Sylvialektionen tar oss ut ur komfortzonen!

Jaaa, det blev ridlektion idag - trots sen anmälan och trots regnet!!! Den här gången hade vi sällskap på ridbanan av Elisabet och hennes fine Démantur! (Hon har köpt honom av Sylvia, ifall någon missat det.)

Vi fick börja med att skritta hästarna inåtställda med lång hals, först gå över i en sluta för att sedan gå in på en volt i bibehållen sluta innan vi åter gick ut på spåret och skrittade med lång hals. Först ville Lára helst bara välta sig inåt, runt inner bak. Sylvia sa något om att det lätt blir så ifall man slarvar när man rider Atli-vändningar... men jag förstod verkligen inte vad det hade med mig att göra... ;-)

Övningen blev dessutom ännu svårare av att Lára har så oerhört lätt för just sluta, det kan räcka med att jag lägger till ytterskänkeln för att hon nästan slår knut på sig själv... Tillslut fick vi dock det hela att fungera bättre - när jag i princip bara "tänkte" ytterskänkel. Sylvia kommenterade också att Lára hade en riktigt fin överlinje i skritten när vi mellan volterna red längs spåret. "Hon har verkligen utvecklats!" Oerhört KUL att höra, för vi har ju verkligen jobbat ihärdigt med den saken!!!

Nästa steg blev att göra samma övning i skrölt. Nu gick det betydligt bättre med volterna och när Sylvia tyckte att Lára jobbade i en riktigt trevlig form fick jag börja samla henne lite mer genom att peta till med pisken på bakdelen samtidigt som jag bromsade upp med sätet och m h a tyglarna uppmuntrade henne att bibehålla den långa halsen. Det kändes verkligen att hon började jobba på ett helt annat sätt med ryggen då!

Sedan skulle vi börja samla hästarna i skritt. Vi skulle dock inte rida någon lång sträcka i samling utan varje gång låta dem länga sig igen så snart de verkligen skrittat samlat några steg. Men det var ju det där med att komma till den samlade skritten... Lára tyckte definitivt att vi istället skulle fortsätta nöja oss med den där långa halsen som vi tränat på hela vintern. Som värsta utbrytarkungen provade hon att göra i princip ALLT, förutom att trampa under sig mer med bakbenen. "Du måste vara MYCKET, MYCKET mer bestämd Anna!!!" sa Sylvia. Och när jag tillslut lyckades vara det kom Lára plötsligt på att det visst gick att skritta samlat...!

Men innan dess hade jag verkligen fått jobba... bl a med att göra halt och rygga så snart hon försökte öka tempot istället för att samla sig. Nu fick jag istället göra halt, rygga med bibehållen eftergift och sedan göra övergång direkt till tölt och tölta saaaaakta. Och då blev det en riktigt trevlig tölt där hennes rygg verkligen kom upp under mig. "Stopp nu, tölta inte på till dess du tappar det utan börja om med halt och ryggning!" sa Sylvia. Jag ville ju bara njuta av den där häftiga tölten hur länge som helst! Men som vanligt var det ju bäst att göra som instruktören sa.

Jag kunde också som så många gånger förr konstatera att när jag tror att jag rider arbetstempo tölt så måste jag ändå minska tempot MINST till hälften samtidigt som jag måste driva dubbelt så mycket för att bibehålla energin.

I fortsättningen gäller det alltså att inte nöja mig med tölten i det som blivit vår "komfortzon" utan kräva en högre grad av samling i tölten. Så snart Lára känner att jag är tillräckligt bestämd så gör hon ju det jag vill! Men förståss bara rida korta sekvenser och ge henne tid att bygga upp de muskler som behövs. På senaste kursen i höstas påpekade Atli att det gäller att ha TÅLAMOD när man tränar hästar. "Även för de allra skickligaste hästtränarna tar det LÅNG tid att utbilda en häst. Inte för att det är svårt rent tekniskt att lära hästen det man vill utan för hästen måste få tid att succesivt utveckla de muskler som den behöver för att orka göra det man ber om." Tålamod är ju varken min eller Láras starka sida... men vi får jobba på (även den) saken helt enkelt!

