Sylvialektion på "damen med attityd"...!

I kväll var det åter dags för vår torsdagslektion för Sylvia. Men jag börjar med en lite rolig bildserie från senaste Atlikursen. Bakgrunden är att vi töltar låångsamt längs spåret, när jag för att öka graden av samling "tar i med hårdhandskarna" - d v s smackar en gång lite försiktigt. Vad händer?

Jo, som vanligt snedtänder Lára på sekunden och "säger":  ALDRIG I LIVET!!!

"INTE EN CHANS att jag tar i mer med mina bakben om jag inte samtidigt får springa FORT!!!"

"Eller, OK då... fast bara för jag vill - inte alls för att du sa det..."

Fascinerande är att hon har nästan lika kort tid mellan protest och accepterande som mellan "provokation" (i det här fallet smackning) och snedtändning... verkligen av och på! 

Och man kan väl säga att henne "väna attityd" kom fram en hel del under kvällens lektion också...! Temat för lektionen var "låååångsamt, men med MYCKET drivning och låååång hals" - i skritt, trav resp tölt. SVÅRT m a o!!! I traven fick jag börja med att bromsa upp henne ordentligt men när hon väl accepterade ett lugnt och fint tempo försiktigt börja driva henne fram emot bettet. Och enligt Sylvia presterade vi då riktigt fin trav!

I tölten gjorde Lára förståss sitt bästa för att övertyga mig att hon redan töltade så långsamt som det ö h t gick (och lyckades väl rätt bra med det bitvis också...) Men Sylvia gick ju inte att lura! "Rid hälften så sakta som det du tycker är riktigt långsamt och driv dubbelt så mycket som du tycker är mycket!" kan man väl sammanfatta hennes instruktioner till mig.

Atli beklagade senast att vi p g a underlaget inte kunde jobba med detta på volt eftersom det är svårare när man rider rakt fram. Fast det gäller inte riktigt överrörliga Lára - vars bakdel ofta verkar tillhöra en dragspelsbuss i blixthalka... (Ja, det gör ju föresten bogarna också...!!!) Då är det ändå lättare att ha ett staket som i alla fall hindrar utbrytningar åt ena hållet! Till min glädje höll Sylvia med mig, så efter en katastrofal inledning på volt fick jag övergå till spåret för att kämpa vidare där.

När vi tillslut började få till det höjdes svårighetsgraden: ÄNNU mer drivning! Jag lät yttersta spetsen på pisken ligga lätt mot hennes bakdel samtidigt som tempot skulle bibehållas lika låååångsamt... Det hade kunnat bli MÅNGA bildserier som den ovan kan jag säga! Men här och där också några riktigt, riktigt fina steg - även om det oftast bara var 2-3 stycken. "Försök hinna slappna av i de där fina stegen!" sa Sylvia - men det var ju verkligen lättare sagt än gjort... Önskar verkligen att jag hade i alla fall hälften så snabba reaktioner som min häst...!

Det här sista var förståss RIKTIGT ansträngande för Lára, så jag red bara korta sekvenser och lät henne skritta lite på halvlång tygel där emellan. Att då hålla henne i skritt var dock verkligen inte det lättaste... hade jag tryckt till så där rejält på hennes "on-knapp" så fick jag uppenbarligen skylla mig själv för att hon glömt bort hur man skrittar...

I slutet fick dock Lára äääääntligen lite "lön för mödan"! Från långsam, riktigt samlad tölt fick jag nämligen släppa fram henne och istället gasa på ordentligt runt ridbanan! Först blev hon lite spänd och hög i formen, samtidigt som hon tog i lite ojämnt bak. Men Sylvia sa att jag bara skulle fortsätta driva framåt, sidföra lite fram och tillbaka samt hålla en rörlig hand. Och när hon fått igång "turbon" ordentligt, tog i jämnt bak och längde halsen igen så kändes det som om hon hade kunnat tölta hur fort som helst!

Fick sedan vända in henne på en stor volt m h a ytterhjälperna och när hon åter töltade lugnt saktade vi av till skritt. När vi sedan varvat ner ordentligt i trav och skritt sa Sylvia att jag inte ska bli tveksam om hon känns ojämn och spänd i början när jag ökar tempot i tölten, utan bara fortsätta rida framåt samt sidföra lite. Så kommer det riktigt bra ökad tölt efter en stund. Men om jag inte driver hela tiden riskerar hon istället att bli travtaktig. Att vända henne m h a ytterhjälperna i kurvorna hjälpte bevisligen för att hålla takten där - och det blir ju samma sak på en ovalbana förståss! (Var f ö väldigt nöjd med de flesta av våra kurvtagningar idag - och det känns ju lovande - för ovalbananornas kurvor är ju inte alls lika tvära och svåra som de på en ridbana!)

Efter en extra skrittpromenad samt kraftfoder fick Lára välförtjänt gå ut till sin flock i hagen igen. Men hon fick ha fleecefodrat regntäcke på för säkerhets skull, för att hålla musklerna varma så länge som möjligt efter den här ansträngningen. Och i morgon får hon rida ut med Eva! Det blir antagligen "off road" - i alla fall garanterat "off ridbana" - d v s bra stretching för musklerna som fick jobba ordentligt idag!

Nu ska jag ägna mig åt min stackars "justerade" make (se föreg inlägg) som varit sorgligt försummad hela dagen... När jag kom hem från stallet strax efter kl 19 (hade åkt direkt dit efter jobbet) visade det sig att han inte ätit något förutom en smörgås i morse. När han skulle gå till köket för att ta sig lite lunch hade det gjort så ont att han retirerat till fåtöljen igen. Och sedan bara lämnat den för att gå på toaletten. Efter hans önskemål lagade jag därför en STOR portion spagetti med korv - vilket han slevade i sig med samma tempo som en häst som äter kraftfoder! Misstänker att om man närmat sig tallriken oförsiktigt hade man utsatts för en liknande attack som den som kommer för nära Lára när hon äter...

På väg från jobbet hade jag i alla fall passerat en konditori och köpt en bakelse åt honom. När maten var slut placerade jag bakelsen på soffbordet framför honom och återvände till köket för att hämta min tekopp. När jag kom tillbaka till vardagsrumet var bakelsen redan slut...