Atlikurs - dag tre.

En kylig men vacker morgon - så här såg det ut vid färjeläget. Tyvärr gör ju kylan att det är ÄNNU hårdare i backen idag... Inget bra underlag för hästarna... Men i alla fall trevligare än om det ösregnat!

När jag kom till Mariebäck hittade jag radarparet Lára och Tildra ute i skogen  - som vanligt tillsammans! Tildra är så söt när hon alltid brukar välkomna Lára tillbaka ut i hagen genom att gnägga när jag släpper ut henne!

Kylan gjorde marken hård och Anna frusen, men hade det positiva med sig att Lára fått effektfulla slingor i manen! När vi sedan skulle rida vår första lektion för dagen konstaterade Atli att vi skulle ta det försiktigt  för att underlaget inte skulle slita för mycket på hästarna. Ingen trav på volt alls och mest skritt. Han konstaterade att det märktes på hästarna att underlaget var obehagligt för dem - och vi vill ju verkligen inte stå med halta hästar i morgon!

Mest skritt passade dock mig ypperligt - ville ju ta alla chanser att jobba med samlade skritten! Atli påminde än en gång om att kvaliteten i ridpasset skapas när vi får ge eftergift. Man ska hela tiden leta efter tillfällen att göra det - och i början ska man nöja sig med att hästen gör ett litet försök att göra det man ber om för att man ska belöna. Man ger en signal, får en reaktion och BELÖNAR med eftergift.

Signalerna ska inte vara för små - målsättningen ska vara att man kan "lämna hästen ifred" för att belöna det önskade beteendet. Och använder man större signaler kan man lämna hästen ifred längre stund - och belöningseffekten blir då större. "Jämför med om du knuffar på en släde, sa Atli, knuffar du väldigt lätt så kommer den att stanna igen direkt. Men knuffar du mer kraftfullt kommer den först att glida en stund innan den stannar. Du ska tänka på samma sätt i ridningen." "Hur stark ska signalen då vara? Det kan jag inte svara på, det måste man prova sig fram med för resp häst - och utifrån dagsformen. Idag kanske det behövs en starkare signal än igår - eller tvärt om."

Även dagens andra - och kursens sista - lektion följde samma upplägg, med f f a samlad skritt. Jag har verkligen fått en hel del "aha-upplevelser" på det området denna helg! T ex att om jag plötsligt får mycket i handen så beror det på att jag glömt de viktiga - och SNABBA - eftergifterna. Problemet löses bäst genom att jag börjar med att ge en eftergift - då lättar hon snabbt i handen igen. Och när jag kan kontrollera tempo och längd på halsen är det dags att börja "ladda" mer energi genom ökad drivning. För det är då hon börjar "komma upp" med bogarna.

Atli påminde även om att mina förhållningar ska komma från magen och utföras "med hela kroppen", inte bara med armarna. Det är ju så väldigt många olika hjälper som måste samverka för riktigt bra samlad skritt: tempot ska vara lågt, hon ska sträcka ut halsen och samtidigt ska det vara mycket energi... I helgen har jag haft största fokuset på förhållningar och eftergifter - behöver ju verkligen träna in större snabbhet där! Däremot klarar jag inte riktigt av att samtidigt hålla tillräcklig drivning. Då och då fick jag därför hjälp av Atli som gick bakom oss med en pisk, alt satte handen uppe på Láras bakdel. Men förhoppningsvis kommer jag väl tillslut att kunna göra förhållningar och eftergifter på rätt sätt - och mer automatiskt. Då kan jag "få tid" att även tänka på drivningen!