Lugn nu, inte ska vi väl ha vår REDAN?!!

Rimfrost-Lára! 

(M a o är denna bild INTE fotad i veckan, när Norrbottenskusten haft varmast i landet!) 

Tyvärr riktigt dålig sömn i natt igen...trots sömntablett. Men hade inte alls lika ont överallt, så idag lyckades jag t o m ta mig till jobbet! KUL! Men efter jobbet var jag verkligen helt slut, så jag fick åka hem och vila istället för att rida. Men, men - det kommer fler dagar! I morgon t ex - då jag HOPPAS det blir lektion igen för Sylvia! (Fast jag meddelade så sent att jag kan rida, så jag vet ännu inte om det går att lösa.) Tyvärr säger väderprognosen att det ska regna hela dagen i morgon... som om inte alla plusgrader vi har räcker för att smälta snö och is. Fortsätter det så här har vi väl vår om bara några veckor... och det är faktiskt för tidigt om ni frågar mig, vi måste ju hinna med den fina vårvintern först!

Igår var ett gäng (sportlovslediga) Miduriter ute och red på isvägen runt centrala Luleå. Både Kuriren och NSD hade så lämpligt varit ute och fotat dem! Jag har länkat till bilderna från min FB, men för dem som fortfarande "vågar vägra" så finns de på tidningarnas hemsidor också. (I båda tidningarna ingår bilden i ett bildspel, Kurirens heter "Värmande vinterbilder" och NSD:s "Varmast i landet". Man måste öppna bildspelen för att se hästbilderna.) 

Ääääääntligen!!!

YES, YES, YES!!! Nu är ÄÄÄÄÄNTLIGEN flera års kamp mot Försäkringskassan över! Efter flera utförsäkringar har jag tillslut fått dem att inse att jag tyvärr har en kronisk sjukdom på riktigt. Idag kom tillslut beskedet om att jag beviljats sjukersättning på 25 %, så nu behöver jag inte längre förlita mig på arbetsgivarens goda vilja att ge mig tjänstledighet utan lön, utan jag har faktiskt laglig rätt till förkortad arbetstid.

Lára och jag firade det efterlängtade beskedet med ett eftermiddagsfika i solen! Hö till henne och Earl Grey till mig - är det fest så är det!!!

Det känns verkligen som en oerhörd lättnad att Försäkringskassan tillslut erkänner min sjukdom! Har varit utan ersättning sedan 1 november 2011, då jag blev utförsäkrad för tredje gången och kände att jag inte orkade överklaga igen. Det är ju SÅ frustrerande att gång på gång få uppleva att det inte spelar någon som helst roll hur man mår, utan har ett visst antal dagar med sjukpenning passerats så antas du vara frisk. PUNKT. Tillslut var det bara att inse att det var bättre att använda den lilla energi jag har till att försöka må så bra som det går, istället för att försöka slåss mot väderkvarnen Försäkringskassan. 

Men så tidigt i höstas råkade jag höra en intervju i radions P1 med FK:s högste chef i landet, där han berättade att de fått så många domar emot sig när det gällde personer med fibromyalgi. Reglerna för hur de hade bedömt deras arbetsförmåga hade uppenbarligen varit för hårda, så nu skulle de ändra sina riktlinjer. När jag hört det radioinslaget bestämde jag mig för att göra ett nytt försök. Och nu: sex månader, ett antal läkarintyg och ett oräkneligt antal telefonsamtal med min FK-handläggare senare har jag alltså tillslut fått rätt! 

Foto: Johan Niklasson

Norrbottens Kurirens läsare kunde igår njuta av denna vackra bild från Södra hamn i Luleå - foto Johan Niklasson!

Pudelvärmare och prinsesshund

En riktigt kall dag för några veckor sedan fick jag agera "pudelvärmare" i stallet och stoppa in lilla Loppan i min jacka. Hon hade följt med Sylvia på en ridtur och trots att hon sprungit inte kunnat hålla sig varm.

