Det känns ju nästan som skryt att tala om att vi har Atlikurs i helgen - IGEN!!! Det här är redan den fjärde Atlikursen för mig och Lára - och jag köpte henne i månadsskiftet juli/augusti! Så ett och annat snappar vi förhoppningsvis upp!
Eftersom jag först skulle jobba red jag bara en lektion idag. Redan innan uppvärmningen började Atli poängtera att det viktigaste för mig i ridningen är att träna upp snabbare reaktioner. "Det du gör är fint och bra - men det måste gå snabbare! Tänk inte så mycket - utan lita på dig själv och bara rid!"
Fick värma upp i skritt och trav på volt och Atli påpekade än en gång vad som är det avgörande momentet i ridningen: när man ger hästen eftergift - för det är då den lär sig något! Och även här kommer snabbheten in: snabba kramningar på tyglarna när jag vill ge en signal och snabb eftergift när hästen svarar.
Sedan red Atli henne - och jag stod bara och njöt av anblicken av min FINA häst!!! Efter en stund insåg jag att Atli pratade medan han red - och att det antagligen var meningen att jag skulle lyssna på vad han sa! :-O Jag hade varit HELT upptagen av vad jag såg, men nu var det bara att plocka fram den kvinnliga simultankapaciteten och lyssna dessutom!
Han började med att samla henne i skritten: driva, bromsa upp, ge signal så att hon länger halsen och så STOR eftergift, o s v. Samtidigt som yttertygeln och ytterskänkeln skulle hålla henne på volten. Sedan samma sak i tölt. Lára var verkligen duktig och kom upp med bogarna! "Det är eftergiften som gör att hon kommer upp fram! En stum hand dödar alla rörelser!" sa Atli. Och framför mina ögon hade jag ju beviset på att det är precis så!
Sedan fick stolta matte rida igen. Och varva mellan samlad skritt och tölt. Önskar verkligen att det gick att installera en uppdaterad version av mig själv. En Anna 2.0 med snabbare reaktioner!!! Atli liknar gärna ridningen med att dansa - och ryttaren ska hela tiden vara den som för i dansen. När jag konstaterade att det är lättare sagt än gjort att snabba på sina reaktioner frågade han retoriskt: "Och hur lär man sig dansa? Jo, genom att öva! Det är precis samma sak med ridningen." Jag konstaterade att det som gör detta extra svårt är ju att det inte handlar om att lära nytt utan om att lära om. Då är det så lätt att man ramlar tillbaka i gamla vanor igen om inte någon hela tiden påminner om det nya. Så det är tur att vi har Sylvias lektioner på torsdagarna!!!
När vi som vanligt avslutat med avslappnad trav på volt sa Atli att det sakta men säkert går framåt för oss - och det var ju jätteroligt att höra!!!
Eftersom jag först skulle jobba red jag bara en lektion idag. Redan innan uppvärmningen började Atli poängtera att det viktigaste för mig i ridningen är att träna upp snabbare reaktioner. "Det du gör är fint och bra - men det måste gå snabbare! Tänk inte så mycket - utan lita på dig själv och bara rid!"
Fick värma upp i skritt och trav på volt och Atli påpekade än en gång vad som är det avgörande momentet i ridningen: när man ger hästen eftergift - för det är då den lär sig något! Och även här kommer snabbheten in: snabba kramningar på tyglarna när jag vill ge en signal och snabb eftergift när hästen svarar.
Sedan red Atli henne - och jag stod bara och njöt av anblicken av min FINA häst!!! Efter en stund insåg jag att Atli pratade medan han red - och att det antagligen var meningen att jag skulle lyssna på vad han sa! :-O Jag hade varit HELT upptagen av vad jag såg, men nu var det bara att plocka fram den kvinnliga simultankapaciteten och lyssna dessutom!
Han började med att samla henne i skritten: driva, bromsa upp, ge signal så att hon länger halsen och så STOR eftergift, o s v. Samtidigt som yttertygeln och ytterskänkeln skulle hålla henne på volten. Sedan samma sak i tölt. Lára var verkligen duktig och kom upp med bogarna! "Det är eftergiften som gör att hon kommer upp fram! En stum hand dödar alla rörelser!" sa Atli. Och framför mina ögon hade jag ju beviset på att det är precis så!
Sedan fick stolta matte rida igen. Och varva mellan samlad skritt och tölt. Önskar verkligen att det gick att installera en uppdaterad version av mig själv. En Anna 2.0 med snabbare reaktioner!!! Atli liknar gärna ridningen med att dansa - och ryttaren ska hela tiden vara den som för i dansen. När jag konstaterade att det är lättare sagt än gjort att snabba på sina reaktioner frågade han retoriskt: "Och hur lär man sig dansa? Jo, genom att öva! Det är precis samma sak med ridningen." Jag konstaterade att det som gör detta extra svårt är ju att det inte handlar om att lära nytt utan om att lära om. Då är det så lätt att man ramlar tillbaka i gamla vanor igen om inte någon hela tiden påminner om det nya. Så det är tur att vi har Sylvias lektioner på torsdagarna!!!
När vi som vanligt avslutat med avslappnad trav på volt sa Atli att det sakta men säkert går framåt för oss - och det var ju jätteroligt att höra!!!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar