Helst inte försova sig till lunchfodringen...

Har verkligen inte haft någon bra natt... värken höll mig vaken ända fram till kl 04... Innan jag tillslut somnade hade jag i alla fall kommit ihåg att ställa klockan på väckning kl 10.15. Hade nämligen lunchfodringen idag och det vore ju rätt pinsamt att försova sig till den... Dessutom gäller det ju att ställa tillbaka dygnet så bra det bara går till i morgon när det är arbetsdag igen. I kväll blir det nog en sömntablett igen för säkerhets skull... har faktiskt klarat mig utan i 10 dygn nu! Fast det gick bäst i början - och i natt alltså inte alls - så nu är det nog dags för det "tunga artilleriet" igen. 

När klockan ringde kl 10.15 hoppades jag först intensivt att det var inbillning... kände mig verkligen totalgroggy - undrar hur länge jag skulle ha sovit om den inte ringt? När jag tillslut släpat mig ur sängen och kom ner på bottenvåningen hittade jag Johan djupt sovandes i fåtöljen... Kl 04, när jag somnade, låg han fortfarande i sängen, men sedan hade det börjat göra för ont i hans axel att ligga ner så han hade fått byta sängen mot fåtöljen. Fortsätter vi att "sova skift" så här behöver vi ju egentligen bara en säng...!

När jag sedan kom till stallet stod Lára redan vid grinden och väntade ottåligt på lunchen. "Utfodring erfodras!!!" skrek hennes kroppsspråk - lika övertydligt som alltid. Men som vanligt blev det ändå inga direkta protester när jag istället för att ge henne hö tog in henne i stallet för att förbereda för ridning. 

Här kommer några bilder från när vi tränade samlad skritt på senaste Atlikursen, vilket vi även gjorde under dagens ridpass. 

Synd bara att vi inte hade samma väder idag som när bilderna togs... Nu hade vi knappt hunnit skritta igång innan det började regna och sedan blev det bara värre och värre... Började själva träningspasset med att vända in henne för ytterhjälperna på volt i båda varven, i skritt, trav och tölt, till dess hon kändes helt mellan hjälperna. 

Fortsatte med samlad skritt och där blev det förståss en hel del diskussioner... Efter ett tag insåg jag att jag att Láras protester fått mig att "fastna" i handen - och då blir det ju aldrig bra... Lyckades hitta tillbaka till de snabba, lätta eftergifterna och direkt gick det ju MYCKET bättre! 

Under samlade tölten försökte jag verkligen följa Sylvias instruktion från i torsdags: "Halva tempot av det du tycker är riktigt långsamt och dubbelt så mycket drivning som du tycker är riktigt mycket". Verkligen lättare sagt än gjort! Men här och där kändes det ändå som att vi fick till ett par, tre fina steg! Och då var det ju "bara" det där att hinna slappna av som belöning innan de där bra stegen var över... 

Precis som i torsdags avslutade jag med att låta Lára "använda alla bakben" till att gasa på ordentligt i tölten. Fast istället för att göra det på ridbanan red jag upp på skogsvägen bakom bommen. Man kan förståss rida i ett högre tempo när man rider rakt fram, än på ridbanan. Men å andra sidan var det en fördel att kunna använda ridbanans hörn för att bibehålla lösgjordheten genom att vända för ytterhjälperna... 

När hon fått "blåsa ur systemet" ordentligt i ökad tölt (inte jättelångt - men rejält fort) fick hon skritta hela vägen upp till vändplanen för att hämta andan ordentligt. På hemvägen gjorde jag som i torsdags: bromsade först upp ORDENTLIGT, så att hon verkligen vilade i steget i traven. Och när hon gjorde det utan att ligga på i handen ökade jag succesivt drivningen för att få "mer rygg", innan hon fick sträcka ut ordentligt framåt, nedåt. 

När vi skrittade tillbaka hem var det dags för dagens riktiga utmaning: att fortsätta skritta trots lite lätt drivning. Och idag klarade Lára det verkligen galant! Hon var väl tillräckligt trött för att inte direkt tänka "SPRING!!!" utan längde istället hals och steg - och kom upp trevligt med ryggen! 

Jag var rejält svettig efter detta ridpass - så nu hoppas jag på effektiv smärtlindring tack vare detta och en bättre natt!