Ljusterapi i kubik!

Jag försöker fota Lára - och hon försöker ta en tugga av mobilen...! (...som ju faktiskt ett äpple på baksidan...!)

Här gick det lite bättre (för en av oss) : rimfrostig Lára njuter i februarisolen!

Igår var det ryggläge hela dagen för mig - förkylningen som legat och lurat ända sedan sista dagarna i Costa Rica hade verkligen blommat ut i full kraft... (Inte "bara" superont i halsen och basröst, som i fredags alltså...) Hade ju tänkt ligga rätt så lågt idag också, även om jag kände mig betydligt bättre redan när jag vaknade i morse. Men så tittade jag ut i solskenet och såg den gnistrande snön... och innan jag visste ordet av satt jag i bilen på väg till stallet!

"Jag ska bara rida en kort, kort sväng!" sa jag till Johan innan jag åkte. Hm... det gick ju som det gick med det löftet... Även Yvonne, som jag mötte när jag precis kom fram till Mariebäck, sa att hon bara skulle gå "en kort promenad" med sin Gabriel. Ändå mötte jag dem sedan nästan borta vid korsningen vid sjön!

Redan under uppvärmningen fokuserade jag mycket på böjning - och att Lára skulle kunna hålla böjning även till vänster med bibehållen längd på halsen i skritt och trav. Hon vill ju så gärna luras genom att nästan omärkligt räta ut halsen när hon sträcker på den... Fortsatte uppvärmningen med galopp - då vi bl a tränade att ställa om lite höger-vänster och idag gick det faktiskt ovanligt bra att få henne att slappna av och forma sig - även i högergaloppen!

Red längs sjön förbi skoterklubbens stuga innan jag tillslut kunde förmå mig att vända hemåt igen. På hemvägen red vi intervaller med samlad tölt - varvat med skritt på lång tygel. Tillslut hittade vi ett riktigt härligt läge i tölten då hon var ordentligt samlad, kom upp med bogarna, lätt i handen och helt stadig i formen. När lite extra drivning från mig bara resulterade i ytterligare lite längd på halsen! HÄRLIGT!!! Och hon hade alltså krafter kvar till detta trots att vi redan hunnit med flera intervaller samlad tölt redan,  det märks verkligen att hon börjat bygga upp rätt muskler! 

Än en gång kunde jag lyckligt konstatera att världen skulle behöva fler Lára-hästar, som har så oerhört lätt för sig i allt! (Ja, bara man inte börjar kräva HELT omöjliga saker, som att låta matte sitta upp utan att man hugger efter henne och liknande...) Hade jag obegränsat med pengar skulle jag ha satsat på ett antal embryotransfer - så att hon fick föl med slapp stå ut med dem. Och fölen fick växa upp med mammor som lärde dem att vara snälla och bete sig som normala islandshästar! 

Det har redan kommit klagomål på Láras enda avkomma hittills, Litlamin, när det gäller bristen på uppförande... KG har haft Litla inne i stallet några gånger nu när Sylvia varit borta och "Hon går ju inte att ha i en box, bara sparkar och har sig!!!" klagade han. Mina försök att påtala att dessa "stökighetsgener" måste komma från hennes far, Démantur, har HELT ignorerats... Bara för att han är den mest försynta och väluppfostrade häst man kan tänka sig, och detta trots att han till alldeles nyligen var hingst... Nej, Láras gener, som förhoppningsvis bär med sig hennes FANTASTISKA ridegenskaper, men en surrogatmamma som är snäll när man inte sitter på henne - det vore en perfekt kombination!