Jaaa, det blev ridlektion idag - trots sen anmälan och trots regnet!!! Den här gången hade vi sällskap på ridbanan av Elisabet och hennes fine Démantur! (Hon har köpt honom av Sylvia, ifall någon missat det.)
Vi fick börja med att skritta hästarna inåtställda med lång hals, först gå över i en sluta för att sedan gå in på en volt i bibehållen sluta innan vi åter gick ut på spåret och skrittade med lång hals. Först ville Lára helst bara välta sig inåt, runt inner bak. Sylvia sa något om att det lätt blir så ifall man slarvar när man rider Atli-vändningar... men jag förstod verkligen inte vad det hade med mig att göra... ;-)
Övningen blev dessutom ännu svårare av att Lára har så oerhört lätt för just sluta, det kan räcka med att jag lägger till ytterskänkeln för att hon nästan slår knut på sig själv... Tillslut fick vi dock det hela att fungera bättre - när jag i princip bara "tänkte" ytterskänkel. Sylvia kommenterade också att Lára hade en riktigt fin överlinje i skritten när vi mellan volterna red längs spåret. "Hon har verkligen utvecklats!" Oerhört KUL att höra, för vi har ju verkligen jobbat ihärdigt med den saken!!!
Nästa steg blev att göra samma övning i skrölt. Nu gick det betydligt bättre med volterna och när Sylvia tyckte att Lára jobbade i en riktigt trevlig form fick jag börja samla henne lite mer genom att peta till med pisken på bakdelen samtidigt som jag bromsade upp med sätet och m h a tyglarna uppmuntrade henne att bibehålla den långa halsen. Det kändes verkligen att hon började jobba på ett helt annat sätt med ryggen då!
Sedan skulle vi börja samla hästarna i skritt. Vi skulle dock inte rida någon lång sträcka i samling utan varje gång låta dem länga sig igen så snart de verkligen skrittat samlat några steg. Men det var ju det där med att komma till den samlade skritten... Lára tyckte definitivt att vi istället skulle fortsätta nöja oss med den där långa halsen som vi tränat på hela vintern. Som värsta utbrytarkungen provade hon att göra i princip ALLT, förutom att trampa under sig mer med bakbenen. "Du måste vara MYCKET, MYCKET mer bestämd Anna!!!" sa Sylvia. Och när jag tillslut lyckades vara det kom Lára plötsligt på att det visst gick att skritta samlat...!
Men innan dess hade jag verkligen fått jobba... bl a med att göra halt och rygga så snart hon försökte öka tempot istället för att samla sig. Nu fick jag istället göra halt, rygga med bibehållen eftergift och sedan göra övergång direkt till tölt och tölta saaaaakta. Och då blev det en riktigt trevlig tölt där hennes rygg verkligen kom upp under mig. "Stopp nu, tölta inte på till dess du tappar det utan börja om med halt och ryggning!" sa Sylvia. Jag ville ju bara njuta av den där häftiga tölten hur länge som helst! Men som vanligt var det ju bäst att göra som instruktören sa.
Jag kunde också som så många gånger förr konstatera att när jag tror att jag rider arbetstempo tölt så måste jag ändå minska tempot MINST till hälften samtidigt som jag måste driva dubbelt så mycket för att bibehålla energin.
I fortsättningen gäller det alltså att inte nöja mig med tölten i det som blivit vår "komfortzon" utan kräva en högre grad av samling i tölten. Så snart Lára känner att jag är tillräckligt bestämd så gör hon ju det jag vill! Men förståss bara rida korta sekvenser och ge henne tid att bygga upp de muskler som behövs. På senaste kursen i höstas påpekade Atli att det gäller att ha TÅLAMOD när man tränar hästar. "Även för de allra skickligaste hästtränarna tar det LÅNG tid att utbilda en häst. Inte för att det är svårt rent tekniskt att lära hästen det man vill utan för hästen måste få tid att succesivt utveckla de muskler som den behöver för att orka göra det man ber om." Tålamod är ju varken min eller Láras starka sida... men vi får jobba på (även den) saken helt enkelt!
