Atli ger "Aha-upplevelser" x 2!!!

"Ledsen matte, jag förstår inte alls vad den där visslingen betyder..."

Tydligen tyckte Hamingja att lektionen för Sylvia förra veckan var lite väl jobbig, för sedan dess har hon slutat komma till mig i hagen... Istället för att skyndande fram (ibland t o m springande för att hinna före Lára) står hon bara och glor på mig... Och stackars Lára blir ju alldeles frustrerad - där hon står och buffar på mig som för att säga "Du kan sluta vissla matte - jag är ju redan här!!!"

Så här i efterhand när förstår jag ju att Hamingja var besvärad av upphakningen i korset, som Tomas hittade i söndags, vilken säkert gjorde flera av lektionens övningarna obehagliga... men det visste vi ju inte då... Så´na gånger önskar man verkligen att hästarna kunde tala... Men nu är ju problemet åtgärdat så förhoppningsvis gäller det bara att åter ge henne positiva upplevelser av ridningen så kanske hon börjar "tävla" med Lára igen!

Och när det gäller positiva upplevelser är ju helgens Atlikurs en MKT bra början - för han läser ju hästarna så fantastiskt bra! Och är dessutom HELT fenomenal på att förmedla sina kunskaper så att vi "vanliga dödliga" får utvecklas i rätt riktning! Man kunde också tydligt se "Atli-effekten" på Hamingja när vi red in på ridbanan för dagens första lektion. Det överambitiöst stressade från igår var som bortblåst, nu hade hon TOTAL koll på vad som förväntades av henne: det skulle skrittas lugnt och avslappnat! Vilket hon också gjorde på en gång - med belåtna frustningar!

Avslappningen fanns kvar också när det var dags för skröltande. När vi fått lämna volten och töltade längs spåret fick hon visserligen lite bråttom ibland, men med gårdagens "böja-knep" kunde jag snabbt återta kontrollen över tempot utan att vi hamnade i dragkamp eller att hon blev spänd.

Sedan fick vi börja träna på halt - rygga - samlad skritt och som vanligt påpekade Atli att det gäller att "nöta in" signalerna så att jag, när de väl "sitter i kroppen", kan bli snabbare och snabbare. "För det är snabbheten som ger lätthet och samling!" Efter en stund kom Hamingja verkligen upp med bogarna i den samlade skritten och när jag då fick göra en övergång till tölt så var det bara: "WOW!!!"

En härlig bärighet som jag dessutom kunde bibehålla genom att då och då ställa lätt höger-vänster en gång! "Jättefint - håll henne bara lös i sidorna - jättefint!!!" ropade Atli och jag bara njöt av den häftiga känslan!!! Precis som vid de tidigare tillfällen jag fått uppleva riktigt bra tölt var det en otrolig svikt i hästens kropp samtidigt som det kändes väldigt "stabilt" - antagligen för att hästen bär upp sig så pass bra att den inte känner något behov av att springa sig till balans eller för att kompensera för andra skevheter.

Visst gjorde Hamingja några små försök att öka tempot en aning, men varje gång räckte det med att böja i innersidan och göra en förhållning med sätet följt av SNABB eftergift på tyglarna, för att jag åter skulle kontrollera tempot och den häftiga känslan fortsatte! Nyckeln till denna häftiga töltupplevelse var förstås dels den samlade skritten men också själva övergången till tölt.

När jag sedan skulle försöka beskriva den känsla jag uppenbarligen ska sträva efter i övergången mindes jag plötsligt när jag på en tidigare Atlikurs fått göra just denna upplevelse på Lára. Då hade Atli sagt: "Tänk att du i övergången ska rida henne UPP i tölt!" Och tack vare denna tanke, vilket påminde mig om att sträcka på mig, sitta på rumpan och INTE sänka händerna, kunde jag bibehålla de lyfta bogarna och bärigheten från den samlade skritten över till tölten. Och när jag idag så på Hamingja lyckades upprepa detta var känslan verkligen "WOW!!!" Följt av: "Aha, det är SÅ HÄR jag ska göra/så här det ska kännas!!!"

Under dagens andra lektion fick vi i stort sett träna på samma saker - och inte mig emot!!! Efter en grundlig uppvärmning var det alltså halt-rygga-samlad-skritt o s v och även Atlis uppmaning var välbekant: "Du måste bli snabbare i dina reaktioner för att Hamingja ska bli snabbare i sina och ni därigenom ska få fram lättheten och samlingen!"

Lektionen skulle dock visa sig bjuda på dagens andra "Aha-upplevelse" och denna gång handlade det om ryggningen. Atli brukar påpeka att man i ryggningen alltid ska vänta lite med att använda tyglarna. Börja med att använda sätet och bara om inte det inte räcker lägga till tyglarna. På det sättet undviker man att använda tyglarna i onödan. Samt lär hästen att om den lyssnar direkt på sätet så behöver det aldrig komma någon signal i munnen. Och det vet vi ju alla (i teorin alltså) att ju mindre man använder tyglarna desto mer lösgjord blir hästen!

Under mitt tidigare ryttarliv har jag fått lära mig flera olika signaler för att rygga en häst. Det första sättet jag fick lära mig (det var i slutet av 70-talet, på anrika K4 i Umeå) var att ha en tydlig tygelkontakt samtidigt som man omväxlande flyttade bak höger resp vänster skänkel. Senare varianter har handlat om att bara flytta bak innerskänkeln, att driva med båda skänklarna samtidigt som man lutar sig bakåt, att med lätt tygelkontakt snabbt lägga vikten lite bakåt, räta upp sig och sedan åter en snabb viktförskjutning bakåt... Ja, det kan säkert finnas ett antal varianter jag för tillfället förträngt också - trots att jag blir riktigt förvånad själv när jag nu inser hur många det varit under åren..!

Nu har jag haft förmånen att träna regelbundet för Atli i drygt 8 år och hans beskrivningar om att man ska rygga med sitsen/sätet har jag - självklart utifrån alla mina tidigare erfarenheter - tolkat som att jag ska driva med skänklar och säte samtidigt som jag ska lägga vikten lite bakåt. Men idag tror jag faktiskt att jag insåg hur han menar EGENTLIGEN!!! Det tog mig bara 8 år - men så fattar jag ju ovanligt snabbt också! ;-)

Och som det brukar vara när jag får aha-upplevelser inom ridningen så handlar det om att jag ska göra MINDRE - inte mer! Plötsligt insåg jag att han nog egentligen menade att jag bara skulle spänna rumpmusklerna. Så jag testade att hålla kvar min lodräta (nåja...) och hyfsat avslappnade sits och enbart spänna rumpan - varpå Hamingja genast tor ett kliv bakåt! Jag fortsätte att omväxlande "knipa till" och slappna av - och lilla Hami ryggade så avslappnat och med bibehållen längd på halsen att vi fick beröm! Och utifrån dessa ryggningar med efterföljande samlad skritt fick jag sedan uppleva WOW-tölt IGEN!!!

Så till min lååååååånga lista på alla miljoner saker jag och Hamingja ska träna på framöver lägger jag nu också "ryggningar"... och tänk bara vilket otroligt vältränad rumpa jag kommer att få på köpet!!! Nu bara lääääängtar jag till i morgon för att få lära mig ännu MER!!!

Och detta blev inte bara en bra dag för mig och Hamingja - utan även för Lára! När lektionerna var slut för dagen red nämligen Malin och Lotta ut på Lára och Hrissla. Sedan fick jag rapport om en härlig tölttur - och det kändes förståss mycket bra i mattehjärtat!!!