Asta, som till skillnad mot Loppan, har en oerhört stark integritet, hade fram till denna dag alltid ignorerat mig. (Jo, visst hade jag fått en utskällning på håll många gånger, men när hon väl konstaterat att det bara var jag hade hon aldrig bevärdigat sig att komma fram och hälsa.) Men när jag nu satt där med Loppan instoppad i jackan började hon bli intresserad. Efter att ha tittat på oss en lång stund försökte hon faktiskt klättra upp i mitt knä hon med, men då morrade lilla Loppan så kaxigt åt henne att hon avbröt dessa försök. Men Astas intresse för mig var nu ändå väckt...

När jag satt ner Loppan på golvet igen och hon "boat in sig" på detta sätt i de hästtäcken Sylvia lagt ut åt henne, kom faktiskt Asta fram till mig så att jag fick klia henne en stund. Och sedan den dagen är vi faktiskt kompisar! Lite "vanlig hederlig" svartsjuka kan verkligen göra underverk!

Ja, prinsessan Asta, ska jag väl säga. Hon firade nämligen sin ettårsdag igår, precis som prinsessan Estelle! Alla tikvalpar i kullen fick prinsessnamn eftersom de föddes på en sådan historisk dag - och hon heter egentligen Astrid - men fick byta till Asta när hon kom till Mariebäck för att det skulle bli ett namn som var lättare att ropa. Jag brukar ju kalla Lára för "the Queen of Mariebäck" och Asta är alltså "the Princess of Mariebäck".

Fast idag var det "pudelvärmaren" själv som behövde värmas... Har haft sådan värk i natt och idag, så jag har varit hemma från jobbet. I brist på någon som kunde stoppa in mig i sin jacka (eller under ett fleecetäcke på stallgolvet) blev det ett besök i simhallens ångbastu i eftermiddag - och det var SÅ välgörande!!! Har visserligen fortfarande väldigt ont i axlar och rygg, men det är ändå bättre än innan värmebehandlingen. 

Matte tar i "med hårdhandskarna"

Haminja tittar ner på staketet runt stohagen! (Har lånat bilden från Sylvias Facebook.) 

Vi har en hel del snö,  kan man ju konstatera helt utan överdrift...!!! Verkligen tur att vi inte har mer rymningsbenägna hästar!!! (När Johanna Elgholm var i Mariebäck och höll kurs för ett par år sedan - när det inte var snö - tittade hon mycket förvånat på de HÖGA staketen och undrade om det var dinosaurier Sylvia försökte stängsla in...!) När jag kom till stallet i eftermiddags såg det dock inte längre ut som på bilderna ovan - inte i HELA hagarna i alla fall - för Janne hade skottat undan massor av snö, vilken istället bildade stora berg längre in i hagarna. 

"Hej matte!" sa Lára när jag dök upp hagen. I bakgrunden skymtar en liten, liten bit av "snöberget". 

Klockan hade hunnit bli 16 innan jag kom till stallet - men tack vare vårljuset skulle jag ju ändå hinna rida innan det blev mörkt - HÄRLIGT!!! Under dagens ridtur blev det tölt för nästan hela slanten! Red bort till korsningen vid sjön och en bit längs sjön in mot stan. Värmde upp i kasta toppi med mkt böjning i halsen och sedan "joggingtölt" på samma vis - vi måste ju ligga i och träna på den där böjningen fram till nästa Sylvialektion!!! 

Framme i korsningen tog vi en lååång skrittpaus och till skillnad mot igår hade Lára inga tankar på att vända hem igen när hon inte fick springa utan verkade tycka att skritt var helt OK! När vi sedan vände hemåt började vi med samlad skritt för att sedan göra övergångar till dito tölt. Varierade mellan att rida henne höger- och vänsterställd och efter en stund var det som att "alla bitar ramlade på plats" och hon jobbade i en riktigt trevlig form, med fjädrande rygg och helt lätt i handen!

En stund senare ville matte öka graden av samling och tog i med hårdhandskarna. Ja, hon var inte riktigt så brutal att hon vinklade ut pisken, men hon smackade faktiskt en gång! :-O Och sedan en gång till! :-O  :-O  Först blev det förståss riktiga katapulteffekter på Lára, men sedan resulterade det i ännu trevligare tölt där bogarna kom upp mer!

Efter detta inbillade sig matte att Lára skulle kunna ta skrittpaus på lång tygel... Men HALLÅ, hur dum får man bli??? Nu visste Lára ju att matte kunde få för sig att smacka vilken sekund som helst - och som alltid gällde ju devisen "bättre förekomma än att förekommas"...!!! Någon slags skrittpaus blev det ändå tillslut, innan vi satsade på ökad tölt. Vi har ju fortfarande mycket att jobba på där, men jag mindes Sylvias ord senast jag fick rida ökad tölt på en lektion: att när vi når en gräns där hon börjar bli oren i takten ska jag INTE sakta ner igen utan låta henne fortsätta rulla på ett tag. Så hon får chans att hitta balansen igen. 

Jag sidförde lite i det ökade tempot för att lösgöra och testade lite olika varianter innan jag kom fram till att det gick bäst att "få med hela hästen åt samma håll" om jag red henne vänsterställd men med väldigt tydligt stöd på högertygeln. Hon skickar ju gärna sina bogar "åt alla håll" - och eftersom högerbogen är det största problemet just nu trodde jag att jag borde rida henne högerställd - men så var uppenbarligen inte fallet... Med Lára vet man aldrig i förväg! 

Mossig pudel?!

Min "pudelhäst" (nej, det är verkligen inte snyggt med klippta hästar...) har fått stå ut med att bli sadlad. Och om det tycker hon ju INTE, vilket framgår av högen grimmor som hon i sin ilska kastat ner på golvet... (Konstigt nog var det faktiskt en som fick hänga kvar!)

Idag körde vi "reclain the gamla soptippen-road"! Den tidigare så trevliga ridvägen kördes ju sönder totalt av skogsmaskiner i våras och har sedan inte gått att rida på... Men nu när avverkningarna har fortsatt har vägen tillfälligt återställts i ridbart skick tack vare den hårt ihoppackade snön som skapat ett riktigt bra ridunderlag!

Som alltid vintertid har vi nu p g a de höga plogkanterna varit hänvisade till att rida enbart på bilvägen i flera månader... och det märktes på Lára att det var hög tid att hon fick komma ut i "vildmarken" igen. Omgivningen var plötsligt OERHÖRT spännande! Varje gång det flög upp en fågel så tvärnitade hon t ex... Jag hade visserligen tänkt att vi skulle rida galoppintervaller, men hade ju inte riktigt tänkt mig så där brutala inbromsningar... På några ställen hade även stora grenar på marken samma inbromsningseffekt. Men där emellan blev det riktigt trevlig galopp!

Som vanligt varierade jag mellan höger och vänster galopp och nu var det inga som helst problem att byta mellan. Tänk vilka underverk ett par "hålla ordning på bogarna-lektioner" för Sylvia kan göra!!! Den spännande omgivningen hade också en något bromsande inverkan på Lára. Och när hon därför bjöd på en riktigt, riktigt långsam och bärig vänstergalopp blev ju utmaningen att försöka prestera samma häftiga känsla i höger galopp. Vi är väl inte riktigt där ännu, kan jag säga...

Underlaget var hårt packat och bra ända upp till det lilla "vandrarhemmet" som ligger inne i skogen. (Jo, det är faktiskt en säng man skymtar där inne!) Men sedan slutade det bära för hästhovar, så vi fick vänta tillbaka ner mot bilvägen igen. Tillbaka på bilvägen valde jag att fortsätta bort till korsningen vid sjön. Först i "kasta toppi" med mycket böjning och lååång hals, vilket Lára tyckte var helt OK. Men sedan tyckte jag att vi skulle skritta läääääääääääääääääääänge. Och stackars Lára blev ju helt desperat när hon kände hur mossan började växa! "Får jag inte springa mer så tänker jag gå hem!" blev hennes ultimatum. Vem av oss som vann? Tja, om man säger så här: om ni ser en svart (pudelklippt) islandshäst som det växer en massa mossa på så är det nog Lára...!

