En dåres försvarstal?!

...är det kanske jag håller på med nu... Skriver nämligen ett brev till Försäkringskassan. De har än en gång aviserat att de tänker dra in min sjukpenning... Att jag i princip aldrig får sova en hel natt, alltid är trött och succesivt under dagen får allt svårare "att tänka" verkar tyvärr inte räcka till... Själv tycker jag att det borde spela NÅGON liten roll hur man mår... men de verkar bara räkna dagar och sedan drar de ett streck.

När jag pratade med min handläggare på telefon ang detta beslut visade det sig dessutom att de totalt missförstått ett väldigt avgörande ord i mina sjukintyg. Ordet är "sekundär" och används avseende mina svåra sömnstörningar. Dessa är sekundära, d v s kommer som en följd av att man inte har kunnat hitta någon form av smärtlindring som fungerar för mig. Smärtan väcker mig många gånger varje natt, trots att jag tar sömntabletter. Men handläggaren visade sig utgå ifrån att "sekundär" betydde att sömnstörningarna  är av mindre betydelse... Helt fel! Det är ju faktiskt sömnstörningarna som påverkar min arbetsförmåga (det Försäkringskassan ska ta ställning till.) Jag kan jobba även om jag har svår smärta/värk - men inte om jag har allt för stor sömnbrist...

Jag har i alla fall rätt att komma in med synpunkter på deras beslut - och det ska jag självklart göra. Så därför skriver jag "en dåres försvarstal". Det gäller bara att hitta tillfällen då "hjärnan fungerar" tillräckligt bra - fast jag inte är på jobbet. Sådana stunder är inte många på en vecka... Som många sagt före mig: Man måste vara stark för att kunna vara sjuk! :-O