Äntligen är jullovet slut!!!

Här är Lára redo för terminens första ridlektion - äääääntligen är Sylvias jullov från oss slut!!!

Det var -20 grader i Mariebäck i kväll, men vi var två tappra (förutom jag & Lára även Minna på Hera) som red lektion ändå. Och efter oss kom ÄNNU tapprare Magda som inte ens tvekat att transportera Mysla till Mariebäck. Men det som inte dödar härdar ju, som bekant! Jag till Minna innan lektionen att det är svårt att frysa under en Sylvia lektion och jag hade förståss HELT rätt...!

Vi fick börja med att sidföra på volt i skritt för att få hästarna att länga på halsen. Jag har ju märkt att Lára väldigt gärna vill försöka luras när man ställer henne till vänster, genom att visserligen böja halsen åt vänster men ändå huvudet åt höger och jag har jobbat en hel del med att motverka detta. Men nu gjorde Sylvia mig uppmärksam på att hon faktiskt gör precis samma sak åt andra hållet också... men hennes tjocka man på högersidan har gjort att jag aldrig sett det! Jag borde alltså börja rida med manen i en tofs så att jag inte är lika lättlurad... för det är ju tillräckligt svårt att hindra detta "fusk" i vänstersidan där jag i alla fall ser vad hon gör!

Nästa steg för oss blev göra samma sak, men med betydligt kortare tyglar och på betydligt mindre volt. Målsättningen var förståss att hon skulle korta upp kroppen men bibehålla längden på halsen. Vi började i höger varv och Lára visade snabbt att om detta tyckte hon INTE!!! Helt plötsligt började matte "komma åt" henne och kräva jobbiga saker - man kan ju snedtända för mindre! (Uppenbarligen ville hon fortsätta med jullovet istället!) 

Hon brukar ju stegra lite när hon blir arg - men idag var det definitivt nytt höjdrekord. Sylvia tipsade mig om att öka drivningen så snart jag kände minsta antydan till att hon "drog åt handbromsen" och började förbereda en stegring. Samt hålla stödet på yttertygeln och ABSOLUT inte fastna i innerhanden så hon fick något att bita fast emot utan hålla den oerhört rörlig hela tiden. Samt förståss vara jättesnabb att ge eftergift på innertygeln när Lára slappnade av och rundade sig i innersidan. 

När jag fått en första riktig reaktion från henne tog vi en liten paus, började sedan om men slutade så snart hon gjorde rätt igen  - och den här gången var hon med på noterna i princip direkt och rundade sig fint runt min innerskänkel. Men det är ju precis så hon är: Först säger hon: "ALDRIG NÅGONSIN I HELA MITT LIV ATT JAG UNDER NÅGRA SOM HELST OMSTÄNDIGHETER.." kommer att göra det man ber om... och sedan vips säger hon "OK!" och gör det hur enkelt som helst! 

Och på samma sätt blev det förståss när vi övergick till att göra samma sak i låååångsam tölt på liten volt. Lára sa: "ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG... OK!" Jag fick då först övergå till att byta om volt varje eller vart annat varv - men hela tiden åt olika håll för att hon inte skulle vara beredd på var vi skulle utan följsamheten skulle tränas. Och hela tiden skulle vi tölta saaaakta och med lång hals. Oerhört nyttigt för oss - eftersom hon gärna gasar på samma sekund som hon inser att jag tänkt byta riktning. 

Fick övergå till att tölta på bara två volter - men alltid rida rakt fram några meter innan jag bytte om volt - för att jag hela tiden skulle ha kontroll på hela hästen. (Verkligen INTE lätt på "fröken gångjärn överallt"!!!) Sedan tölta längs spåret, sidföra inåt några steg, rida rakt fram några steg och sidföra ut på spåret igen. I hennes fall gäller det verkligen att satsa på några få steg med precision hela tiden - hon kan hur lätt som helst sidföra hur mycket som helst (och hur fort som helst) nämligen. 

Det här att behöva bromsa i sidförande var verkligen något helt nytt för mig när jag började rida Lára! Och i början tränade jag väldigt mycket på att sidföra ett enda steg, göra halt, sidföra ett steg till, göra halt o s v för att sedan succesivt börja variera mellan ett, två eller tre steg för att hon skulle lära sig att börja vänta på mig istället för att kasta sig iväg i "ökat tempo sidförande" hela tiden.  Och uppenbarligen vore det ingen dum idé att ta upp denna övning igen! För när hon väl började slappna av igen och invänta mina signaler så jobbade hon riktigt fint genom kroppen i tölten!

PRECISION är väl en bra sammanfattning av vad vi ska träna framöver?! 

Vi fick även trava på volter och eftersom hon är riktigt duktig på att länga halsen fick jag börja korta upp tyglarna - och därmed också börja DRIVA i traven - för att få henne att jobba bättre genom kroppen. Låååååånga steg i läääääägre tempo var vad Sylvia ville se - och då är det viktigt att jag har stadigt stöd på yttertygeln och en rörlig innerhand. 

Oj, oj, oj så nyttigt - och roligt - det var att rida lektion igen!!! Ser redan fram emot nästa torsdag!!! Däremot blir det visst inte någon Atlikurs i slutet av februari, det var inte tillräckligt många som kunde vara med. Synd!