när jag böjer henne åt höger. Men med sällskap visade det sig att även detta var alldeles för spännande stressade upp henne onödigt mycket...

Men å andra sidan märktes effekten av gårdagens "böjande" fortfarande så även med högerhanden vid manken kunde jag böja henne ganska ordentligt åt höger. Och trots sällskapet gick det riktigt bra med skänkelvikningarna - min skänkel tolkades inte alls bara som "full gas framåt"! Dock märkte jag att jag måste vara VÄLDIGT uppmärksam när jag flyttar henne för högerskänkeln. En viktig tanke med övningen är ju att avdramatisera att jag lägger till högerskänkeln, men hon är oftast så snabb att börja sidföra så snart jag börjar ställa höger att min skänkel riskerar att inte hinna med!

I korsningen vid sjön - världens ände - bestämde vi oss för att ta chansen att vidga Hamingjas vyer när vi hade moraliskt stöd med oss så vi fortsatte hela vägen bort förbi skoterklubbens stuga innan vi vände hemåt igen.

På hemvägen tränade Elisabeth och Démantur tempoväxlingar i trav medan jag valde att  fortsatte i tölt. Vi har ju tillräckligt besvär med att undvika racertrav när vi rider själva och jag ville inte hamna i ett läge med dragkamp i onödan. Men genom att varje tempoökning från Démanturs sida stressade Hamingja och hade jag alldeles tillräcklig utmaning  med att försöka kontrollera tempot och hålla henne hyfsat avslappnad. Alltså ytterligare något vi VERKLIGEN behöver träna MASSOR på!!!

Men även där märker jag av att vi påbörjat en positiv cirkel! När jag måste ta tag i henne och bromsa ordentligt vågar jag ändå snabbt ge STOR eftergift igen. Och hon blir inte längre lika panikslagen och vräker sig på bettet utan lyssnar på min förhållning och slappnar av igen så snart jag ger eftergift!

När det var dags att varva ner i skrölt höll sig Elisabeth och Démantur bakom oss och i ett riktigt lugnt tempo - och då klarade även Hamingja att slappna av så jag kunde ge henne hellånga tyglar. Mycket bra - för varje gång vi lyckas hitta "off-knappen" så bra på hemvägen ökar ju chansen att vi ska hitta den igen framöver!!!

Lára var förståss inte nöjd med att bli lämnad i hagen av matte... men Adina skulle kanske hinna rida igen idag, så jag håller tummarna för det och vet att Lára gör något motsvarande! När det gäller min egen ridning brukar jag oftast avstå ridning på måndagarna eftersom jag nästan alltid ridit fre-sö. Men i morgon kanske det blir ett undantag - för det kan bli lektion för Sylvia!