Lára och broddmysteriet!

När jag red Lára idag halkade hon flera gånger till med vänster framhov. Insåg att jag missat att kolla hovarna när jag gjorde i ordning henne - och antog att hon tappat någon av broddarna på den skon. När hon sedan åt sitt kraftfoder i stallet passade jag på att titta efter... och mycket riktigt: BÅDA broddarna saknades på vänster fram.

(Det var uppenbarligen bara en av oss som tyckte det var fiffigt att kolla hovarna medan jag ändå väntade på att damen skulle äta färdigt.... Lára sparkade MKT irriterat med höger bak när jag närmade mig... Att hon inte högg efter mig också berodde väl enbart på att hon i så fall hade behövt lyfta mulen ur krubban... Och det borde jag väl ha lärt mig av pappa redan under uppväxten, att man inte stör under maten??!!)

Detta är faktiskt ANDRA gången i höst som hon tappat båda broddarna från just den skon! En gång har hon dessutom tappat en av dem + att hon tappat någon brodd även från en av de andra skorna. Så många "tappbroddar" brukar vi väl inte ha på en hel vinter...?!

VAD kan detta bero på? (Förra gången hon saknade båda broddarna på denna sko var faktiskt samma vecka som intermezzot med de trasiga bromsslangarna på bilen, så då började jag nästan misstänka sabotage...) I år skoddes hon med vinterskor (med broddhål i trakterna) innan det frusit på, så någon dryg vecka gick hon utan broddar innan jag skruvade i dem. Kan gängorna i broddhålen skadats på något sätt under denna tid så att broddarna därför lossnar lättare?

Eller är det så enkelt att mina värkande händer inte klarar att dra åt broddarna tillräckligt hårt för att de ska sitta? Förra vintern var det hovslagaren som skruvade i broddarna i samband med skoningen - och då minns jag faktiskt inte att hon tappade en enda brodd. (Däremot bytte hovslagarn ut några slitna broddar i samband med att hon skoddes om.)

En annan skillnad mot förra året är också att hon då hade helt nya broddar ur burken ovan. Hittills i år har jag använd begagnade sådana, som jag sparat för att de bara varit lite, lite slitna. Några har inte heller varit använda alls tidigare - men alla har de haft det gemensamt att det hunnit bli lite rostiga. I o m att broddarna slits så snabbt när det är så här lerigt tyckte jag det var fiffigt att passa på att använda gamla till dess det blivit vinter på riktigt. Kan det vara rostiga gängor på broddarna som förklarar att Lára sprider broddar omkring sig i sällan skådad takt?  Skulle vara intressant att höra vad ni tror!

Men det var ju inte bara broddar vi ägnade oss åt idag, Lára och jag, vi red ju också! Tyvärr var det ännu en dag stenhårt i backen, så för att maximera träningen men ändå spara på hennes ben blev det ett ett pass med samlad skritt på ridbanan. Lára hann förståss vara arg ändå - och åla sig som en metmask när man sätter den på kroken. Men tillslut var vi överens om att bakbenen skulle lååångt in under kroppen, ryggen upp och halsen bibehållas lång. Jag kommer verkligen ner i sadeln på ett helt annat sätt när hon börjar jobba rätt. Och med sitsen närmare det optimala blir det ju mycket lättare att inverka på henne på rätt sätt. En sådan god cirkel är ju inte alls dum!!!

Ett par övergångar till samlad tölt blev det också - kunde helt enkelt inte låta bli. Då blev det VÄLDIGT tydligt att massor med samlad skritt aldrig är bortkastad ridning!!! I morgon blir det vilodag för henne igen, medan jag ska på ny infravärmebehandling efter jobbet. Det gäller ju att preparera den här värkande kroppen maximalt - för fredag-söndag har vi åter kurs för mästar-Atli!!!