Dimman i Lütz... jag menar Luleå!

Gustav II Adolf hade nog haft lite problem om han försökt sig på att kriga i Luleåtrakten idag... för dimman har verkligen legat tät... Men trots det fick jag syn på dessa två älgar alldeles vid vägen, när jag körde ner mot färjeläget i Norra Sunderbyn i morse. MKT trevligare att se dem så där än mitt framför sig på vägen..! Jag var förståss på väg till stallet, för - dimma eller inte - det var ju Atlikursens tredje och sista dag. Och - till skillnad mot i Lützen 1632 - skulle alla inblandade överleva!

Första lektionen red jag än en gång tillsammans med Elisabeth på Démantur. Vi fick först värma upp "på egen hand" i skritt och trav medan Atli bara observerade. När hästarna var uppvärmda konstaterade Atli nöjd att vi ridit "helt enligt instruktionsboken". Vi fick fortsätta genom att samla hästarna lätt - inte mer än tillräckligt för att rida tölt istället för trav - och jobba dem en stund i lång, låg form även där.

Sedan var det dags att samla ihop dem på allvar - och vi jobbade vidare med den samlade skritten resp tölten. Efter några sekvenser av detta fick jag extra hjälp av Atli genom att han gick bredvid och nuddade lätt vid Láras bakdel med pisken ett par gånger. Sedan var det min uppgift att kontrollera tempot och åter få henne att slappna av i den högre graden av samling. Inte helt lätt... Lára tyckte ju att Atli precis SKRIKIT åt henne: "SPRING!!!"

Sedan hans tips här om dagen var jag i alla fall uppmärksam på att jag inte fastnade i någon dragkamp med tyglarna utan bibehöll en rörlig hand. Och efter en stund började bromsen fungera - men då t o m FÖR bra, för hon stannade... Atli påpekade att jag måste ge eftergift innan hon stannar. Jag tittade frågande på honom, för jag hade ju gett lös tygel... "Du gav bara eftergift med tyglarna, sa han, men du höll fortfarande emot med magmusklerna. Det är viktigt att du slappnar av och kommer tillbaka ner i sadeln i det där läget!"

När han sa det kände jag ju att det stämde. Och när jag fokuserade på detta gick det betydligt bättre att hitta ett avslappnat läge i den högre graden av samling. ÄNNU en detalj att notera på den låååånga "att träna på-listan" alltså...!

När hästarna åter var nedvarvade sa Atli att han tycker att både Elisabeth och jag är riktigt duktiga. Men för att utvecklas vidare handlar det helt enkelt om att nöta på med de små detaljerna, för att succesivt få bättre och bättre timing i hjälperna. "De som blir riktigt duktiga på att rida är de som tränar och tränar och tränar... Det är ni som måste lära er själva - jag kan bara komma med tips." (Extremt bra tips, skulle man definitivt kunna tillägga?!)

Inför kursens avslutande lektion var det någon som konstaterade att denna kurs nog egentligen aldrig ägt rum... i o m att Johan inte dokumenterat den med några foton. Ett 1000-tal bilder brukar ju vänta mig på hans dator i vanliga fall, när han varit på plats och fotat en av dagarna. Men utan fungerande högerarm är det ju svårt att fota... (Men han jobbar vidare med sjukgymnastiken - och här om dagen kunde han faktiskt röra armen 1 dm ut från kroppen - så det går ändå framåt!)

I o f s var det ju verkligen inget fotoväder i helgen... tät dimma och bitvis duggregn, samt därmed knappt dagsljus ens mitt på dagen... Så hans fotoutrustning hade nog hur som helst haft utegångsförbud. Det blev därför min mobilkamera som fick den otacksamma uppgiften att försöka bevara något av denna kurs som bevis för eftervärlden.

...och det blev inte bättre än så här... från den tredje lektionen, när Atli tog över Lára efter min uppvärmning för att komma ett steg ytterligare med samlingen. (Den här gången lyckades jag klara mig från att bli biten när han sadlade om - men det var förståss nära...) Och damen med attityden hade förståss inte bara synpunkter på sadlingen - utan även på att det ställdes krav på ÄNNU hårdare arbete... Men hennes "sydländska temperament" innebär ju inte bara extremkort stubin utan även att hon lika snabbt är med på noterna igen.

Som avslutning fick jag ta över igen, samla skritten och rida några övergångar till tölt. Och VILKEN TÖLT!!! Oj, oj - det finns mycket att se fram emot!!! Det tyckte föresten Atli också, han sa att han såg fram emot att få se oss till våren (nästa kurs blir inte förrän i mars) när vi hunnit träna hela vintern. "Nu börjar du få allt bättre kläm på den samlade skritten och när du tränar vidare kommer du succesivt att få det på tölten också!"

Att få Lára att helt varva ner - även mentalt - efter Atlis "energiinjektion" var förståss inte det lättaste... Det krävdes MYCKET trav på böjda spår (fick också böja henne extra mycket till vänster då Atli uppmärksammade mig på att hon ville hålla sig för rak) men tillslut kunde vi faktiskt skritta längs spåret på hellång tygel, med hennes mule nästan släpande i backen. "Kom ihåg det jag sagt tidigare, sa Atli, att ju mer du lär dig att samla henne desto mer måste du tänka på att också varva ner henne ordentligt efteråt!"

Nu dröjer det alltså nästan fyra månader till dess Atli kommer hit nästa gång.. men jag lär verkligen inte ha någon brist på saker att träna på till dess!!!