Upp- och nervända världen!!!

"Jag är ju inte bara fantastiskt talangfull - utan även GRYMT söt!!!" påpekar Hamingja!

Man kan verkligen säga att det är upp- och nervända världen hos mina hästar just nu... glupska Hami vägrar äta sitt kraftfoder, men när jag släpper in Lára i boxen istället rensas krubban i ett nafs! Lára som hela sitt liv, fram till i höstas, alltid haft så dålig aptit... 

Det är verkligen en glädjande förändring för Láras del! I vinter har hon varken behövt extra proteintillskott eller olja för att inte falla ur - tack vare att hon vid varje utfodring äter mer av det hö de får. Eftersom hon är högst i rang har hon ju alltid kunnat äta så mycket hon har velat - men har så snabbt blivit mätt och lämnat det mesta till de andra hästarna. Fram till den här hösten alltså. 

När det gäller Hamingjas förändring är den ju inte lika positiv... Men så länge hon är pigg och glad i övrigt - och dessutom fortfarande äter hö med god aptit - tyckte inte Sylvia att jag behövde oroa mig för hennes del heller. Jag trodde först att det var det kiselgur jag börjat ge henne - för att hon förhoppningsvis ska få lite tjockare svans - som ger maten en smak hon inte gillar. Men när jag testat att ge bara havre och betfor igen har hon inte ätit i alla fall... så det är väl bara att fortsätta erbjuda kraftfoder - förr eller senare borde hon ju börja äta igen!

I kväll red Hamingja och jag lektion tillsammans med Carro och Yr - och det var förståss VÄLDIGT nyttigt!!! Jag fick börja med att skritta på volt och flytta ut bakdelen och sedan varva mellan att vända in för ytterhjälperna (när Hamingja fick för bråttom) och flytta ut bakdelen. I vänstervarvet gick det bättre, men att korsa ordentligt med höger bak är ju JOBBIGT - så tillslut fick jag förstärka högerskänkeln med ett litet pet med pisken på höger bak. Naturligtvis med stort trauma och nära döden-upplevelse som första resultat... men sedan var det plötsligt lättare att korsa bak!

Fick övergå till att rida samma övningar i tölt och då blev det mycket att hålla reda på... Dels böja tillräckligt mycket i innersidan fast hela tiden med rörlig innerhand, dels bromsa upp henne tydligt med kroppsvikten och yttertygeln när hon försökte dra iväg i tempo, bromsa upp och vända in med ytterhjälperna när hon försökte smita iväg ut från volten och det viktigaste: att ge snabb eftergift när hon gjorde rätt!

Tillslut fick vi i alla fall hyfsad koll på detta och ansågs mogna att smyga iväg ut på spåret i höger varv - UTAN att öka tempot. Det där med tempot gick väl rätt bra till att börja med. Men sedan uppmanade Sylvia mig att börja rida övningen öppna längs spåret och då behövde jag ju lägga till högerskänkeln, vilket "förståss" var väldigt chockartat för lilla Hamingja... Efter några försök fick jag istället börja med att rida öppna i skritt och när det fungerade göra övergång direkt till öppna i tölt. Och eftersom högerskänkeln redan var på plats när vi började tölta blev det helt odramatiskt och gick faktiskt ganska bra!

I vänstervarvet var det förståss mycket lättare också, så vi fick snart börja varva med att vända runt med ytterhjälperna resp rida skänkelvikningar över diagonalerna. Sylvia påminde om att jag ska vara noga med att först rida rakt fram på diagonalen så att jag "riktar in" Hamingja mot den plats där jag vill komma ut på spåret igen och först sedan ställa henne från rörelseriktningen och börja flytta undan för skänkeln. Att flytta undan för vänster skänkel gick också ganska bra och kunde göras med bibehållen längd på halsen.

Men att gå undan för högerskänkeln var ju lite värre... Hamingja provade alla möjliga varianter för att fuska: böja sig som ostkrok, hålla kroppen rak och helt enkelt bara vända snett igenom eller - f f a - att bara rusa fort framåt. Jag fick verkligen "sitta tillbaka" ordentligt och bromsa upp henne med hela kroppen, utan att fastna i handen. Och när jag började få kontroll på tempot gick det också bättre att rida henne parallellt med spåret utan att bakdelen hamnade för långt på efterkälken. 

Avslutningsvis tyckte Sylvia att jag skulle tölta på en riktigt, riktigt liten volt i höger varv för att Hamingja verkligen skulle få böja sig ordentligt i sidan. Jättejobbigt, tyckte Hami, så plötsligt behövde jag driva MASSOR. Men nu började lilla fröken också visa tydliga tecken på att hon var JÄTTETRÖTT, så vi bestämde att det var dags att avbryta. 

När jag istället red ut längs spåret för att låta henne varva ner i låååååångsam tölt gick det överraskande bra att hålla nere tempot och jag kunde ge henne hellånga tyglar! Visst gjorde hon några ansatser till att gasa på - men då räckte det med några snabba kramningar för att hon skulle fortsätta skrölta med nosen i backen. Snart var hon så avslappnad att hon började frusta - och då avslutade vi lektionen. 

Tillbaka i stallet blev det en liten mysstund hon har börjat tycka det är så mysigt när jag borstar henne efter ridpasset och står gärna med huvudet i min famn en stund också! Sedan var det meningen att duktiga tjejen skulle få äta kraftfoder. Men det passade alltså inte fröken... Så tillslut fick hon gå ut i hagen igen medan Lára, som stått inne och ätit extra hö under vår lektion, fick tömma krubban istället. 

Föresten är det inte bara hos hästarna som det är upp- och nervända världen... utan även i vädret... Fr o m 24 februari råder det nämligen meteorologisk vår här vid norrbottenskusten - och det är hela TVÅ månader tidigare än normalt!!! :-O  Inte verkar det ska bli kallare den närmaste tiden heller - utan kan bli ända upp emot +10 på söndag... inget vidare skidföre alltså för de som är sportlovslediga...