Härligt vårtecken!!!

Ett härligt vårtecken när utemöblerna kommit på plats utanför stallet!!!

Jag slutade tidigt idag och efter två MKT intensiva veckor på jobbet var en solig eftermiddag på hästryggen verkligen PRECIS vad jag behövde!!! 

Inledde precis som Sylvia brukar med att rida minivolt i skritt åt båda hållen direkt efter uppsittningen. Och Hamingja - som ju visste precis vad det handlade om - böjde ihop sig som en ostkrok medan hon sträckte ut överlinjen till max och frustade. Passade även på att stretcha bakbenen genom framdelsvändningar innan vi red ut från gården.

När vi rider ut själva vet hon verkligen också PRECIS vad som gäller och jag kan i princip ge henne hellånga tyglar så snart hon börjar tölta utan att hon börjar få bråttom. Lugnt och harmoniskt skröltar hon iväg med nosen i backen som en spårhund - utan ansats till att gå över i trav! Det slog mig att när vi någon gång i framtiden är färdiga att börja tävla borde satsa på T2: där man ska visa tölt på lång tygel. Undrar vad man skulle få för domarkommentarer efter en uppvisning av vårt "framstupa sidoläge"??!! ;-) Det ser ju verkligen inte så vackert ut... men är ju ett fantastiskt effektivt sätt för hästen att bygga rätt muskler!

Hamingja och jag har ju verkligen MILJONER saker att träna på - och det är ju det som jag tycker är så ROOOOLIGT!!! Förutom alla övningar vi får i läxa av Atli och Sylvia så är det ju så oerhört många detaljer i grundridningen... Som att kunna slappna av ordentligt i början och slutet av ridpassen samt även mellan övningarna, att överleva ledande tygeltag eller att jag lägger till lite skänkel eller pisk... samt ö h t att hon ska bli mer trygg med mig som ryttare.

Idag kändes det som att vi faktiskt kommit en bit på väg när det gäller de ledande tygeltagen! Efter att ha ridit en stund med halsen böjd till höger och handen stilla i ytterläget utan att hon blev spänd provade jag att börja leda med tygeln istället - och hon blev inte ens rädd första gången min hand "kom farande"!!! 

I det härliga vårvintervädret kändes det alldeles för kort att bara rida till "världens ände" utan vi fortsatte till vänster längs med sjön för mer töltträning. Fokuserade då på att flytta henne för skänkeln fram och tillbaka över vägen och konstaterade att hon faktiskt även hanterade "attackerna" från min högerskänkel med överraskande lugn!

Strax innan skoterklubbens stuga vände vi hemåt igen och började som vanligt med att skritta på lång tygel. Detta är nog en av hennes absolut bäst etablerade "offknappar", för hon slappnar verkligen av, sträcker ut och frustar - och detta trots att det är hemväg! Passade därför på att låta henne skritta ganska länge innan vi fortsatte att träna skänkelvikningar i tölt. Så där på hemvägen fanns det lite mer tendens till att öka tempot i samband med skänkelvikningarna - men det var mer att hon ville springa fortare än att hon sprang för att hon blev spänd. 

När vi skulle avsluta med skrölt hade hon mer bråttom än under uppvärmningen, så jag kunde aldrig ge riktigt hellång tygel och jag fick också göra små, snabba förhållningar ganska ofta. Men jämfört med normala hästar sträckte hon i alla fall ut överlinjen riktigt ordentligt - även om vi aldrig kom till ett optimalt "off-läge". 

Efter denna ridtur var jag så inspirerad att jag var ytterst nära att även sadla Lára för en ridtur. Men med tanke på att mina bihålor FORTFARANDE inte är helt återställda lyckades jag tillslut behärska mig. Och det visade sig vara extra bra i o m att Adina nyss hörde av sig och undrade om hon fick rida! Då får alltså båda mina fina hästar komma ut och röra på sig idag!!!