På hemvägen hann vi sedan känna av både lite arbetstempo tölt och lite ökat tempo. Det senare avslutat med en nedtagning som jag var riktigt nöjd med! Vi hade nämligen bakdelen med oss genom hela nedtagningen varför hon hela tiden behöll lättheten i handen. Sedan hade förståss en tävlingsdomare haft synpunkter på att vi tog alldeles för lång sträcka på oss att komma från ökat tempo till arbetstempo. Men den "lilla detaljen" får vi fixa framöver!

Efter ytterligare en lååååååååååååååång skrittsträcka (som vi faktiskt var riktigt överens om) blev det bara lite "muskelbyggartrav" innan vi skrittade sista biten hem också. Lára hade faktiskt blivit ganska svettig, trots klippningen. Men tack vare densamma så torkade hon ju snabbt medan hon åt sitt kraftfoder.

SABOTAGE!!!

Idag skulle jag rida lektion för Sylvia igen YIPIIIE! När jag slutade jobbet skyndade jag till bilen i Smedjans parkeringshus. Väl där stoppade jag som vanligt min sportbh och underställströja (som förvarats i bilen under dagen) under jackan för att de skulle hinna få kroppstemperatur innan det var dags att byta om i stallet. (Det ÄR verkligen lätt att glömma bort att ridning är en snobbsport...!) Satte mig i bilen, vred om nyckeln - och vad händer? ABSOLUT INGENTING!

Efter ett 20-tal försök att få liv i bilen, utan minsta framgång (inkl att jag t o m klivit ut och låst den för att sedan låsa upp igen och börja om...) gav jag upp och ringde Volvo. Fick prata med en verkmästare som inte direkt lät överlycklig när han hörde var bilen stod... uppenbarligen var det ingen "lek" att ge sig in i ett parkeringshus med en bärgningsbil... Det var dessutom så sent på dagen att de inte hade någon som kunde komma ifrån. Men vi kom överens om att jag skulle lämna bilen där den stod och sedan ringa honom igen i morgon så skulle han själv komma till parkeringshuset och se om det på något sätt gick att få liv i bilen igen på plats.

Så jag fick sätta mig på bussen hem till Gammelstad och ringa Sylvia för att ställa in ridlektionen. TRIST - jag som sett fram emot den så mycket...! Väl hemma upptäckte jag detta i posten:

Vi har "Ingen reklam tack" på brevlådan, men det här var t o m adresserad till mig och då var det ju inte så svårt att räkna ut att bilen faktiskt blivit utsatt för ett sabotage...! Men, men, vi skulle minsann ge igen och lura dem...

När jag ringde Johan och diskuterade bilproblemet kom vi nämligen fram till att det faktiskt skulle kunna vara så enkelt att batteriet behövde bytas. Visserligen kan man tycka att den skulle ha dragit runt startmotorn lite i så fall, åtminstone när jag vred på nyckeln första gången. Men vi har tidigare varit med om mystiska problem på Johans bil, vilka direkt försvann vid byte av batteri. (Har vi leksaksbilar, eller?!)

När Johan sedan kom hem från jobbet åkte vi därför och köpte ett nytt bilbatteri (dock inte på Mekonomen - så roligt skulle de inte få ha...) Innan vi fortsatte till parkeringshuset där doktor Johan skulle försöka sig på lite återupplivning. Visserligen inte med defibrilator - men med ström i alla fall! (Jag förväntade mig definitivt att han skulle ropa "Stand clear!" som de gör på film, innan han anslöt det nya batteriet!)

Fast först ville jag göra ännu ett försök att starta bilen - och då startade den direkt! :-O Var det ett utslag av läckarskräck månne, som skrämde igång den? Hur som helst kunde jag köra hem utan problem och väl hemma transplanterade doktorn in det nya hjärtat/batteriet. Efter lite funderande har vi kommit fram till att det gamla batteriet måste ha suttit i bilen sedan vi kom hem från vår resa till Singapore, vilket måste ha varit 2005 eller 2006. Och med minst 7 år på nacken är det kanske inte så konstigt om det behövdes bytas?! Synd bara att det innebar att jag missade min efterlängtade ridlektion... Men inträffar "bilhaverier" någonsin vid en lämplig tidpunkt? Nu får vi bara hoppas att detta var enda felet - så att det startar i fortsättningen!