Vi fick börja med att skritta hästarna inåtställda med lång hals, först gå över i en sluta för att sedan gå in på en volt i bibehållen sluta innan vi åter gick ut på spåret och skrittade med lång hals. Först ville Lára helst bara välta sig inåt, runt inner bak. Sylvia sa något om att det lätt blir så ifall man slarvar när man rider Atli-vändningar... men jag förstod verkligen inte vad det hade med mig att göra... ;-)
Övningen blev dessutom ännu svårare av att Lára har så oerhört lätt för just sluta, det kan räcka med att jag lägger till ytterskänkeln för att hon nästan slår knut på sig själv... Tillslut fick vi dock det hela att fungera bättre - när jag i princip bara "tänkte" ytterskänkel. Sylvia kommenterade också att Lára hade en riktigt fin överlinje i skritten när vi mellan volterna red längs spåret. "Hon har verkligen utvecklats!" Oerhört KUL att höra, för vi har ju verkligen jobbat ihärdigt med den saken!!!
Nästa steg blev att göra samma övning i skrölt. Nu gick det betydligt bättre med volterna och när Sylvia tyckte att Lára jobbade i en riktigt trevlig form fick jag börja samla henne lite mer genom att peta till med pisken på bakdelen samtidigt som jag bromsade upp med sätet och m h a tyglarna uppmuntrade henne att bibehålla den långa halsen. Det kändes verkligen att hon började jobba på ett helt annat sätt med ryggen då!
Sedan skulle vi börja samla hästarna i skritt. Vi skulle dock inte rida någon lång sträcka i samling utan varje gång låta dem länga sig igen så snart de verkligen skrittat samlat några steg. Men det var ju det där med att komma till den samlade skritten... Lára tyckte definitivt att vi istället skulle fortsätta nöja oss med den där långa halsen som vi tränat på hela vintern. Som värsta utbrytarkungen provade hon att göra i princip ALLT, förutom att trampa under sig mer med bakbenen. "Du måste vara MYCKET, MYCKET mer bestämd Anna!!!" sa Sylvia. Och när jag tillslut lyckades vara det kom Lára plötsligt på att det visst gick att skritta samlat...!
Men innan dess hade jag verkligen fått jobba... bl a med att göra halt och rygga så snart hon försökte öka tempot istället för att samla sig. Nu fick jag istället göra halt, rygga med bibehållen eftergift och sedan göra övergång direkt till tölt och tölta saaaaakta. Och då blev det en riktigt trevlig tölt där hennes rygg verkligen kom upp under mig. "Stopp nu, tölta inte på till dess du tappar det utan börja om med halt och ryggning!" sa Sylvia. Jag ville ju bara njuta av den där häftiga tölten hur länge som helst! Men som vanligt var det ju bäst att göra som instruktören sa.
Jag kunde också som så många gånger förr konstatera att när jag tror att jag rider arbetstempo tölt så måste jag ändå minska tempot MINST till hälften samtidigt som jag måste driva dubbelt så mycket för att bibehålla energin.
I fortsättningen gäller det alltså att inte nöja mig med tölten i det som blivit vår "komfortzon" utan kräva en högre grad av samling i tölten. Så snart Lára känner att jag är tillräckligt bestämd så gör hon ju det jag vill! Men förståss bara rida korta sekvenser och ge henne tid att bygga upp de muskler som behövs. På senaste kursen i höstas påpekade Atli att det gäller att ha TÅLAMOD när man tränar hästar. "Även för de allra skickligaste hästtränarna tar det LÅNG tid att utbilda en häst. Inte för att det är svårt rent tekniskt att lära hästen det man vill utan för hästen måste få tid att succesivt utveckla de muskler som den behöver för att orka göra det man ber om." Tålamod är ju varken min eller Láras starka sida... men vi får jobba på (även den) saken helt enkelt!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar