Matte tar i "med hårdhandskarna"

Haminja tittar ner på staketet runt stohagen! (Har lånat bilden från Sylvias Facebook.) 

Vi har en hel del snö,  kan man ju konstatera helt utan överdrift...!!! Verkligen tur att vi inte har mer rymningsbenägna hästar!!! (När Johanna Elgholm var i Mariebäck och höll kurs för ett par år sedan - när det inte var snö - tittade hon mycket förvånat på de HÖGA staketen och undrade om det var dinosaurier Sylvia försökte stängsla in...!) När jag kom till stallet i eftermiddags såg det dock inte längre ut som på bilderna ovan - inte i HELA hagarna i alla fall - för Janne hade skottat undan massor av snö, vilken istället bildade stora berg längre in i hagarna. 

"Hej matte!" sa Lára när jag dök upp hagen. I bakgrunden skymtar en liten, liten bit av "snöberget". 

Klockan hade hunnit bli 16 innan jag kom till stallet - men tack vare vårljuset skulle jag ju ändå hinna rida innan det blev mörkt - HÄRLIGT!!! Under dagens ridtur blev det tölt för nästan hela slanten! Red bort till korsningen vid sjön och en bit längs sjön in mot stan. Värmde upp i kasta toppi med mkt böjning i halsen och sedan "joggingtölt" på samma vis - vi måste ju ligga i och träna på den där böjningen fram till nästa Sylvialektion!!! 

Framme i korsningen tog vi en lååång skrittpaus och till skillnad mot igår hade Lára inga tankar på att vända hem igen när hon inte fick springa utan verkade tycka att skritt var helt OK! När vi sedan vände hemåt började vi med samlad skritt för att sedan göra övergångar till dito tölt. Varierade mellan att rida henne höger- och vänsterställd och efter en stund var det som att "alla bitar ramlade på plats" och hon jobbade i en riktigt trevlig form, med fjädrande rygg och helt lätt i handen!

En stund senare ville matte öka graden av samling och tog i med hårdhandskarna. Ja, hon var inte riktigt så brutal att hon vinklade ut pisken, men hon smackade faktiskt en gång! :-O Och sedan en gång till! :-O  :-O  Först blev det förståss riktiga katapulteffekter på Lára, men sedan resulterade det i ännu trevligare tölt där bogarna kom upp mer!

Efter detta inbillade sig matte att Lára skulle kunna ta skrittpaus på lång tygel... Men HALLÅ, hur dum får man bli??? Nu visste Lára ju att matte kunde få för sig att smacka vilken sekund som helst - och som alltid gällde ju devisen "bättre förekomma än att förekommas"...!!! Någon slags skrittpaus blev det ändå tillslut, innan vi satsade på ökad tölt. Vi har ju fortfarande mycket att jobba på där, men jag mindes Sylvias ord senast jag fick rida ökad tölt på en lektion: att när vi når en gräns där hon börjar bli oren i takten ska jag INTE sakta ner igen utan låta henne fortsätta rulla på ett tag. Så hon får chans att hitta balansen igen. 

Jag sidförde lite i det ökade tempot för att lösgöra och testade lite olika varianter innan jag kom fram till att det gick bäst att "få med hela hästen åt samma håll" om jag red henne vänsterställd men med väldigt tydligt stöd på högertygeln. Hon skickar ju gärna sina bogar "åt alla håll" - och eftersom högerbogen är det största problemet just nu trodde jag att jag borde rida henne högerställd - men så var uppenbarligen inte fallet... Med Lára vet man aldrig i förväg!