En bild från i höstas får illustrera att jag i kväll ridit ännu en SUVERÄN lektion för Sylvia!!!
Fick börja med skritt på microvolt följt av tölt på aaaaningen större volt. Och trots att jag tyckte att Hamingja böjde sig så jätteduktigt i innersidan ropade Sylvia - förståss - att jag skulle böja henne ÄNNU mer...!!! Sylvia gjorde mig även uppmärksam på att lilla fröken ibland fuskar i vänster varv genom att skjuta ut bakdelen istället för att böja sig ordentligt i bålen - så jag behöver "vakta" med ytterskänkeln.
Det visade sig att jag satt på en JÄTTEMODIG häst idag - för mina ledande tygeltag utlöste inte minsta lilla trauma, vare sig i skritt eller tölt! (Kors i taket nr 1!!!) Detta var alltså så länge vi höll oss till "trygg mark" på volten. Men när jag sedan fick rida rida böjda spår kors och tvärs och detta även innebar "attack" med ledande tygeltag så blev det förståss REJÄLT spännande... Fick även sidföra några steg från och tillbaka till spåret (och då bromsa upp tempot inför sidförandet så att hon inte bara "ramlade åt sidan"), vända m h a ytterhjälperna, m m för att få henne riktigt följsam.
Under alla lektioner jag och Hamingja ridit för Sylvia så har jag SÅ många gånger fått höra "INTE fortare! Inte fortare! Ta ner tempot!" Så när vi nu töltade längs spåret och Sylvia plötsligt säger "Rid fortare!!!" trodde jag förstås först att jag hört fel! Men nu plötsligt skulle jag få prova att lösgöra Hamingja "med fart"! Kors i taket x 2!!! När Sylvia märke min totala överraskning förklarade hon: "Du har aldrig förut haft en häst som man kunnat rida loss på det här sättet!"
Och detta fick jag göra genom att rida aktivt längs spåret "krama loss" för att hålla henne avslappnad i nacken, böja ordentligt och flytta ut bakdelen i hörnpasseringarna - f f a i höger varv. Då och då tillföra energi genom en lätt smackning samtidigt som jag är beredd att sitta emot och krama loss när hon går emot bettet. (Ett smackljud får henne än så länge att kasta sig iväg framåt, precis som ett lätt pet med pisken.)
Efter en skrittpaus var det åter dags för snabb tölt med aktiv ridning i båda varven. Sedan fick jag sätta mig ordentligt tillbaka, fånga upp och styra in på volt. Övergå till långsam tölt med bibehållen energi på volten. Långa stunder gick Hamingja riktigt, riktigt fint och avslappnat med en högre grad av samling! Men det var förståss JOBBIGT även för henne (tror vi flåsade i kapp rätt bra!) Så ibland testade hon att smita iväg från volten genom att helt "koppla ur styrningen".
Jag har ju haft en hel del problem att hantera när hon gör så - och det är förståss därför hon fortsätter, för det funkar ju...! Men när jag, istället för att f f a fokusera på att försöka styra in henne rätt igen. Nu lyckades jag istället sitta bakåt i sadeln och först bromsa upp ordentligt med båda tyglarna för att sedan vända in på volten igen m h a ytterhjälperna och SNABBT mjukna i handen igen. Och då var min lösgjorda, samlade och lydiga häst direkt tillbaka igen!
Men som om inte detta var nog så skulle det komma även ett tredje "Kors i taket" denna kväll!!!"Sylvia tyckte nämligen att lektionen skulle avslutas med lite samlad skritt! Detta var något vi började träna på under höstens sista Atlikurs och även gjorde på några lektioner för Sylvia därefter. Men när Sylvia sedan åkte till Thailand en månad förklarade hon att jag var STRÄNGT FÖRBJUDEN att rida samlad skritt så länge hon var bortrest! Jag var helt enkelt inte betrodd om att kunna göra detta utan att riskera en spänd häst.
Men redan nästa helg är det dags för Atli igen - och risken är ju att han tänkt sig att vi tränat på detta hela vintern... Med nu är det snart dags för Atlikurs igen och därmed hög tid att ta tag i saken igen m a o! Med Sylvia fick jag nu också snabbrepetera detta inkl vilken känsla det är jag söker efter. Rent tekniskt gäller det f f a att hålla nere tempot tillräckligt mycket och att ge oerhört SNABBA eftergifter varje gång jag gjort en förhållning på tyglarna.
Sylvia uppmanade mig att träna på detta fram till Atlikursen. Bara rida några få steg steg samlad skritt i taget för att sedan åter låta Hamingja länga sig och slappna av igen, men upprepa detta flera gånger. Och med bara en dryg vecka kvar till Atlikursen ska jag väl förhoppningsvis inte hinna ställa till med allt för stor skada...!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar