Njutridit lycko-Lára!!!

En hungrig men icke rymningsbenägen Hrissla väntar otåligt på att frukosten ska serveras. Men som ni ser har hon ändå inte en tanke på att kliva över stängseltråden och fixa självservering...!!!

Efter morgonfodringen och egen frukost i Josefshallen hade jag en knapp timme på mig innan Fysiopet-Thomas skulle dyka upp för att gå igenom Hamingja. Passade därför på att unna mig en njut-ridtur på lycko-Lára!!! Som väntat var The Queen mer än nöjd med arrangemanget - hon råkade t o m undslippa sig en belåten frustning mitt i sina "sadlingsaggressioner"!!!

I o m att tiden var knapp valde jag att rida mot Avan - den vägen är så pass kort att jag inte skulle frestas att rida för länge i det härliga solskenet. Jag har ju visserligen lovat Johan att jag ska begränsa min ridning till dess bihålorna blivit helt bra, genom att bara rida Hamingja. MEN idag skulle hon ju behandlas och därför inte ridas - och dessutom försvarade jag mig med att jag ju bara kunde "lyxåka" tölt en lite sväng.

Fast det senare kunde jag förståss inte hålla fast vid - åka tölt är verkligen inte min grej... jag vill ju träna och förbättra!!! Så när vi först värmt upp i skrölt med mycket böjning f f a i högersidan, ridit en lååååång sträcka vardera i höger- resp vänster galopp och vände hemåt var det dags för lite töltjobb!

Lára lyssnar ju verkligen på de minsta hjälper! Men så länge det inte handlar om att springa fort framåt gör hon ändå en koll då och då om det kanske är så att hon inte behöver... Det är förståss ett "arv" efter alla åren i ridskolan. Och nu när jag inte tyckte att klockren tölt på ren talang räckte utan även förväntade mig en högre grad av bärighet kände hon förståss ett behov att "syna" mig...

"MÅSTE jag verkligen trampa under mig så mycket med vänster bak eller kan jag komma undan genom att skjuta ut högerbogen?!" Som vanligt handlade det om att ge henne en tydlig ram att förhålla sig till. Så jag började rida öppna till vänster med ett stadigt stöd på båda tyglarna men med extra fokus på högertygeln för att den bogen skulle hållas på plats - samtidigt som jag drev henne fram emot bettet.

Det blev inte heller någon lång diskussion. Efter hennes inledande: "Jag kan ABSOLUT INTE göra detta utan att bli spänd som en stålfjäder och köra upp huvudet i vädret!!!" svängde hennes inställning snabbt: hon kom in mellan hjälperna och bar mjukt upp sig i tölten med trevlig längd på överlinjen!!!

Men det märktes tydligt att det var JOBBIGT - för hon flåsade betydligt mycket mer än hon gjort av de långa galopperna! Och återkom då och då med en försynt fråga om hon kanske fick bli lite högre i formen och skjuta ut den där högerbogen igen...?! Jag fick påminna henne ofta - men det räckte varje gång med bibehållet stöd på högertygeln och ökad drivning som fångades upp av små kramningar på tyglarna. Samt SNABB eftergift så snart hon "ramlade på plats" igen - förståss!

Tillbaka i stallet var vi riktigt nöjda båda två: vi hade hunnit med en REJÄL genomkörare trots den begränsade tiden till vårt förfogande. Det varma vädret gjorde att hon var jättesvettig i sin tjocka päls. Men i år har hon ju börjat fälla både tidigt och rejält så det borde inte dröja allt för länge innan hon fått lätta på klädseln betydligt!