Svettig stödundervisning!

Sådant här gnistrande vinterväder hade vi inte idag... utan nollgradigt med mulet och snöfall. Men det var ju rätt skönt att inte behöva kränga på sig ALLA varma kläder man har...!!! Red lektion för Sylvia efter jobbet - och det var faktiskt bara jag som red lektion idag så man kan kanske kalla det stödundervisning?!

Fick inleda med något som kan låta ganska enkelt i teorin: att skritta relativt långsamt på volt med böjning i innersidan. Men en sådan sak verkar liksom FÖR lätt för Lára, så hon måste passa på att visa att hon kan allt möjligt annat... att gå i sluta förståss, det är ju hennes paradgren, men även t ex skänkelvikning, att ständigt skicka bogar och bakdelar åt "random" håll och självklart även att springa!

Det effektivaste när hon "kör igång programmet" så där är faktiskt att själv göra i princip ingenting! Att bara sitta och "spjärna emot" med kroppen och sedan bli följsam när hon gör det jag vill. Men det är verkligen SÅ lätt att istället börja försöka korrigera alla de där bogarna och bakdelarna som far omkring... särskilt som det en lååååååång stund bara blir värre och värre och värre... Men det gäller helt enkelt att våga hålla ut till dess det plötsligt vänder. För börjar man försöka korrigera henne blir det bara ÄNNU värre.

Tack vare att jag nu hade Sylvias moraliska stöd klarade jag att hålla ut - och tillslut gav Lára upp och accepterade att vi helt enkelt bara skulle skritta sakta och lugnt med böjning i innersidan - hur löjligt det än verkade vara. Nästa steg blev då att försöka göra samma sak i trav. Och om det var svårt i skritt så var det ÄNNU svårare i trav... Visserligen började hon med några steg i trav, men sedan gick hon snabbt över till tölt istället. Och Sylvia sa då att jag helt skulle strunta i gångarten och bara fokusera på att det viktiga: bibehållen böjning i innersidan, stödet på yttertygeln, att jag hela tiden höll om med skänklarna och därmed "tänkte framåt" samt en rörlig innerhand som uppmanade henne att sänka halsen.

Förutom alla krumbukterna från skritten så testade Lára här även att dra åt handbromsen ordentligt, stanna och vilja stegra sig. Men som vanligt gällde det bara att vara ännu mer tjurig (samt att visserligen ge eftergift när hon var duktig, men bara en ytterst kort sekund så att hon inte hann räta ut sig igen.) Lára tyckte verkligen att jag var HELT hopplös! Hon erbjöd sig ju hela tiden att trava - bara hon fick räta ut sig...!!! Men tillslut enades vi ändå om att man faktiskt KAN trava fast man är böjd så då fick hon en lång skrittpaus innan vi gjorde samma sak i höger varv.

Det gick faktiskt snabbare att komma överens i det varvet! Och sedan fick vi även jobba med att byta om volt då och då. Jag fick börja förbereda dessa byten ett helt varv i förväg och även om det första bytet blev en total katastrof då Lára lyckades utöka volten till att innefatta halva ridbanan... så kunde vi några byten senare få till det riktigt bra! Här och där fick jag också uppleva några RIKTIGT trevliga låååånga kliv där hon verkligen "jobbade genom ryggen". Så där så det känns som att man sitter högst upp på en boll! Sylvia förklarade också att när vi har kommit så långt att hon travar så bra hela tiden på volt kommer traven dessutom att vara ÄNNU bättre när vi rider rakt fram!

Nu hade Lára verkligen fått jobba ordentligt och det milda vädret gjorde väl att hon svettades och flåsade extra mycket. Så jag red bara lite kasta toppi med böjning i innersidan längs spåret innan vi avrundade för dagen och hon fick skritta av. Och jag bestämde att hon ska få vilodag i morgon eftersom  ett träningspass av denna kaliber garanterat känns i musklerna då! (Och det lär det ju göra för mig också...så jag får väl satsa på simhallens ångbastu istället!) Men efter denna genomkörare med REJÄL pulshöjning hoppas jag på bra smärtlindringseffekt som kanske t o m kan ge en god natts sömn! Skulle verkligen behövas, då jag sovit ganska dåligt denna vecka...