Häst med random-funktion!

Ljúfa och Lára i transporten. Den här bilden hade jag tänkt lägga ut i fredags, när vi åkte ner till Ragvaldsträsk. Men tiden räckte inte till något bloggande då... så den får ilustrera dagens inlägg istället. Idag har red vi lektion, Fia och jag. Fast det var ingen ovalbana inblandad, utan vi red på ridbanan hemma i Mariebäck, så vi behövde inte transportera hästarna. Lyxigt att rida lektioner på hemmaplan!!!

Att rida lektion på hackamore var en annorlunda upplevelse... precis som jag misstänkt så var det inte så lätt att böja hästen... Vi fick börja med att rida öppna på en liten volt i skritt och Lára började förståss med att "ta vägen överallt" med sina olika kroppsdelar innan poletten trillade ner och vi i större utsträckning började ägna oss åt samma saker, hon och jag. Jag konstaterade att jag har en häst med random-funktion: när man börjar med "finliret" vet man aldrig vad man får - det bli ofta lite "gott & blandat"! Och hon är mycket snabb med att hoppa mellan alla möjliga (och omöjliga) dressyrrörelser. Eller sina egna tolkningar av dem.

Att böja henne i högersidan var verkligen riktigt svårt när jag inte hade vanligt bett! Sylvia påpekade också att jag i båda varven måste vara jättesnabb i eftergifterna på hackamoret, för att hon inte bara ska "krulla ihop halsen".

Sedan fick jag övergå till att rida på åttvolt och hela tiden "byta håll på öppnan". Meningen var ju att de två volterna skulle vara lika stora men så blev det inte riktigt... Fast även här var random-funktionen ikopplad. Ibland gick det riktigt bra och ibland mindre bra...

Detta var ändå bara början, för nu tyckte Sylvia att jag skulle fortsätta rida på en åttvolt, men hela tiden rida öppna för höger skänkel. Detta måste väl ändå vara överkurs!!?? I början var det verkligen hur svårt som helst - men succesivt gick det ändå lite bättre.

När jag sedan fick byta och (försöka) rida öppna för vänster skänkel på åttvolten hände något komiskt. Flera gånger gjorde Lára helt enkelt ett one rein-stop på sig själv. Och stod sedan som fastfrusen i marken! Det var i dessa lägen nästan omöjligt att få henne att räta ut halsen igen... Sylvia och jag kunde inte annat än skratta åt den påhittiga hästen med en helt egen agenda!

Sedan skulle vi rida långsam trav på liten volt och i vänster varv gick det riktigt bra. I höger varv däremot, var det riktigt, riktigt svårt! Målsättningen var ju att böja henne i högersidan och och därmed få henne att länga halsen. Men hon ville absolut trava helt rak. Och om jag lyckades böja henne och sedan gav eftergift så rätade hon ut sig direkt...

Fick då börja med att rida lååångsam skritt med böjning i innersidan och när jag hittat ett läge där hon var böjd och längde halsen lite skulle jag smyyyyga iväg i låååångsam trav med bibehållen böjning. Provade först i vänster varv för att jag skulle hitta tekniken. Sedan i höger varv där jag bara travade korta, korta sträckor för att hon inte skulle hinna räta ut sig. "Träna mycket på detta framöver!" sa Sylvia.

Fick även jobba henne i tölt. Först bara fokus på långsamt tempo och längd på halsen. Sedan succesivt tillföra mer energi, för att aktivera hennes bakben ordentligt. Då blev hon lite högre i formen, men Sylvia sa att vi får acceptera det så här i början innan hon hunnit få de muskler hon behöver.

Det är så lätt att glömma av sig och bara "åka tölt" på Lára, eftersom hon har så lätt för tölten. Men Sylvia påminde mig om att driva mycket och göra massor av halvhalter. Samt tillföra extra energi m h a pisken då och då. "Det kommer steg då och då som är riktigt fina - när hon "sprattlar" lite mer"! sa Sylvia.

Avslutningsvis fick hon trava längs spåret. Först låg hon på ordentligt i handen. Men efter ett antal förhållningar kunde jag länga henne lite mer och släppte hon plötsligt helt och travade på i stabil form utan att jag hade något som helst i handen. Det kändes verkligen som att tyglarna hade lossnat där framme - jag hade kunnat ha sytråd istället för tyglar utan problem! Och denna härliga känsla bibehölls när vi bytte varv. "Nu travar hon RIKTIGT fint, sa Sylvia. Tänk om du kunde hitta det där läget på tävling!!!" Hm... känns som det ligger låååångt bort... men bara att få ha upplevt känslan kan jag ju leva länge på!