Nu ligger förstämningen tung över Mariebäck.... Igår förlorade nämligen Sussie helt oväntat sin stilige Djarfur... Han visade koliksymptom i går morse och det hela utvecklade sig tyvärr till tarmvred... Eftersom buköppning av häst inte kan göras norr om Uppsala fanns tillslut inget annat val än att låta honom somna in... Så tragiskt att en så fin - och ung - häst inte fick fler år här på jorden...
Jag vill gärna minnas Djarfur så här: när han under våren så ofta höll Feykir sällskap genom att stå alldeles vid staketet till sjukhagen. Tack vare Djarfur fick Feykir ändå känna sig som en del av sin flock! Och nu får de två beta tillsammans på de evigt gröna ängarna, där ingen av dem behöver ha ont längre...
Träffade Fia och Madde i stallet i eftermiddag. Alla kände vi stort behov av att pyssla om våra hästar - det var ju extra tydligt att man aldrig vet hur länge man får ha dem hos sig... Vi kunde också konstatera att hästarna definitivt kände av att vi alla var så ledsna - de verkade också dämpade på något sätt.
Allas våra tankar går förståss till Sussie som så plötsligt förlorade sin fina vän.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar