Pudelvärmare och prinsesshund

En riktigt kall dag för några veckor sedan fick jag agera "pudelvärmare" i stallet och stoppa in lilla Loppan i min jacka. Hon hade följt med Sylvia på en ridtur och trots att hon sprungit inte kunnat hålla sig varm.

Asta, som till skillnad mot Loppan, har en oerhört stark integritet, hade fram till denna dag alltid ignorerat mig. (Jo, visst hade jag fått en utskällning på håll många gånger, men när hon väl konstaterat att det bara var jag hade hon aldrig bevärdigat sig att komma fram och hälsa.) Men när jag nu satt där med Loppan instoppad i jackan började hon bli intresserad. Efter att ha tittat på oss en lång stund försökte hon faktiskt klättra upp i mitt knä hon med, men då morrade lilla Loppan så kaxigt åt henne att hon avbröt dessa försök. Men Astas intresse för mig var nu ändå väckt...

När jag satt ner Loppan på golvet igen och hon "boat in sig" på detta sätt i de hästtäcken Sylvia lagt ut åt henne, kom faktiskt Asta fram till mig så att jag fick klia henne en stund. Och sedan den dagen är vi faktiskt kompisar! Lite "vanlig hederlig" svartsjuka kan verkligen göra underverk!

Ja, prinsessan Asta, ska jag väl säga. Hon firade nämligen sin ettårsdag igår, precis som prinsessan Estelle! Alla tikvalpar i kullen fick prinsessnamn eftersom de föddes på en sådan historisk dag - och hon heter egentligen Astrid - men fick byta till Asta när hon kom till Mariebäck för att det skulle bli ett namn som var lättare att ropa. Jag brukar ju kalla Lára för "the Queen of Mariebäck" och Asta är alltså "the Princess of Mariebäck".

Fast idag var det "pudelvärmaren" själv som behövde värmas... Har haft sådan värk i natt och idag, så jag har varit hemma från jobbet. I brist på någon som kunde stoppa in mig i sin jacka (eller under ett fleecetäcke på stallgolvet) blev det ett besök i simhallens ångbastu i eftermiddag - och det var SÅ välgörande!!! Har visserligen fortfarande väldigt ont i axlar och rygg, men det är ändå bättre än innan värmebehandlingen.