lördag 14 mars 2015

Haminga vidgar sina vyer!!!

Stoflocken relaxade i solskenet när jag kom till Mariebäck i förmiddags! Längst till vänster Hamingja, med Lára stående nästan helt dold bakom. Framme vid staketet ligger Litlamin (u Lára), Hrissla och Hremsa (båda halvsystrar till Hamingja) och längst bort skymtar Sóley.

När jag hämtat in mina hästar från hagen och Lára var placerad i en box med extra hö började jag gnola på "Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nå´n sätter fart...!!!" och angrep Hamingjas ENORMA vinterpäls med klippmaskinen. Hon har nämligen inte behagat fälla minsta hårstrå ännu och ni kan ju gissa om hon svettas floder i vårvädret?!

Ville dock varken helklippa eller klippa under magen (de bor ju ute och kyla mot magen kan ge kolik om man har otur). Men klippte dels större område på bogarna samt magen just bakom frambenen och dels insidan av bakbenen. Trots de relativt små ytorna blev det en ENORM hög päls på stallgolvet innan jag var klar - hon har verkligen vinterpäls i MASSOR!!!

När hon fått "lätta på klädseln" på detta sätt red vi ut och jag passade på att rida riktigt långt (för att vara med Hamingja) så att hon både fick förflytta "världens ände" ytterligare en bit längre från stallet och dessutom fick ett bra konditionspass!

Hade dock startat med att skritta på microvolt utanför stallet och när jag efter en lång inledande uppvärmning i skrölt på hellånga tyglar började ta lite tygelkontakt märktes effekten av senaste lektionen direkt! Trots att jag "knappt gjort nå´t" töltade hon på en gång med ett större mått av bärighet och genom att bromsa upp och sidföra ett par steg då och då kunde jag bibehålla detta ganska lätt!

När vi passerade korsningen vid sjön (alltså till helt nyligen "världens ände") svängde vi vänster och red längs sjön. Vi har ridit denna sträcka bort till skoterklubben i alla fall fyra-fem gånger nu och min modiga häst börjar tycka att det är ganska odramatiskt. Så idag bestämde jag att vi var mogna att göra det i galopp t o m! Inledde dock med trav och det krävdes förstås en hel del förhållningar men tillslut var tempot faktiskt riktigt lugnt och avslappnat. Och tack vare det blev väl också min galoppfattning mer välbalanserad och med bättre timing - för hon bara rullade över i galopp!

Vid skoterklubbens stuga saktade vi av till skritt igen och jag kunde konstatera att vi klarat galoppen utan en enda tvärnit, eller minsta kast åt sidan. Styrkt av detta bestämde jag mig för att det var dags att låta Hamingja vidga sina vyer ytterligare! Vi fortsatte därför längs vägen och hon kunde faktiskt göra detta i helt avslappnad skritt på hellång tygel! (Ja, inte just när en attack-soptunna resp hästätande brevlåda högg med sina sylvassa tänder efter henne förståss - men både före och efter detta!)

Styrkta av detta var vi tillräckligt kaxiga för att även avverka den låååånga uppförsbacken - och mina vänner: vi gjorde det i galopp!!! Full fart rakt ut i det okända - det ska vara Hamingja och jag som vågar sig på något sådant!!! :-O  :-D  Bitvis var ändå lilla fröken lite tveksam till om det var så klokt och hon började dra ner på tempot... Men med lite uppmuntrande drivning vågade hon åter gasa på!

Efter två så långa galoppsträckor fick hon en låååång skrittpaus när vi vänt hemåt igen - men då passade vi ju på att träna avslappnad skritt på lång tygel. Minst lika nyttigt som galoppen för den här fröken! Men inte heller nu stressade hon upp sig (mer än när vi åter skulle passera det hästätande paret soptunna & brevlåda) så matte var verkligen JÄTTENÖJD med Hamis prestation!

Tack vare att vi hade så ovanligt långt hem idag så hann vi riktigt mycket på hemvägen också! Dels tränade vi på ökad tölt med bibehållen lösgjordhet. Och sedan fick jag en riktigt trevlig aha-upplevelse när vi töltade i ett lägre tempo. Hon får ju sina "ryck" då och då när hon plötsligt kastar sig iväg i ett högre tempo (för att en fågel flyger upp, för att en häst som är med gör något hon inte är beredd på, för att hon skrämmer sig själv genom att snubbla till, eller för till synes ingen anledning alls...)

Och nu upptäckte jag hur jag kunde utnyttja den extra energi som detta skapar! Om jag "satt tillbaka" och kramade på tyglarna men samtidigt också ökade drivningen lite fick jag inte bara åter kontroll på tempot utan samtidigt bärigheten ökade markant!!! Knepet var alltså att lägga till drivning - trots att jag ju ville minska tempot!

Det var verkligen en jättenöjd matte som satt av sin häst utanför stallet! Efter en sådan här rejäl genomkörare var hon förstås rejält svettig - men inte alls så slutkörd som hon skulle ha varit om hon inte fått bli av med endel av pälsen tidigare! Och med Biopromin istället för Kiselgur åt hon dessutom upp allt sitt kraftfoder - så matte hade absolut ingenting att klaga på idag!!!

I morgon bitti har jag morgonfodringen. Och sedan kommer Thomas (Mr Ironman) för att massera ett gäng hästar - där Hamingja står först i tur! Det är första gången sedan jag köpte henne - så det blir spännande att höra vad han säger!

Inga kommentarer: