Ljusterapi!

Lára efter dagens ridtur - visst är hon riktigt piffig med den vita salvan runt kotor och karleder?! ;-) Hon ser ju riktigt glad ut här, men innerst inne tänker hon: "HUR lång tid kan det ta att öppna en rundbal? Sluta maska och ro hit med käket nu!!!"

Idag kunde vi glädja oss åt strålande solsken - så välbehövligt med lite "ljusterapi"!!! Lára och jag red ut med Sylvia & Mysla samt Fia och Ljúfa. "Så färgglada vi är!" skojade Sylvia åt våra tre svarta hästar. Vi varvade skritt och tölt bort till korsningen vid sjön och Sylvia passade på att uppmana både mig och Fia att vi skulle sträcka på ryggen. Framme vid korsningen var det dags för Sylvia och Fia att vända hemåt igen på sina unghästar. "Det här var en långtur för oss!" Jag konstaterade att Lára och jag har HELT andra preferenser, så vi fortsatte på egen hand.

När jag red längs med sjön passade jag på att träna samlad skritt då jag "kittlade" henne med pisken på rumpan då och då. Målsättningen är ju att träna bort den där olaten hon lärt sig på ridskolan att hon gör ett hopp så snart man lägger på pisken. Som Sylvia sa: "På ridskolan var det effektivt, tanterna blev rädda och undvek att använda pisken i fortsättningen..." Men nu är det nya tider! Feykir reagerade också väldigt kraftigt på pisken - det räckte med att vinkla ut den så han såg den i ögonvrån för att han skulle kasta sig. Han såg samtidigt till att kasta mig framåt, så att jag "tappade sätet". Med Lára är det så praktiskt att hon bara kastar mig rakt upp. Så jag kan "behålla sätet" och fortsätta inverka på henne.

När vi vände hemåt hade vi "massor av bakben" och när jag lyckades övertala henne om att vi skulle tölta lååångsamt och hon dessutom skulle slappna av i högersidan fick jag uppleva riktigt trevligt arbetstempo tölt! Red lite tempoväxlingar också - det är fortfarande inte helt lätt, men jag tycker att det succesivt går bättre. Hon blir inte riktigt lika hög och spänd i formen i ökningarna längre. Fast när hon börjar bli lite trött känns det som att hon hamnar lite på framdelen istället... och det är ju inte heller bra... Bara att träna vidare alltså!

Tog en töltpaus då hon fick galoppera lite - det livade upp! Efter en skrittpaus blev det fler tempoväxlingar och nu lyckades vi nog prestera dagens bästa av den varan! Vi har verkligen ingen precision i nedtagningarna... men däremot kunde jag glädja mig åt att hon i de flesta nedtagningar behöll mjukheten och hela tiden var lätt i handen.

När det var dags att varva ner i trav behövde jag bara bromsa upp de allra första stegen, sedan travade hon så lugnt och fint i riktigt trevlig form! Då var det så lyckat att Sylvia dök upp på nästa unghäst. "Så duktiga ni är - jättefin trav!!!" sa hon. Matte var SÅ stolt över sin duktiga häst!!!

Tillbaka i stallet vidtog schamponerande och "smorslande". När schampot hade fått verka en stund började jag försöka klösa bort alla skorporna - inte helt lätt... Men jag fick ändå bort en hel del. Tur att Lára inte verkar ha något emot att man fixar med hennes ben! Sedan fick hon gå ut till sin flock igen. Och bonden anlände så lämpligt med nya höbalar, så jag kunde ge hästarna sin lunch.