Att säga att det var dimmigt i dag var verkligen inget understatement: så här mycket (eller rättare sagt lite) såg man av den vanligtvis så vackra vyn nedströms från färjeläget...!!!! Fukten i luften hade dessutom bildat ett ispansar på asfalten som var HALT! När jag klev ur bilen vid färjeläget för att gå runt och fota några svanar som så majestätiskt defilerade in mot stranden höll jag på att ramla så snart jag satte ner fötterna! Började försiktigt försöka runda bilen, för att komma närmare svanarna... vågade inte lyfta fötterna utan "åkte" med skorna utefter asfalten. Men insåg att risken att ramla var alldeles för stor - så jag vände och "åkte" tillbaka utan foto.
Här är Láras "är det SÄKERT att jag får godis ifall jag kommer till dig?!-uppsyn. Idag var hon inte alls så intresserad av att komma till matte...Visste hon att jag inte hade något äpple idag, utan bara hästgodis?! Men när det sedan var dags för ridtur var hon desto mer på hugget - som vanligt!
Nere på bilvägen svängde vi mot Alviksträsk och började varva öppnor och slutor i skritt. Fröken "Jag har gångjärn överallt" har så väldigt lätt för slutorna. Öppna är lite värre, f f a när hon förväntas böja sig i vänstersidan. Så därför tränade vi allra mest på det. Försökte komma ihåg känslan från lektionen i torsdags när Sylvia tillslut gav oss godkänt för vänsteröppnan. Då kändes det som om Lára tvärade hur mycket som helst! Medan det i andra varvet kändes som att hon knappt tvärade ö h t när Sylvia var nöjd med vår prestation. Konstigt att man kan bli så lurad av känslan... men det måste ju hänga ihop med att Lára tycker att den ena är svår och den andra jättelätt.
När jag tillslut var nöjd med vänsteröppnan övergick jag till uppvärmning i trav. Och här märktes man verkligen av den senaste tidens travträning! Duktiga Lára travade självmant sakta och lugnt, i en trevlig form!
Eftersom det igår gick så bra att rida över ett sankt parti i skogen, tack vare att det var fruset i marken, så hade jag en vision om att rida upp vid gamla soptippen och sedan stigen genom skogen ända bort till travslinga 1 och 2. Där red vi ju så mycket i november och december förra året, när det hade hunnit frysa på men inte blivit för mycket snö. Tyvärr visade det sig idag att det hunnit tina upp i marken, redan skogsvägen var rejält blöt och lerig. Så jag insåg att det knappast skulle vara så trevligt att rida över de sanka partierna längre fram... Dessutom började jag höra en hund skälla och ljudet kom från det håll dit jag hade tänkt rida. M a o var det älgjägare i farten någonstans där borta... beslutet att återvända ut på bilvägen var plötsligt väldigt lätt att fatta!
Istället blev det tölt och galopp bort till korsningen vid sjön. Svängde vänster, mot stan och efter en skrittpaus började jag träna på samlad skritt då jag kittlade henne med pisken på rumpan, satt emot när hon gjorde sina hopp, kramade på tyglarna för att återfå eftergiften och sedan snabbt belönade med eftergift. Hade mitt huvudfokus på eftergiften idag - och till skillnad från sist fick jag därför INTE mer och mer i handen. Vi måste definitivt träna mer på detta - och det visade sig vara väldigt lämpligt att göra det innan vi vände hemåt.
På hemvägen blev det först riktigt kort tempo i tölten. Vi hade en hel del bakben med oss tack vare den samlade skritten och hon var riktigt duktig på att länga halsen också!!! Red även lite tempoväxlingar, med varierande framgång. När vi sedan avslutade med trav erbjöd hon lika avslappnad och lugn trav som i inledningen. Trevligt när off-knappen fungerar!!! För, som Atli säger, utan både on- och off-knapp kan man aldrig få hästen lösgjord i riktigt samlad tölt, så därför ska man jobba mycket med det. Ni kan säkert gissa vilken av dessa knappar som Lára behöver träna på...!
När vi kom tillbaka till stallet hade Lára fullt med rimfrost i både pannluggen och på öronen - och tillslut lyckades jag få henne att hålla huvudet stilla tillräckligt länge för att ta denna bild. Rimfrost är verkligen vackert - både på hästar och i naturen!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar