1:a Advent - quality time med hästen!

När jag väntade vid färjeläget hörde jag väderprognosen på radion: "I Norrbottens kustkommuner kommer det klara vädret att bestå fram till kvällen..." Får väl säga att jag blev liiiite förvånad, med tanke på vad jag såg utanför fönstret...!!!

Stoflocken låg inne i skogen och vilade när jag kom till Mariebäck - men klev förståss upp när jag kom in i hagen. Och Lára var riktigt snabb att komma när jag ropade och visslade. Bara Hrissla och Mysla han före och båda erbjöd sig så hjälpsamt att äta upp Láras äpple... Det är bra att de kommer till mig - då får Lára mer bråttom eftersom hon självklart vill ha sitt äpple själv!

Vi hade endel att pyssla med idag innan ridturen... Hade med mig klippmaskinen med fulladdat batteri och började med att klippa henne en tredje gång på halsen. Sista tiden har hon blivit så väldigt svettig och flåsig när vi ridit - så nu när det åter är plusgrader ute tyckte jag att hon behövde få "lätta på klädseln". Men det var först när jag börjat klippa som jag riktigt insåg hur TJOCK päls hon hunnit få på halsen - IGEN!!!

Hon var fläckvis ganska blöt i pälsen, så jag var lite fundersam hur det skulle gå att klippa... men det gick  hur bra som helst! Elisabeth undrade tidigare i höst hur det kommer sig att "alla" hästmänniskor säger att man inte kan klippa blöt päls. På Djursjukhuset klipper de blöta pälsar hela tiden utan problem. Och nu får jag ju faktiskt ge henne rätt!

Lára var även denna gång jätteduktig och stod helt stilla under klippningen - utan minsta  antydan till protest! Hon som förr om åren tydligen både bitit och slagit med frambenen. Duktiga tjejen fick förståss äppelbitar då och då som belöning - vill ju att hon i fortsättningen ska förknippa klippning med något trevligt!

När friseringen var klar var det dags för schamponeringen. Men inte av benen den här gången - kors i taket - utan av svansen! Trodde att det kanske skulle bli schamponering av både och, men när jag kände igenom kotor och karleder hittade jag inga nya skorpor. Alltså skulle jag inte blöta ner huden i onödan! Men svansen behövde en omgång - för jag märkte igår att hon stod och kliade den när hon ätit sitt kraftfoder. När jag nu började skölja visade hon tydligt att det var på undersidan av svansroten som det kliade. Jag tvättade med ett schampo som ska lindra klåda och som helst ska få verka en stund. Så jag bestämde att vi skulle rida med blöt svans och skölja först efteråt. Då skulle ju schampot få god tid på sig!

Nu var det dags att inviga hennes nya pannband - med tvinnade silvertrådar. Visst är det fint??!! Även nosgrimman var "ny" - d v s jag köpte den till Feykir tidigare, men hann aldrig få använda den på honom.

Och här ser ni damen efter både frisering och styling! Än en gång bevisas att allt klär en skönhet!

På denna eleganta dam fick jag sedan rida ut i dimman. Nej, förlåt SMHI, jag menar förståss i det klara vädret...! ;-)  Eftersom det var ett ovanligt "oklart" klart väder tog jag ändå reflexväst för säkerhets skull. Hoppas SMHI ursäktar!

Trots det milda vädret senaste dagarna ligger isen kvar på vägen och ger svikt, så jag vågade börja med trav i grundform som uppvärmning. Lára tog det så lugnt och fint och sträckte verkligen ut halsen! Upptäckte att det finns fördelar också med att hästen inte har så mycket man... på vänstersidan (som ni kan se ovan) var det inget som skymde halsmuskeln (särskilt nu när hon dessutom var klippt) så jag kunde se hur den arbetade när hon längde halsen!

Varvade sedan slutor och öppnor i skritt, lite tölt. Hittade ett ställe med mjukt underlag där vi även tog några galopper - oj, så belåtet hon frustade då!!! På hemvägen blev det sedan riktigt hårdkörning för damen. Först det allra svåraste hon vet: lugn skritt på halvlång tygel. ("Men allvarligt, Anna, skritta lugnt SUGER och nu är vi ju dessutom på HEMVÄG!!!" försökte hon ihärdigt tala om för mig.) Tillslut accepterade hon dock sitt grymma öde och var riktigt duktig!

När t o m matte sedan tyckte att det räckte med avslappnad skritt var det dags för att träna den samlade skritten igen. Jobbade med detta större delen av hemvägen - vi behöver u verkligen öva massor på detta!!! En nackdel med att öva längs vägen är förståss att fröken-gångjärn-precis-överallt naturligtvis utnyttjar möjligheterna av att man inte har ett staket att "stödja" sig emot. Men en STOR fördel är istället att jag f f a så här på hemvägen har hjälp med framåtbjudningen. Ännu måste jag ha största delen av mitt fokus på förhållningar och eftergifter, för att inte fastna i handen. Drivningen hamnar lite i "skymundan" för mig så då är det bra att hon sköter det mesta av den själv!

Tillslut fick jag också uppleva några riktiga "halleluja-moments" då hon längde halsen och verkligen kom upp med bogar och rygg - på helt lös tygel! Dessutom behöll hon detta läge så att jag kunde få "lämna henne ifred" i flera steg innan jag behövde påminna om samlingen igen. Atli säger ju alltid att man hela tiden ska leta efter möjligheter att ge eftergift och lämna hästen ifred - för det är då den lär sig. Så det här kändes verkligen jättebra!

Lite samlad tölt blev det sedan - då jag också kunde konstatera att den där viktiga halsmuskeln minsann sträcktes ut och jobbade! När hon sedan fick sträcka ut i trav tog hon verkligen chansen att slappna av och det var ett härligt frustande. Både "on-knappen" och "off-knappen" fungerade alltså riktigt bra idag!!! Var verkligen supernöjd efter denna ridtur! Passade på att stretcha ordentligt också, nu när Lára värmt upp mina muskler. När både CityRehab och simhallens ångbastu har stängt för reparation blir ju Láras uppgift som min "PT" ÄNNU viktigare än vanligt!!!

Nu är det snart dags att åka till kyrkan för att höra härliga Adventssånger - 1:a advent är det bästa på hela december om ni frågar mig! Men det skulle förståss helst ha varit liiite mer snö för den rätta stämningen... Nu har vi bara så att det ser ut som någon siktat pudersocker över marken...