Atli lovar att aldrig göra livet lätt för mig!

Don efter "person": FINA hästen inviger sitt Burberry-schabrak!!!

Inför dagens första lektion påminde Atli om att första steget i träningen är att lära hästen länga halsen och i början är man nöjd när hästen gör detta - även om det är med en "passiv bakdel". Men sedan är det dags att ta nästa steg och även aktivera bakdelen, vilket man gör genom att be hästen att korsa sina bakben. Detta är ju också något man alltid kommer att ha nytta av i ridningen. För när hästen under något moment i ridningen börjar gå emot handen beror det alltid på att den slutat trampa under sig med bakbenen - och genom att då be den korsa bak "får man tillbaka" bakdelen och det lättar i handen! Alltså skulle vi nu under uppvärmningens inledande skritt på volt inte bara böja hästarna ordentligt utan även be dem korsa sina bakben.

Sedan tyckte han plötsligt att vi skulle trava som nästa steg i uppvärmningen, men det var Hamingja INTE inställd på... Atli uppmanade mig att ge henne mer och mer tygel - men lilla fröken töltar ju obehindrat t o m med nosen i backen... Efter ett antal misslyckade försök fick jag istället fortsätta uppvärmningen i tölt.

Det både blåste en hel del och Hamingja var lite spänd och ofokuserad, så jag fick rida väldigt aktivt och "hela tiden be henne om något" för att hon skulle börja koncentrera sig på mig. Samt förutom böjning även använda ett högre tempo för att "rida loss" henne.

Nästa steg var halt, ryggning och samlad skritt. I början var det lite sega reaktioner i ryggningen... men när jag smackat en gång blev hon betydligt mer på alerten. Atli påpekar ju hela tiden att jag måste bli snabbare i mina signaler för att kunna få ökad grad av lätthet och samling - och när jag dessutom kom ihåg detta gick det ännu bättre!

Red övergångar från samlad skritt till tölt - och fick än en gång uppleva moment av WOW-tölt! "Sträck på dig, titta upp och SITT på henne i tölten, med bibehållen hög hand!" ropade Atli och påminde också om att jag hela tiden skulle stämma av att hon var lös i sidorna. När energin började sina en aning efter en stund försvann endel av känslan, men även här gjorde en smackning susen! Visserligen blev det först en lite "spurt" framåt, men med en förhållning följd av lös tygel så var WOW-känslan åter där!

När det var dags att varva ner tyckte Atli att vi skulle göra ett nytt försök med traven. Den här gången var Hamingja med på noterna när det gällde valet av gångart, men hon verkligen VRÄKTE sig iväg och jag fick verkligen jobba med böjning och förhållningar för att få ner tempot (för att inte tala om hur jag fick jobba för att hålla mig kvar i sadeln...!) När vi tillslut lyckats enas om ett något lägre tempo flåsade matte som om det var hon som sprungit...!

Efter lektionen frågade Atli om vi brukar ha problem med traven och jag kunde ju bara bekräfta att jag inte har någon 100 %-igt fungerande "travknapp" på henne ännu... Hatt han tyckte att jag är för försiktig i min travsignal. "Hon ska inte bara glida över i trav, hon behöver lyfta upp sig i trav!" Men det är ju bara det att lilla fröken direkt brukar KASTA sig iväg i Solvallatempo precis som hon gjorde nu och det är ju detta jag helt vill undvika... "Det där är självklart en avvägning - och detta är också ett moment där ni behöver lära känna varandra bättre!" konstaterade han.

När det var dags för dagens andra och kursens sista lektion konstaterade Atli att han sett många fina moment från mig och Hamingja under helgen. "Men jag kommer ALLTID att göra livet svårt för dig Anna! Om du för två år sedan hade gjort det du gör nu hade jag ropat HURRA, HURRA!!! Men nu vill jag att du ska prestera på en ÄNNU högre nivå!" Och jag förklarade att det självklart är vad jag förväntar mig av honom också. Jag vill ju verkligen fortsätta utvecklas som ryttare - det är ju därför jag satsat på en ny häst!

Hamingja var betydligt mer fokuserad än på förmiddagen och började snabbt frusta avslappnat, både i skritt och tölt på volten. Då tyckte Atli att jag skulle börja rida lätt i långsam tölt för att se om jag med min kropp kunde få henne att höja ryggen, trampa under sig mer och växla till trav. Oj, så svårt det var att rida lätt i tölt!!! :-O  Och Atli uppmanade mig dessutom hela tiden att jag skulle komma upp MYCKET ur sadeln vilket gjorde det ÄNNU svårare!

Det märktes att Hami blev lite "störd" av min lättridning, men inte så mycket att hon valde trav utan bara så att hon testade att öka tempot i tölten. Men ändå hade nog endel av budskapet "gått hem" för när jag fått sakta av till skritt och byta varv tog hon traven direkt! Ja, ja - bara att träna vidare (som med allt annat alltså!!!) :-)

Efter lite ryggningar presterade vi sedan vår bästa samlade skritt hittills! Jag börjar nog få lite bättre koll på avvägningen mellan hur mycket jag ska driva och hur mycket jag ska bromsa (samt att ge henne tillräckligt lösa tyglar mellan mina snabba förhållningar) samtidigt som Hamingja börjar förstå vad det är jag ber henne om.

Vi gjorde övergången till tölt ackompanjerat av Atlis: "Lös i sidorna! Hela tiden lös i sidorna!!!" Vilket sedan ersattes av: "Sträck på dig, titta upp och belasta ryggen!!!" Det där med "belasta ryggen" skulle han senare förklara med att man först sitter i en mer avlastande sits när man driver med både säte och lår. Men att man sedan ska sträcka upp sig, slappna av i låren och därmed bli "tyngre" i sitsen. "Många kommer aldrig dit i sin töltridning - de fastnar i den avlastande sitsen med vikten lite framåt..." sa han.

När jag åter fått njuta av härliga moment i WOW-tölt sa Atli att vi varit så duktiga att det var dags att sträcka ut och varva ner. Han ville åter ha trav och nu tyckte även Hamingja att det var OK. Den här gången inledde hon aningen lugnare i alla fall. Men trots oändliga mängder förhållningar från min sida var det först sedan Atli uppmanat mig att göra en volt tillbaka och byta varv som hon slappnade av och började vila lite i steget.

Med det mkt hala underlag vi tyvärr haft på ridbanan i helgen kändes det ganska spännande med den där volten tillbaka... men Hamingja höll sig ju på benen och resultatet blev alltså över förväntan! I fortsättningen ska jag definitivt använda mig av den erfarenheten och - bara underlaget är OK - rida mycket vändningar i trav för att på så sätt få kontroll på tempot och hitta avslappning!

Efter detta var kursen slut - tre dagar kan verkligen gå alldeles för fort...!!! Men nästa Atlikurs är redan om fyra veckor - och fram till dess har vi verkligen hur mycket som helst att träna på!!! I morgon ska Hamingja få lite välförtjänt vila, men på tisdag är det dags att repetera helgens övningar. Oj, så jag LÄNGTAR!!!

Precis som igår red dessutom Malin och Lotta ut på Lára och Hrissla idag, så mina Hamingja-höga känslor dämpades inte av något dåligt samvete för Láras skull heller. Skönt! För jag vågar inte utsätta min klena kropp för både tre dagars ridkurs och dessutom rida Lára utöver det. Även om bihålorna - peppar, peppar - verkar bli allt mer återställda så har jag ju min värk som jag ständigt tvingas ta hänsyn till... Men, som sagt, inget dåligt samvete för Lára nu i helgen!!!