Muskelbygge!

Oj, så duktig Lára var idag!!! Det var premiärridtur för mig med hackamore på henne (man har inget bett i munnen) så det kändes ju lite spännande. Fast Eva hade agerat testpilot igår och rapporterat att det fungerade alldeles utmärkt! Själv har jag inte ridit med "hack" på någon häst sedan 2002 (eller om det var ännu tidigare) men det funkade bra ändå. Blir dock spännande att se i morgon på ridlektionen hur det fungerar... misstänker att man precis som med halvstången inte kan böja hästen på samma sätt som med ett vanligt bett...

Men åter till dagens ridpass! När jag red ut hade de precis börjat skjuta nere på skjutbanan, som tyvärr ligger på andra sidan bilvägen precis mitt emot vägen upp till Mariebäck... Hästarna är ju vana att höra skotten när de går i hagen och så, men om de råkar skjuta när man är riktigt nära blir det ju en annan sak... En tjej i stallet hade den oturen igår, ramlade av sin häst och var idag för mörbultad för att rida... Och jag var ju ännu inte helt säker på hur bromsen skulle fungera på Lára nu med hackamore... Alltså bestämde jag mig snabbt för att det fick bli ridning längs skogsvägen bakom bommen istället.

Målsättningen var att rida långsam tölt och försöka länga hennes hals så mycket som möjligt med bibehållet lågt tempo. Och det gick JÄTTEBRA! Hon tickade på i lugnt tempo och när jag succesivt gav henne mer tygel resulterade det bara i längre och längre hals. Utan minsta försök att öka tempot! Det kändes som riktigt, riktigt bra muskelbyggartölt!

Uppe vid vändplanen red jag in tvärs över kalhygget och följde en stig in i skogen. Där brukar det vara väldigt blött i vanliga fall, men efter denna extremtorra och varma sommar har inte ens de senaste två veckornas regn gjort det särskilt sankt. Inne i skogen passade vi på att skritta runt längs olika små stigar kors och tvärs. Terrängen gjorde att Lára självmant skrittade lugnt och avslappnat. Och i o m att hon måste gå och lyfta fötterna ordentligt blev det ju ännu mer muskelträning!

Var lite fundersam om jag skulle hitta tillbaka till skogsvägen, efter allt snirklande inne i skogen. Men det visade sig att jag inte skulle ha behövt fundera på det. För Lára hittade utan att tveka - jag har fått mig en ny Reykur! Glömmer aldrig hur han imponerade på några kompisar i Umeå. Vi hade en gång ridit över ett kalhygge till en lite större skogsväg som började på andra sidan. Nästa gång kom vi från andra hållet, från skogsvägen, och undrade verkligen hur vi skulle hitta den lilla, lilla stigen som fanns någonstans på andra sidan hygget... Men Reykur banade sig mycket målmedvetet fram genom hygget, jag sa åt de andra att bara följa oss, och vi hamnade RAKT på den lilla stigen! Och nu visade Lára samma talang och förde oss utan att tveka tillbaka till skogsvägen. Och ändå var det så små stigar vi ridit att de ibland försvann helt i blåbärsriset!

När vi sedan vände hemåt igen gjorde jag nytt försök att rida lååångsam tölt och länga halsen. Trodde egentligen inte att det skulle vara möjligt på hemvägen, men det hade ju gått så bra tidigare så jag ville ändå testa. I början fick jag förståss ha korta tyglar och bromsa henne en hel del. Men snabbare än jag trodde accepterade hon det låga tempot. Och sedan kunde jag åter succesivt ge henne längre tygel, medan hon längde halsen mer och mer. Det verkade faktiskt som att hon tyckte att det var skönt att sträcka ut och jobba med ryggen!!!

När vi var nästan hemma vände jag tillbaka och lät henne trava lite - också det i låg form - vilket gick lika bra! När vi sedan skrittade hemåt kom Adina och Funi ikapp oss. De tränade tempoväxlingar och Lára blev förståss riktigt upplivad av att de dök upp. Så jag kunde inte låta bli att "gasa på" lite i tölt jag med - och det gick riktigt bra! Hon kändes så avslappnad och trevlig i det högre tempot!

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att hon var REJÄLT svettig, trots att vi bara ridit ca 40 min och mestadels i ett lågt tempo. Men hon hade ju fått jobba ordentligt med musklerna och det var ju förståss ansträngande ändå. Och dessutom var det riktigt varmt, drygt 18 grader och hon har ju satt MASSOR med vinterpäls redan... måste definitivt klippa henne i helgen!

Nu gäller det bara att såren i munnen hinner läka till Midurtävlingen nästa helg... smörjer med vit vaselin varje dag, vilket förhoppningsvis ska snabba på läkningen. Och dessutom får ju munnen "vila" från bett tack vare hackamoret. Träffade föresten Fia, Adina och Sussie i stallet så vi hann med lite tävlingseftersnack - trevligt!