Idag skulle jag rida lektion för Sylvia igen YIPIIIE! När jag slutade jobbet skyndade jag till bilen i Smedjans parkeringshus. Väl där stoppade jag som vanligt min sportbh och underställströja (som förvarats i bilen under dagen) under jackan för att de skulle hinna få kroppstemperatur innan det var dags att byta om i stallet. (Det ÄR verkligen lätt att glömma bort att ridning är en snobbsport...!) Satte mig i bilen, vred om nyckeln - och vad händer? ABSOLUT INGENTING!
Efter ett 20-tal försök att få liv i bilen, utan minsta framgång (inkl att jag t o m klivit ut och låst den för att sedan låsa upp igen och börja om...) gav jag upp och ringde Volvo. Fick prata med en verkmästare som inte direkt lät överlycklig när han hörde var bilen stod... uppenbarligen var det ingen "lek" att ge sig in i ett parkeringshus med en bärgningsbil... Det var dessutom så sent på dagen att de inte hade någon som kunde komma ifrån. Men vi kom överens om att jag skulle lämna bilen där den stod och sedan ringa honom igen i morgon så skulle han själv komma till parkeringshuset och se om det på något sätt gick att få liv i bilen igen på plats.
Så jag fick sätta mig på bussen hem till Gammelstad och ringa Sylvia för att ställa in ridlektionen. TRIST - jag som sett fram emot den så mycket...! Väl hemma upptäckte jag detta i posten:
Vi har "Ingen reklam tack" på brevlådan, men det här var t o m adresserad till mig och då var det ju inte så svårt att räkna ut att bilen faktiskt blivit utsatt för ett sabotage...! Men, men, vi skulle minsann ge igen och lura dem...
När jag ringde Johan och diskuterade bilproblemet kom vi nämligen fram till att det faktiskt skulle kunna vara så enkelt att batteriet behövde bytas. Visserligen kan man tycka att den skulle ha dragit runt startmotorn lite i så fall, åtminstone när jag vred på nyckeln första gången. Men vi har tidigare varit med om mystiska problem på Johans bil, vilka direkt försvann vid byte av batteri. (Har vi leksaksbilar, eller?!)
När Johan sedan kom hem från jobbet åkte vi därför och köpte ett nytt bilbatteri (dock inte på Mekonomen - så roligt skulle de inte få ha...) Innan vi fortsatte till parkeringshuset där doktor Johan skulle försöka sig på lite återupplivning. Visserligen inte med defibrilator - men med ström i alla fall! (Jag förväntade mig definitivt att han skulle ropa "Stand clear!" som de gör på film, innan han anslöt det nya batteriet!)
Fast först ville jag göra ännu ett försök att starta bilen - och då startade den direkt! :-O Var det ett utslag av läckarskräck månne, som skrämde igång den? Hur som helst kunde jag köra hem utan problem och väl hemma transplanterade doktorn in det nya hjärtat/batteriet. Efter lite funderande har vi kommit fram till att det gamla batteriet måste ha suttit i bilen sedan vi kom hem från vår resa till Singapore, vilket måste ha varit 2005 eller 2006. Och med minst 7 år på nacken är det kanske inte så konstigt om det behövdes bytas?! Synd bara att det innebar att jag missade min efterlängtade ridlektion... Men inträffar "bilhaverier" någonsin vid en lämplig tidpunkt? Nu får vi bara hoppas att detta var enda felet - så att det startar i fortsättningen!
Efter ett 20-tal försök att få liv i bilen, utan minsta framgång (inkl att jag t o m klivit ut och låst den för att sedan låsa upp igen och börja om...) gav jag upp och ringde Volvo. Fick prata med en verkmästare som inte direkt lät överlycklig när han hörde var bilen stod... uppenbarligen var det ingen "lek" att ge sig in i ett parkeringshus med en bärgningsbil... Det var dessutom så sent på dagen att de inte hade någon som kunde komma ifrån. Men vi kom överens om att jag skulle lämna bilen där den stod och sedan ringa honom igen i morgon så skulle han själv komma till parkeringshuset och se om det på något sätt gick att få liv i bilen igen på plats.
Så jag fick sätta mig på bussen hem till Gammelstad och ringa Sylvia för att ställa in ridlektionen. TRIST - jag som sett fram emot den så mycket...! Väl hemma upptäckte jag detta i posten:
Vi har "Ingen reklam tack" på brevlådan, men det här var t o m adresserad till mig och då var det ju inte så svårt att räkna ut att bilen faktiskt blivit utsatt för ett sabotage...! Men, men, vi skulle minsann ge igen och lura dem...
När jag ringde Johan och diskuterade bilproblemet kom vi nämligen fram till att det faktiskt skulle kunna vara så enkelt att batteriet behövde bytas. Visserligen kan man tycka att den skulle ha dragit runt startmotorn lite i så fall, åtminstone när jag vred på nyckeln första gången. Men vi har tidigare varit med om mystiska problem på Johans bil, vilka direkt försvann vid byte av batteri. (Har vi leksaksbilar, eller?!)
När Johan sedan kom hem från jobbet åkte vi därför och köpte ett nytt bilbatteri (dock inte på Mekonomen - så roligt skulle de inte få ha...) Innan vi fortsatte till parkeringshuset där doktor Johan skulle försöka sig på lite återupplivning. Visserligen inte med defibrilator - men med ström i alla fall! (Jag förväntade mig definitivt att han skulle ropa "Stand clear!" som de gör på film, innan han anslöt det nya batteriet!)
Fast först ville jag göra ännu ett försök att starta bilen - och då startade den direkt! :-O Var det ett utslag av läckarskräck månne, som skrämde igång den? Hur som helst kunde jag köra hem utan problem och väl hemma transplanterade doktorn in det nya hjärtat/batteriet. Efter lite funderande har vi kommit fram till att det gamla batteriet måste ha suttit i bilen sedan vi kom hem från vår resa till Singapore, vilket måste ha varit 2005 eller 2006. Och med minst 7 år på nacken är det kanske inte så konstigt om det behövdes bytas?! Synd bara att det innebar att jag missade min efterlängtade ridlektion... Men inträffar "bilhaverier" någonsin vid en lämplig tidpunkt? Nu får vi bara hoppas att detta var enda felet - så att det startar i fortsättningen!
.jpg)
Inlägg
1 kommentar:
Huff ja, sånt där har man ju råkat ut för... Bytte batteri i min bil i somras, och märkte då att det var 15 år gammalt, inte konstigt det började kärva lite!
Skicka en kommentar