Hamingja i spagat - nästan!

Bambam redo för tepaus!!!

Efter några regniga dagar strålade solen idag - HÄRLIGT!!! Och tack vare att det nu är ljust så länge kunde jag njuta av solskenet när jag red Hamingja efter jobbet! Fast det hade inte varit så tokigt att rida senare i kväll heller - för det är fullmåne och i kombination med snön blir det ju också väldigt ljust!

Hami och jag satsade på ridbanan idag, för att göra "läxan" vi fick efter Sylvialektionen i tisdags. Efter uppvärmningen red vi först öppna i skritt längs spåret och sedan direkt övergång till öppna i tölt. Märkte ju i tisdags att det underlättade betydligt att göra så - f f a i högervarvet - genom att innerskänkeln då hade en etablerad kontakt med henne i skritten så att vi slapp den traumatiska upplevelsen som brukar utlösas när jag lägger till högerskänkeln i tölt. (Jo, hon behöver verkligen bli mer avtrubbad på alla möjliga sätt den här lilla fröken...!!!)

Passade sedan på att tölta på mini, mini-volt innan hon hade hunnit bli allt för trött och då gick det oerhört mycket bättre än när vi försökte med samma sak i slutet av lektionen i tisdags! 

Efter detta var det dags att jobba med skänkelvikningar. Och jag började med en övning som jag själv kommit fram till borde funka bra: nämligen att sidföra längs spåret. I o m att övningen var ny för oss började jag i skritt, men Hamingja har säkert gjort detta med Sylvia för det gick ganska bra på en gång. 

Fast jag ville gärna att hon skulle korsa ÄNNU mer varför jag petade till lite på höger bak med pisken - och tack vare att vi hade staketet (och snödrivan) framför oss blev det inte lika lätt för henne att kasta sig iväg framåt i protest. Precis vad jag hoppats på! Istället blev det lite "ökat tempo sidförande" (vilket f ö är en gren där Lára definitivt hör till världseliten!!!) samtidigt som hon korsade ORDENTLIGT bak - och det senare fortsatte hon med även i ett lugnare tempo sedan!

När vi gjorde samma sak i tölt blev det lite större protester från fröken - och det är klart att med TVÅ pisk-pet på höger bak förstod hon ju att hennes sista stund var kommen! ;-)  Men även nu hade jag STOR hjälp av det bromsande staketet/snödrivan och kunde få kontroll på situationen betydligt lättare än när hon har hela ridbanan (eller vägen) framför sig att rusa iväg på. 

Och den positiva effekten var OERHÖRT tydlig: plötsligt hade hon inte minsta problem att korsa med höger bak! Efter en stund testade jag även att rida skänkelvikning över diagonalerna i tölt - och nu var det nästan lättare att flytta undan henne för högerskänkeln t o m! Om man - mot alla odds - överlever ett litet pet med pisken så kan det verkligen göra UNDERVERK med motivationen!!!

Efter detta fick hon varva ner i tölt längs spåret och lååång hals. Hon sträckte ut överlinjen jättebra - förståss - men jag lyckades aldrig ta ner tempot lika mycket som i tisdags. Men hon var inte alls lika trött idag. Därför kostade jag även på oss lite trav på riktigt liten volt i höger varv innan vi avslutade - och hon böjde sig riktigt fint i sidan även om tempot även här var lite högre än vad jag hade önskat.

Tillbaka i stallet slurpade hon glatt i sig det betforvatten jag alltid brukar börja med att ge hästarna - innan de får sitt kraftfoder. I början tyckte hon detta var en konstig nyordning och väntade besviket på "den riktiga maten" en god stund innan hon drack upp. Men nu drack hon med god "aptit" - för att sedan fortsätta matvägra när kraftfodret kom i krubban... Tillslut blev det som i tisdags: Lára fick rycka in och "städa" krubban! Och trots att hon satt i sig en rejält portion hö medan jag red åt hon även kraftfodret med god aptit! Upp- och nervända världen kvarstår alltså!