"Plötsligt händer det!!!"

Tät dimma, duggregn och +4 grader idag... Förra helgens fantastiska ridkursväder blir ju ännu mer otroligt när man inser att det lika gärna hade kunnat vara lika ruggigt som idag...! Den täta dimman idag gjorde att man inte kunde se tvärs över älven vid färjeläget och färjan hade nästan hunnit hela vägen till Sunderbysidan innan den gick att upptäcka. När jag sedan kom fram till Mariebäck gick det nätt och jämt att skymta stoflocken som vaga skuggor inne i skogen.

Lára brukar ju normalt komma när jag ropar och visslar på henne. Bara hon inte är så där ohjälpligt "fast" på andra sidan diket... vilket hon var idag, så jag gjorde mig beredd att gå och hämta henne. (Diskussionen att hon borde kunna ta sig över diket en gång till, eftersom hon bevisligen redan gjort det, har jag fört så många gånger med henne att jag gett upp.) Men till min stora förvåning hade jag bara hunnit in genom grinden innan hon utan minsta tvekan kliver över diket och fortsätter fram till sin minst sagt överraskade matte! "Plötsligt händer det!!!" m a o!!!

(Litlamin dök också upp och erbjöd sig tjänstvilligt att ställa upp på en familjebild med temat "Man ska ha husvagn...!" Men inte heller idag var Lára med på noterna, utan jagade resolut iväg den lilla snorvalpen...)

När jag sadlade lyckades Lára slå till mig i huvudet med sina tänder... men som tur var inte så hårt att det gick hål. Och det bara två dagar efter att hon fått in en - som tur var också lätt - träff med en bakhov på min ena armbåge. Båda gångerna blev det förståss REJÄLA utskällningar - men jag måste definitivt skärpa till mig också eftersom jag uppenbarligen inte varit tillräckligt uppmärksam på slutet...

Min plan för dagens ridpass var korta, lösgörande galoppintervaller varvat med trav efter våra två korta men intensiva träningspass på ridbanan. Hade en vision om att rida längs bilvägen bort mot Alviksträsk. Men när vi kom ner på vägen insåg jag direkt att jag på något sätt lyckats förtränga allt det stora, vassa gruset som tyvärr tinat fram igen efter den senaste veckans regnande...

En ny plan fick därför snabbt ta form: fortsatt skritt på lång tygel bort till gamla sommarhagen, skritt med tygelkontakt i lång, låg form tillbaka mot stallet och sedan galoppintervaller längs skogsvägen bakom vägbommen istället. Skogsvägen var fortfarande isig, men jag utgick ifrån att isen nu var så porös att den skulle ge bra fäste för Láras broddar. Och hon halkade inte heller, men verkade ändå inte helt nöjd med underlaget... det var t o m så att hon frivilligt bröt av från galopp till trav när jag slutade driva - verkligen inte hennes stil...!!! Men det var nog för att hon inte har några broddar framme i tårna ännu...

Jag red inga långa sträckor galopp i taget utan lät henne nästan direkt bryta av till trav för att fatta ny galopp igen - och bytte hela tiden mellan höger och vänster galopp. I o m att hon var så ovanligt snabbromsad idag hann vi dessutom med extra många "galoppombyten" på vår väg till vändplanen och tillbaka - och duktiga hästen tog rätt galopp varje gång!