Ovalbanedebut!

Lára efter vår ovalbanedebut - sjöblöt av svett. Hon är ju alltid så oerhört ambitiös min häst! Notera gärna grimman - ska kommentera den lite längre ner i texten.

Idag var det dags för ovalbanedebuten - både för mig & Lára och för Fia & Lukka. Det var även första gången jag skulle lasta och transportera Lára, så det kändes som en bra "generalrepetition" på flera sätt! Och spännande - jag kände mig nervös som om det var tävling och Fia verkade känna något liknande.

Det började med att bromsarna på transporten kärvade lite... vilket snart löste sig. Men då kändes det ju extra bra att jag ska lämna den på service i morgon - så att våra prinsessor får åka "första klass" ner till Ragvaldsträsk om knappt två veckor.

I går kväll insåg jag att det var risk att mina båda lädergrimmor skulle vara alldeles för stora för damens nätta huvud... Använder aldrig lädergrimma till vardags, men har fått lära mig att man alltid ska ha det när man transporterar. För att grimman ska kunna gå sönder i en krissituation. Men idag kunde jag till min glädje konstatera att den fina lädergrimma som jag köpte vid en resa till Portugal för ett antal år sedan passade utmärkt när jag spände in den på de innersta hålen!

När vi sedan skulle lasta gick Lára rakt in utan att tveka. "Där har vi minst 10.000 kr av priset!" sa jag. Och med Lára på plats gick även Ljúfa in utan att tveka. Duktiga tjejer! När vi kom till Ersnäs fick jag även testa att binda Lára i transporten med det nya transportgrimskaft jag köpt för ändamålet - och det var tillräckligt kort för att hon inte skulle kunna bita mig när jag sadlade.

Och sedan var det dags att rida! Vi red samtidigt på ovalen - Sylvia hade tipsat om att vi skulle ta chansen att träna på att det var ett annat ekipage på banan. Nyttigt! Jag började med att låta Lára skritta runt ett varv och då var ju utmaningen att hålla henne i skritt och att det dessutom inte skulle vara racerskritt... Inte så lätt!

Sedan var det dags för tölt och då var jag VÄLDIGT glad att jag hade lånat Sylvias bett med tungfrihet, så att hon inte kunde lägga tungar över. För hon var verkligen PÅ! Sylvia ropade hela tiden "lägre tempo, lägre tempo!" Men det luriga är ju att jag samtidigt som jag måste försöka hålla ner tempot också måste driva massor för att få med hennes rumpa ordentligt, för annars kan hon bli travaktig. Hon har ju ännu inte hunnit bygga tillräckligt med styrka för korta tempot, så det kommer inte gratis direkt...

Testade lite tempoväxlingar och jag ska definitivt rida dem i vänster varv på tävlingen. Några riktigt bra sekvenser fick vi till i ökningarna, men där emellan blev det lite av varje.... definitivt något att träna mer på! Sylvia sa att jag inte ska låta henne bli så hög i formen i ökningarna, samt sitta på rumpan och driva förståss. Och i nedtagningarna ska jag ha stöd på yttertygeln och tänka lite öppna (och vissla) så att jag verkligen får med rumpan. Första gången jag testade flög rumpan ut åt höger - det där "tänka lite öppna" ska verkligen vara TÄNKA på Lára!

Fick testa att rida ett fyrgångsprogram (alltså inte lätt fyrgång) och korta tempot blev förståss lite för snabbt... övergången till trav blev riktigt bra. I traven måste jag tänka på ytterskänkeln i kurvorna! I skritten är det låååångsamt och låg form som gäller. Galoppfattningen gick bra - men jag märker att jag är väldigt osäker på vilken galopp hon tagit. Feykir hade så stor frambensaktion i galoppen, så jag är van att se på knäna och därigenom avgöra om det är rätt galopp. Men Lára har mer raka ben, så jag känner liksom inte igen mig... Det blev förståss riktig racergalopp runt ovalen - oj, vad hon laddar när hon får springa! Avslutade med att försöka rida ett helt varv ökad tölt, men det var svårt... Behöver absolut träna mer på det innan det är dags för öppen klass!

Lára fick en skrittpaus (då vi fortsatte träna låååångsam, avslappnad skritt i låg form). Jag klappade henne på halsen och ridhandsken blev genomblöt, så svettig var hon! Men detta var ju ingen nackdel i hennes fall - "ju tröttare desto bättre" skulla man istället kunna säga. För en stund senare kunde vi först göra ett antal mkt bra igångsättningar i trav. Och sedan kunde vi prestera vårt bästa korta tempo i tölt för dagen. Om jag först red öppen klass i fyrgång utom tävlan och först därefter mina "riktiga" klasser kanske det skulle gå bättre på tävlingen?!

För femåriga Ljúfa var det debut på ovalen - så Fia och jag var helt överens om att dagens träningspass var OERHÖRT välbehövligt! De "sparrade" också genom att tölta förbi oss några gånger när vi skulle skritta - MKT nyttigt! Tjejerna gick in i transporten lika fint när det var dags att åka hem. Lára blev dock ganska stressad när Ljúfa sedan fick gå av först - där har vi ytterligare något att träna på...!