Fredag em går i Láras tecken!

Lára står vid grinden och håller KG (som absolut inte ville vara med på bild) under NOGGRANN uppsikt. Varför? Jo, han fyllde förståss höpåsar!

Men innan hon och de andra i stoflocken fick sin (alltid lika efterlängtade) lunch fick jag och lycko-hästen avnjuta en ridtur! Det kändes riktigt länge sedan det senast var klar himmel (och ljust) när jag var ute och red... och vid närmare eftertanke insåg jag att det faktiskt var hela två veckor sedan! :-O Förra helgen ösregnade det ju och även om jag red ändå blev det ju aldrig ljusare än något som liknade skymning...

Min plan för dagens ridpass var att låta henne röra på och mjuka upp musklerna, som fick jobba ganska hårt under gårdagens lektion. Vi tog vänster nere på bilvägen och red bort mot sjön och byn Alviksträsk. Började med att repetera gårdagens övning där jag m h a en ordentlig böjning av halsen skulle få henne att länga halsen och därmed sträcka ut överlinjen.

Böjningen till vänster var förståss den svåraste - som vanligt försökte hon istället med att bara skjuta ut vänsterbogen + vänstra ganaschen... Jag hade pisken i vänsterhanden och testade att lägga den mot bogen för att hjälpa vänsterskänkeln att få bogen på plats. Och det gick faktiskt betydligt lättare att få fram önskvärd reaktion idag! Varvade sedan mellan att rida henne böjd till vänster resp höger på detta sätt. Och när jag tillslut var nöjd med övningen i skritt fortsatte vi med detsamma i skrölt/kasta toppi.

Atli brukar alltid säga att "Hästen talar om för dig hur du ska rida! Vill den gå i hög form ska du rida i låg form, vill den gå fort ska du rida sakta. Gör den motstånd när du vill böja den lite ska du böja den mycket..." o s v. Och min förhoppning är att om vi fortsätter jobba med vänsterböjningen på detta sätt så ska det tillslut vara lättare att rida henne ställd till vänster (alltså så att man bara precis ser hennes öga) utan att hon fuskar genom att skjuta ut ganaschen och bogen.

Till Láras och min gemensamma glädje hittade sedan vi några ställen där underlaget verkligen inbjöd till galopp - så vi kunde varva mellan höger- och vänster- ett stort antal gånger. Och idag verkade Láras preferenser säga att båda var precis lika OK.

Traven hade vi idag sparat till hemvägen, då vi först jobbade i lång, låg form med mycket drivning, innan vi övergick till nedvarvningstrav. Avslutade med att rida upp genom allén till kyrkan - och konstaterade till min glädje att träbron över bäcken fått ny förstärkning. Det var verkligen inte i onödan, det har varit ganska spännande att rida över den på slutet....

Ofta brukar vi galoppera upp genom allén, men idag fick Lára först ägna sig åt muskelbyggarskritt i lång, låg form med mycket drivning och sedan skritta sista biten till stallet på hellång tygel. Och hon verkade för en gångs skull faktiskt inte misstycka! Men så hade vi ju faktiskt galopperat en hel del redan idag. Förhoppningsvis var också hennes muskler lika nöjda efter detta ridpass som hennes matte!

I morgon blir det ett pass på ridbanan med repetition av övningarna från gårdagens ridlektion. Har kvällsfodringen och oftast brukar jag åka till stallet två gånger de dagarna, först mitt på dagen för att få rida i dagsljus och sedan igen på kvällen för att fodra. Men nu när Johan är konvalecent och varit ensam hemma hela dagarna under veckan tänkte jag faktiskt offra den värdefulla dagsljusridningen för hans skull. Det måste väl ändå vara kärlek?!

Avslutar (nästan) som jag började. För visst är Litlamin lik mamma Lára?! (Ja, bortsett från färgen förståss... )