Ett STORT steg ut i det okända...

...kan man väl utan att överdriva säga att Eva tagit?! En flytt till Förenade Arabemiraten (och inte ens till något av de mer västinfluerade emiraten utan till Al Ain), som kvinna och dessutom med bara ett par veckors varsel... det kräver nog en flygledares lugn för att ö h t bli aktuellt!

Nu kanske några av er tänker att "Där ligger Anna minsann i lä - som stannar hemma sin trygga miljö...!!!" Då vill jag bara påminna om att jag faktiskt flyttade till Kiruna 1997! (Jag hade visserligen Johan med mig, men ändå...) Och innan ni börjar avskriva detta som "gamla meriter" så ska jag visa bevis för att jag minsann så sent som i helgen tog ett REJÄLT kliv rakt ut i det okända, jag också. Se själva:

Innehållet i min senaste tebeställning från Twinings i Storbritannien består faktiskt inte BARA av Earl Grey (med och utan koffein) utan även två andra tesorter helt utan Earl Grey-koppling!!! Wild and crazy är väl bara förnamnet?!! Så, för att citera min kollega Erik: "Släpp sargen och ge dig in i spelet du också!"

Hästcentrum i Boden!

Här kommer en presentation av Hästcentrum i Boden, fortfarande under uppbyggnad, där Midurs medlemmar fick en visning i samband med årsmötet i söndags. Den röda byggnaden till vänster rymmer en veterinärklinik inkl operationssal och IVA-avdelning. I den högra blir det reception, företagshotell, konferensrum och café. (Bilden har jag lånat från deras hemsida.) Byggnaden till höger kommer framöver att utgöra centrum i anläggningen, när man även byggt till en utbildningdel till höger och en del för forskning och utveckling bakom. Det var en MKT intressant presentation av planerna för verksamheten, som vi Miduriter fick av vet Lars Steinwall!

Boden är norra Sveriges mest hästtäta kommun och tanken är att detta Hästcentrum ska bli ett nav för hästnäringen i hela norra Sverige. Första delen med veterinärkliniken invigs i mars och man har redan knutit specialister i kirurgi resp medicin till verksamheten. Det återstår ännu att komplettera med allmänpraktiserande veterinärer, men det skulle t ex kunna bli så att ATG-kliniken flyttar sin verksamhet från travbanan till Hästcentrum. (ATG-kliniken har precis köpts upp av ett riskkapitalbolag och man väntar nu på besked om vad som ska hända med den verksamheten. Men även om verksamheten ska finnas kvar så finns ett tryck från travet att man ska flytta ut från deras anläggning då de behöver ytorna själva. Så Hästcentrum skulle alltså kunna vara aktuellt som ny placering för dem.)

En bild från operationssalen, vars operationsbord anländer denna vecka. De vita dörrarna går till en av två uppvakningsboxar. Det är verkligen oerhört värdefullt att vi äntligen får operationsmöjligheter för häst här uppe! Idag måste hästarna transporteras långa sträckor, antingen till Uleåborg i Finland (26 mil enkel väg), till Mälarkliniken i Sigtuna (86 mil enkel väg) eller Strömsholm (96 mil enkel väg). Knappast optimalt ur djurskyddssynpunkt...!

Verksamheten i denna nya anläggning kommer att innebära många olika former av samarbete när den är helt färdigställd. I forsknings- och utvecklingsdelen kommer man bl a att ha ett rörelselab för utredning av och forskning kring rörelsestörningar hos häst och hur dessa kan rehabiliteras - detta i samarbete med Luleå Tekniska Universitet. Man kommer att ha en smedja där det även ska bedrivas hovslagarutbildning i samarbete med Flyinge. På sikt vill man även utveckla rehabilitering av människor m h a hästar.

I utbildningsdelen kommer man att driva ridgymnasium, troligen med islandshästinriktning, i samarbete med Wången och Grans naturbruksgymnasium. Det kommer även att bedrivas högskoleutbildningar i samarbete med LTU samt olika yrkesutbildningar inom hästområdet.

