"Feykir är alltid så snäll mot mig!" sa Olivia när jag tog den här bilden. Verkligen finaste Feykir i ett nötskal...!!! Och det hjälps inte, hur glad jag än är för min Lára så kommer sogen och saknaden efter Feykir över mig som svallvågor ibland... I natt var det riktigt kämpigt igen... Och man måste förståss ge sig själv tid att sörja - men samtidigt glädja sig över alla fina minnen.
Och sedan försöka fokusera framåt! Om jag redan nu har så roligt med Lára, som jag bara ridit sedan slutet på juli, hur ska det då inte vara om ett år?! (Man brukar ju säga att det tar ett år att lära känna en ny häst.) Jag bör ha hur mycket roligt som helst att se fram emot m a o!!!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar