Broddar, mugg och rolig lektion!

Traktbrodd på - CHECK!!!

På måndag kommer hovslagaren för att sko Lára. Det skulle egentligen inte ha varit dags förrän veckan därpå, men sist nötte hon jättemycket på skorna (och hovarna) på slutet. Och jag vill ju absolut minimera risker för tappsko inför Atlikursen i slutet av nästa vecka, så det kändes säkrast att sko om henne innan kursen. Sist skoddes hon med broddhål i trakterna, för att jag skulle kunna skruva i broddar när halkan kom. Men här har det ju bara varit lervälling...

Så sent som igår trodde jag att hon skulle klara sig utan brodd till på måndag. Men idag var det faktiskt -3 grader i Mariebäck och jag ville inte riskera någon "Bambi på hal is" under ridlektionen... Alltså åkte gängtapp och broddar fram idag. Och till min stora glädje lyckades jag skruva i alla åtta broddarna utan större problem! Lára var jätteduktig och stod helt stilla hela tiden, så hon fick lite godis efter varje hov.

Sedan blev det dusch av hennes ben - och då kunde jag tyvärr konstatera att nu har även hon drabbats av mugg-epidemin... Det är faktiskt första gången jag råkar ut för det. Har trott att det mest brukar sitta i karlederna, men här var det snarare uppe på kotorna. Sussie hade erbjudit mig att låna schampo och salva av henne ifall Lára skulle drabbas, vilket jag var väldigt tacksam för! Alltså blev det först schamponering och sedan klippte jag bort pälsen för att kunna smörja ordentligt med salva. Tur att jag var i stallet i väldigt god tid idag - det blev ändå bråttom att hinna göra oss klara till ridlektionen.

Hade boots på till att börja med, för att vi skulle träna lååååångsam trav på minivolt. Men innan traven fick jag inleda med skritt på liten volt, där jag skulle fokusera på att böja henne ordentligt i innersidan, med rörlig innerhand och snabba eftergifter så snart hon började länga halsen. Lára började ju förståss med att demonstrera slutor och allt möjligt - men Sylvia sa att jag skulle strunta i det och fortsätta att fokusera på böjningen och längden på halsen. Börjar man försöka korrigera Lára på volten är hon så snabb att testa att skicka bogar/bakdel någon annan stans och så fastnar man i att korrigera korrigeringarna... Strategin visade sig fungera - efter en stund insåg Lára att vi "bara" skulle skritta på liten volt och slutade med allt annat.

Fick sedan börja med traven i det lättare vänstervarvet. Smög iväg och tyckte vi var jätteduktiga - vi travade ju så långsamt, på så liten volt! "Hälften så stor volt och halva tempot..." sa Sylvia.... Så det var ju bara att bromsa upp mer och minska volten ytterligare! Ibland sökte sig Lára lite mot tölten, men Sylvia sa att jag bara skulle fokusera på att ha rörlig innerhand och uppmana henne att länga halsen - och då blev det ren trav igen. Verkligen HELT otroligt att det så sent som i söndags var HELT omöjligt att trava så här!!!

Högervarvet var förståss svårare, jag fick verkligen jobba med att böja henne - och snabbt belöna med eftergift på innertygeln när hon längde halsen. För att snabbt påminna med kramningar på innertygeln igen. Fick även uppmaningen att då och då byta om volt - och då var det JÄTTEVIKTIGT att vara ordentligt förberedd (och bibehålla den rörliga handen) för att behålla traven genom bytet.

När de tunga boots:en sedan plockats av fick jag tölta lååångsamt på volt och varva öppna med sluta. Och Sylvia fick hela tiden påpeka att jag måste ha mycket bättre stöd på yttertygeln i öppnan. Fick även rida öppna längs spåret i tölt. Började i vänster varv och det var SVÅRT! När jag tillslut förstärkte innerskänken med en "dutt" med pisken och dessutom ledde in hennes framdel ännu mer från spåret så sa Sylvia att det började likna öppna. Men det kändes som om vi tvärade hur mycket som helst!

I högervarvet var det betydligt enklare - räckte i princip med att leda in framdelen från spåret och hålla stödet på yttertygeln för att få öppna. Här var det faktiskt så att Sylvia fick säga till att vi inte skulle tvära allt för mycket. Lite besynnerligt var det - för jag tyckte det kändes som att vi tvärade väldigt mycket mer i andra varvet. Men det påstod hon att vi inte alls hade gjort.

Fick sedan avsluta med riktigt långsam trav på minivolt. När jag får till det märks det väldigt tydligt att det är ordentligt jobbigt för Lára att trava då där sakta. För plötsligt måste jag börja driva för att hon inte ska stanna. Jag som normalt mest brukar få bromsa i traven...!!!

Var som vanligt supernöjd efter lektionen! Det var fullmåne i kväll och när jag lite senare kom till färjeläget var det så vackert - som om någon strött ut silver över vattnet!  Hemma låg tidningen Islandshästen och väntade i brevlådan. Började förståss genast bläddra i den - och till min stora förvåning fick jag se en bild på mig och Lára från Vindurs hösttävling!