Basrösten håller sig för skratt

Blev helt utskrattad när jag kom till jobbet idag, med vad kollegorna kallade "whiskeyröst"... men med min ONDA hals var det definitivt lätt att själv hålla sig för skratt... Började få ont i halsen redan i Costa Rica (Lotta hade rejält halsont när vi hälsade på dem) och det blev värre under hemresan, men sedan trodde jag att det börjat klinga av. Till i morse då...

Kunde ändå inte låta bli att åka till Lá´ra efter jobbet. Hade ju faktiskt inte ridit sedan i måndags! :-O (Eva red dock i onsdags, så Lára har inte behövt vila alla dessa dagar.) Det blev ingen lång ridtur för oss idag, men tillräckligt för att bota den värsta ridabstinensen i alla fall! Jag har dessutom inte riktigt fått ordning på tidsomställningen ännu - vilket både motion och utomhusvistelse anses hjälpa till med - så ridturen var nog bra för mig på många sätt!

(Det sägs också att det tar en dag/timme att ställa om sig och vi hade 8 timmars tidskillnad den här gången så i början på nästa vecka bör jag ju hamna ganska rätt igen! Jag skriver "ganska" eftersom jag har så mycket stök med sömnen i vanliga fall, p g a värken, så det tar alltid längre tid för mig än för många andra. För Johan brukar det gå betydligt snabbare. Men så jobbade han också regelmässigt 28-timmarspass när vi bodde i Kiruna så han lärde sig att sova om det så bara fanns 15 minuters möjlighet... TUR att jag aldrig behövt ha ett sådant jobb!!!