Mossig pudel?!

Min "pudelhäst" (nej, det är verkligen inte snyggt med klippta hästar...) har fått stå ut med att bli sadlad. Och om det tycker hon ju INTE, vilket framgår av högen grimmor som hon i sin ilska kastat ner på golvet... (Konstigt nog var det faktiskt en som fick hänga kvar!)

Idag körde vi "reclain the gamla soptippen-road"! Den tidigare så trevliga ridvägen kördes ju sönder totalt av skogsmaskiner i våras och har sedan inte gått att rida på... Men nu när avverkningarna har fortsatt har vägen tillfälligt återställts i ridbart skick tack vare den hårt ihoppackade snön som skapat ett riktigt bra ridunderlag!

Som alltid vintertid har vi nu p g a de höga plogkanterna varit hänvisade till att rida enbart på bilvägen i flera månader... och det märktes på Lára att det var hög tid att hon fick komma ut i "vildmarken" igen. Omgivningen var plötsligt OERHÖRT spännande! Varje gång det flög upp en fågel så tvärnitade hon t ex... Jag hade visserligen tänkt att vi skulle rida galoppintervaller, men hade ju inte riktigt tänkt mig så där brutala inbromsningar... På några ställen hade även stora grenar på marken samma inbromsningseffekt. Men där emellan blev det riktigt trevlig galopp!

Som vanligt varierade jag mellan höger och vänster galopp och nu var det inga som helst problem att byta mellan. Tänk vilka underverk ett par "hålla ordning på bogarna-lektioner" för Sylvia kan göra!!! Den spännande omgivningen hade också en något bromsande inverkan på Lára. Och när hon därför bjöd på en riktigt, riktigt långsam och bärig vänstergalopp blev ju utmaningen att försöka prestera samma häftiga känsla i höger galopp. Vi är väl inte riktigt där ännu, kan jag säga...

Underlaget var hårt packat och bra ända upp till det lilla "vandrarhemmet" som ligger inne i skogen. (Jo, det är faktiskt en säng man skymtar där inne!) Men sedan slutade det bära för hästhovar, så vi fick vänta tillbaka ner mot bilvägen igen. Tillbaka på bilvägen valde jag att fortsätta bort till korsningen vid sjön. Först i "kasta toppi" med mycket böjning och lååång hals, vilket Lára tyckte var helt OK. Men sedan tyckte jag att vi skulle skritta läääääääääääääääääääänge. Och stackars Lára blev ju helt desperat när hon kände hur mossan började växa! "Får jag inte springa mer så tänker jag gå hem!" blev hennes ultimatum. Vem av oss som vann? Tja, om man säger så här: om ni ser en svart (pudelklippt) islandshäst som det växer en massa mossa på så är det nog Lára...!

På hemvägen hann vi sedan känna av både lite arbetstempo tölt och lite ökat tempo. Det senare avslutat med en nedtagning som jag var riktigt nöjd med! Vi hade nämligen bakdelen med oss genom hela nedtagningen varför hon hela tiden behöll lättheten i handen. Sedan hade förståss en tävlingsdomare haft synpunkter på att vi tog alldeles för lång sträcka på oss att komma från ökat tempo till arbetstempo. Men den "lilla detaljen" får vi fixa framöver!

Efter ytterligare en lååååååååååååååång skrittsträcka (som vi faktiskt var riktigt överens om) blev det bara lite "muskelbyggartrav" innan vi skrittade sista biten hem också. Lára hade faktiskt blivit ganska svettig, trots klippningen. Men tack vare densamma så torkade hon ju snabbt medan hon åt sitt kraftfoder.