Var är vintern???

Hallå SMHI! Jag tror ni missat att det faktiskt är november nu?!!! Det ska ju vara kallt här i Norrbotten och lite snö på marken som lyser upp! Men nu är det ju inte ens snö uppe i fjällen... Varför tror ni vi bor i Nörrbotten egentligen?! Med det här mörkret och all lera kunde vi ju lika gärna bo i södra Sverige!!! Och ni ser ju bara hur Lára såg ut fem minuter efter att jag släppt ut henne igen, efter dagens svettiga ridtur!!!:-O

Träffade Sussie i stallet och hon berättade att det faktiskt varit 10 grader varmt i går kväll vid 22-tiden... det är ju helt snurrigt! Idag var det ännu en dag med 7 grader och duggregn. Men nu blåste det ordentligt så det var KALLT! När jag hämtat in Lára från hagen hade jag hunnit bli så frusen redan, så jag bestämde att det fick bli Woodfieldrock på under ridturen, för vindens skull.

Láras geggiga högeröga skyller jag på leran också.... men nu har jag tvättat med koksaltlösning hela veckan och varje dag ser det bättre och bättre ut. Vädret till trots fick jag sedan uppleva en riktigt, riktigt trevlig ridtur! Som Sussie och jag sa: Tänk att det är så härligt att rida - t o m i sådant här väder! Vad annars hade man tyckt varit trevlig att göra ute idag???

Båda vallackerna i mitt liv blev väldigt tittiga när det blåste, som idag. Så sådana dagar har jag helst brukat rida mycket i terrängen, för att de skulle behöva fokusera på annat än "vindspöken". Lára verkar dock inte påverkas av vinden på samma sätt, men jag påmindes ändå om att det kunde vara lämpligt att passa på att ge oss ut i terrängen nu när jag kunde göra det i dagsljus. En bra förberedelse för morgondagens lektion för Sylvia också!

Började redan i skogspartiet "bakom" stohagen, där Feykir och jag ganska ofta brukade passa på att snirkla runt bland träden för att "böja och bända". Insåg att det faktiskt var första gången jag red Lára där. Hon känns ju mycket mjukare i kroppen än vad Feykir gjorde, men det var garanterat ändå nyttigt för henne att succesivt rida allt mindre volter och åttor runt träden. Samtidigt som hon fick lyfta ordentligt på fötterna och därmed jobba med sina ryggmuskler.

När vi sedan kom ner på bilvägen hade vi ju redan skrittat så mycket så jag övergick genast i trav. Efter att ha bromsat upp henne ganska ordentligt de första 5-6 stegen bjöd hon sedan på en riktigt trevlig "Atlitrav" - lugnt och avslappnat i trevlig "muskelbyggarform." Hela tiden helt lätt i handen och utan minsta försök att dra iväg i tempo! Duktiga, duktiga gumman!

Red mot Avan och hann med flera galoppsträckor innan vi kom till "trav-/galoppslinga 2". Det är roligt att märka att vi blir mer och mer samtränade - så att t ex galoppfattningarna blir bättre och mer precisa! Jag börjar också bli lite bättre på att se vilken galopp hon tagit. Feykirs stora aktion i galoppen gjorde att jag vande mig vid att titta på framknäna. Men med Lára får jag istället titta på bogarna - och jag tycker det går bättre och bättre.

Efter "trav-/galoppslinga 2" - där Lára fick välja gångart och tempo, varför det gick undan rätt bra på kringelikrokstigen - blev det skrittpaus innan vi vände hemåt igen. Nu var det slutligen dags för dagens tölt. Började i ett långsamt tempo för att stämma av att hon var lösgjord - energin var ju verkligen inget problem, särskilt som vi var på hemväg! Kunde sedan inte låta bli att rida lite tempoväxlingar.

När jag började rida henne i augusti tipsade Sylvia om att ha ett ljud som alltid betydde "ökat tempo tölt". Jag började med en speciell smackning och det tog inte lång stund för Lára att lära sig att den betydde att det var dags att gasa på. Men just nu reagerar hon FÖR bra på den där smackningen - hon exploderar iväg  så att det nästan är whiplash-varning - och då får vi stora problem med takten. Är väl antagligen för att jag helt enkelt inte "hinner rida" i det tempot. Om jag istället låter henne öka tempot mer succesivt m h a ökad drivning, hinner jag med att då och då lägga in något steg sluta för att bibehålla tillräckligt mycket samling. Och då kan vi succesivt komma upp i allt högre tempo.

När jag red på ridbanan sist - och kunde jobba med slutorna på volt - lyckades jag uppnå sådan samling att hon gjorde en sådan där "whiplash-ökning" med bibehållen takt. Det var verkligen WOW!!! Tänk om jag en dag klarar det ute längs vägen/på ovalbanan!!! Skulle dock vara väldigt nöjd bara jag får uppleva det på ridbanan då och då!

Avslutade töltpasset med arbetstempo tölt, inkl lite pet med pisken för att verkligen ha aktiva bakben. Trots att vi "gasat på" endel gick det riktigt bra att få henne lösgjord igen i det låga tempot! Och fina hästen fortsatte imponera när det sedan var dags för "Atliavslutningen" med avslappnad trav. Precis som i början av ridturen räckte det med att bromsa upp henne ordentligt de första 5-6 stegen, sedan travade hon i den trevliga muskelbyggarformen hur lugnt och fint som helst, utan minsta tanke på att försöka öka tempot. Jag hade verkligen "ingenting i handen", trots att vi var på hemväg och allt! Och att jag dessutom verkligen "tryckt på on-knappen" i tölten! Min duktiga, duktiga häst - vi blir allt bättre på att hitta off-knappen också!!! Och, som Atli säger, för att kunna rida riktigt bra tölt måste man ha både on- och off-knapp!

När Lára ätit sitt kraftfoder fick hon gå ut med regntäcke på. Vill inte gärna släppa ut en svettig häst utan täcke när det regnar... Och vad hon tog itu med så snart hon kom ut i hagen, kan ni nog gissa... om inte annat får ni en ledtråd av bilden ovan!