tisdag 2 augusti 2011

Red alert!



I går åkte jag förbi Häst & Fritid och köpte en ny grimma till Lára. Och som ni kan se på bilden ovan lyckades jag hitta en mindre cob-variant den här gången! Den är dessutom ställbar även runt nosen och med innersta hålet både där och i nacken så passar den ju riktigt bra på hennes nätta huvud! Bilden ovan är dessutom en av YTTERST få där hon spetsar öronen. Feykir var så oerhört "fotogenisk" - bara man tog fram kameran spetsade han öronen i princip. Och om inte var det bara att stoppa handen i fickan eller prassla med något.




Men Lára är minsann inte den som fjäskar - där är det snarare det här uttrycket, i bästa fall. På den här bilden kan man i alla fall se grimmans rutor lite bättre. Det blev "ferarri-rött" även denna gång, men i kombination med svart istället för mörkblått. Eller ska man kanske säga "red alert" - som färgen på nagellacket jag har på tånaglarna heter?! (Häst & Fritid hade föresten sommar-REA med 40 % rabatt bl a på ridbyxor, jackor och tröjor - ett hett tips till alla norrbottningar!!!)



Men Lára var förståss inte bara fotomodell idag, hon var ridhäst också. Efter en vilodag var det dags att repetera övningar från Atlikursen. Dessutom skulle jag testa att rida med nya sadeln och det smalare koppjärnet igen - för att se om den satt bättre då.



Först fick jag sitta upp på damen helt utan bråk - vi börjar ha bra statistik nu! Inledde med många varv skritt i låg form runt ridbanan. Håller på att "programmera in" att låg form betyder bibehållen skritt - och det går bättre och bättre! Hon tar ut stegen riktigt bra och den låga formen verkar få henne att slappna av. Det gäller helt enkelt att aldrig behöva korta tyglarna, för då börjar hon takta direkt. Hon är väldigt lik Reykur på det sättet!



Fortsatte uppvärmningen med skritt på volt och varvade mellan att flytta ut bakdelen och att flytta in framdelen. Det gick riktigt, riktigt bra! Jag kunde flytta henne m h a vikt och skänkel - och det räckte med små, små hjälper. Traven på volt gick också riktigt bra, ingen racer-varning idag!



Efter lite tölt längs spåret övergick vi till Atlivändningarna. Först i skritt och sedan i tölt. När vi skulle vända in åt vänster hade jag först lite problem med de första sidförande stegen, men när jag fick till dem gick vändningarna också mycket bättre! Precis som på kursen gjorde jag föresten övergången till tölt just efter en vändning, för att utnyttja tillfället då jag verkligen hade bakdelen med mig.



Töltade även lite längs spåret (när jag gjorde vändningarna höll jag mig på ena kortsidan) och testade att förstärka med pisken någon gång. Det är fortfarande en sådan aha-upplevelse för mig att kunna lägga till pisk utan att få en hysterisk reaktion! Istället blir det bara mycket mer bakben - alltså precis vad man vill ha! Gjorde en Atlivändning då och då. Och när jag töltade i vänster varv utnyttjade jag hörnen genom att hålla stöd på yttertygeln och "sladda" ut lite med bakdelen för att få med inner bak ordentligt. Tölten kändes riktigt trevlig!



När jag skulle avsluta med att "trava av" på volt tänkte jag att hon skulle vara så trött av tölten (hon var rejält svettig) att lugn trav på volt skulle vara precis vad hon önskade sig. Men damen verkade istället bara ha blivit laddad - för det blev racertrav... Fick rida mååånga varv på allt mindre volter för att försöka bromsa farten. Hörde hela tiden Atlis ord ringa i mina öron: "Det är vikten och ytterskänkeln som ska minska volten, så att du kan ge henne lös innertygel!"



Tillslut kände jag mig hyfsat nöjd med traven och vi övergick till att skritta i låg form längs spåret. Nu verkade t o m Lára tycka att det räckte med springandet - i alla fall för stunden - för hon skrittade riktigt avslappnat och bra. Men inte slött, utan hela tiden med energi i stegen.


Matte var riktigt nöjd med sin häst!


Däremot inte riktigt lika nöjd med sadeln, för den gled trots det smalare koppjärnet... Längtade efter min Childeric som alltid satt där den skulle! (På Feykir då, inte på Lára tyvärr...) När jag suttit av kunde jag dock konstatera att sadelgjorden satt ganska löst, så kanske var det helt enkelt det som var problemet. Ska testa att dra åt något ytterligare hål i morgon. I o m att hon verkligen inte tycker om att man drar åt sadelgjorden kanske jag var FÖR försiktig med det idag. Och jag har ju ännu inte hunnit prova ut hur många hål som är lagom med denna kombination av sadel och häst. En nackdel med henne är ju också att man inte gärna justerar sadlingen utanför stallet ifall man inte har någon som kan hjälpa till att hålla henne så att hon inte kan bitas... Har även fått tips om att prova en antiglidpad och kanske kan det också vara något.



Fick föresten inviga nya tränset också, nu när jag hade fler hål i nosgrimman så att den gick att spänna tillräckligt. Och det är jag jättenöjd med! Nosgrimman har visserligen en lite omständig knäppning, men det blir säkert en vana efter ett tag.



Nu längtar jag till i morgon, när jag ska få rida min roliga häst igen!

1 kommentar:

Pernilla (snarfaris fd matte) sa...

Sätt en antiglidpad under när den är ny :)