Måste lära mig vissla också!

Så här ser Láras nya sadel ut!

Idag fick jag rida min roliga häst igen - "lyllo mig!!!" Nu skulle jag testa både gelpad under sadeln och Bombers bettet med tungfrihet i "skarpt läge" - d v s på ridbanan. Lára har föresten redan börjat komma till mig i hagen - hon har kommit på att jag brukar ha en godis med mig!

När vi skrittat igång i energisk skritt, men ändå låg form (DUKTIGA vi!!!) började jag med voltarbete i skritt som på lektionen i torsdags. Först åttakantiga volter där jag hade helt stilla hand och vände henne inåt med ytterskänkel och vikt. Ett par gånger blev det 360 grader runt på en femöring, men sedan funkade det bra och gav även trevlig eftergift. Steg två var att istället böja halsen inåt på volten. Då åker ju direkt hennes bakdel "all världens väg", men efter tipset från Sylvia i torsdags gjorde jag inget försök att korrigera det utan höll bara böjningen i halsen och "tänkte framåt". Och det tog bara en kort stund innan bakdelen var där den skulle! När jag gjorde övningen i andra varvet hände samma sak. MKT praktiskt att köpa en häst som ens instruktör kan utan och innan!!!

Sylvia lär alla hästar att sakta av när hon visslar. Oerhört praktiskt sätt att undvika att få hästen "i handen" vid nedtagningar! Tänkte börja utnyttja att Lára är tränad så, men det är ju bara den där lilla detaljen att jag är så jättedålig på att vissla... Min lillebror fick alla sådana gener... Så jag behöver alltså inte bara lära mig rida - jag måste lära mig vissla också!

I nästa övning fick därför både Lára och jag träna! Då var det nämligen dags för igångsättningar i trav, låååångsam trav. Och sedan nedtagning (m h a vissling) och avslappnad skritt innan ny igångsättning. Och faktiskt så var Lára vänlig nog att tolka de ljud som kom ur min mun som visslingar!

Övergick sedan till att rida lite galoppfattningar och sedan lite högre tempo i tölten. När jag sedan bytte varv tyckte jag att vi skulle börja med travövergångar. Men då hade damen hunnit bli riktigt i gasen så den där avslappnade skritten vi skulle utgå ifrån fanns ju inte... Det tog flera varv runt banan innan den började skymta igen.

Avslutningsvis jobbade vi med tölten. Försökte rida riktigt, riktigt långsamt, med eftergift och fyllde på med extra energi m h a pisken då och då. Det är i detta läge Lára kan lägga tungan över bettet, så nu märkte jag verkligen fördelen med Sylvias bett! Testade även att rida lite tempoväxlingar. Jag är så ovan att rida ökat tempo - det var ju lääänge sedan jag fick fräsa fram på Reykur... Men tids nog ska jag väl få kläm på det också. Fick föresten ytterligare visslings-träning i nedtagningarna!

Den avslutande traven längs spåret kändes riktigt trevlig! Sedan skrittade vi ganska länge - passade på när Lára frivilligt gick i lång, låg form. Kunde till min glädje konstatera att sadeln låg mycket bättre nu när jag sadlat med gelpad. Liiite gled den åt höger, jag har alltid haft en tendens att "ramla" ditåt... Men tycker ändå den fick godkänt. Man kan väl inte jämföra med en Childeric, som sitter så extremt bra. Jag får bara komma ihåg att trampa till lite extra i vänster stigbygel då och då!

Hremsa stretchar!

När Lára var svampad, ompysslad, sprayad, smord och påklädd fick hon gå ut till sin flock igen. Så här snygg är hon i sitt nya exemtäcke! Det har löstagbar magdel så jag har plockat bort den, eftersom hon inte har några problem under magen.

Nu ser jag fram emot morgondagen - då jag ska få rida henne igen!!! Och kaaaanske kan det t o m bli ovalbanedebut för oss då! Håll tummarna för det! Det vore ju jättebra att hinna rida på oval en gång och kunna prova olika varv, innan jag ska anmäla oss till Vindurs tävling. (Sista anmälningsdag är på måndag.)