En del av gången som ska användas för hältutredningar (där man springer med hästarna) i väntan på att mer effektiva och standardiserade metoder för detta tas fram i FoU-delen. En av de kontrakterade veterinärspecialisterna tackade visst ja till jobbet så snart han såg denna!

En viktig målsättning med detta Hästcentrum är att höja kompetensnivån inom hästområdet. En annan är att främja egenföretagande inom hästområdet - och där kommer bl a det blivande företagshotellet att ha en viktig roll. Enligt Jordbruksverkets beräkningar skapar var 10:e häst direkt ett heltidsjobb. De ca 6000 hästar som beräknas finnas i Norrbotten innebär alltså minst 600 heltidsjobb inom denna sektor, vilket gör den jämförbar med några av de största företagen inom basnäringarna i Sverige! Och genom att skapa en mötesplats där befintliga och blivande entreprenörer inom detta område kan komma i kontakt både med samarbetspartners och potentiella kunder hoppas man att detta kan utvecklas ytterligare.

Fikapaus i det blivande cafét på övervåningen i "centrumhuset". En viktig del av verksamheten med tanke på det STORA upptagningsområdet - många hästägare kommer att ha åkt långa sträckor för att ta sig hit och har ju dessutom lika långt hem igen efter besöket. Planen är att denna del ska drivas som "socialt företag" och erbjuda praktik/arbetsträning för personer som behöver hjälp ut på arbetsmarknaden. Men den här gången stod Midurs styrelse för fikat: och förutom kaffe, te och bullar bjöds det även på bär och vispgrädde! Fem tårtspadar av fem möjliga, blir LCHF:arens betyg till detta fikautbud! (Och det verkade vara MÅNGA som uppskattade bär & grädde!)

Hästcentrum ligger också "centralt" placerat i "häst-Boden". Genom fönstret ni ser på bilden ovan kan man se travbanan - och Bodens ridklubbs anläggning ligger inte heller långt därifrån. (Bodens kommun håller tydligen på att återta ridanläggningen från BRK, för att även denna ska ingå i Hästcentrum. BRK kommer även i fortsättningen att vara hyresgäst där, men inte ensamma hyresgäster som idag.)

Geografiskt har denna del av Boden sedan flera år tillbaka markerats som ett "hästområde" av kommunen, då man t ex stadsplanerat för dem som vill bygga egna hästgårdar - varav flera redan byggts och fler är på gång. Så det är verkligen mycket spännande på gång! Nu hoppas vi bara att allt börjar komma igång SNART!!!

Vill du läsa mer om Hästcentrum i Boden så finns deras hemsida HÄR.

Träningen som njutning

Idag tränade vi vidare på övningarna från lektionen förra torsdagen. Det är ju verkligen inte helt lätt att övertyga Lára om finessen med att trava lååångsamt på volt med böjd hals... hon försöker istället tipsa mig om att man faktiskt kan göra samma sak med RAK hals - f f a i höger varv. Och böjer hon halsen så luras hon gärna genom att samtidigt skjuta ut högerbogen och/eller öka tempot.

Har ju tränat på detta två gånger tidigare också, men då red jag bara korta pass. Idag blev det lite längre och uppenbarligen lyckades jag "komma åt" henne bättre/hindra henne från att fuska med ytterbogar och tempo för i slutet av dagens träningspass fick jag faktiskt DRIVA ordentligt i traven, precis som på lektionen. M a o fick hon verkligen ta i och arbeta! Och jag med alltså!

Men svettiga ridpass har ju visat sig ge smärtlindring till mig - så det är ju perfekt! Läste nyligen en artikel i Amelia om hur man skulle skaffa sig "flow" i träningen och få den att bli en njutning. Experten som uttalade sig menade att en viktig del var att bortse från yttre mål (t ex att man tränar för att springa ett visst lopp eller för att gå ner i vikt) utan istället fokusera på träningen som ett mål i sig.

Jag måste säga att jag tycker det är precis tvärt om! Jag tycker vart enda svettigt ridpass är en njutning - det ger verkligen en känsla av "flow" (förutom smärtlindringen alltså). MEN det tror jag är just för att jag inte alls tänker på det som TRÄNING för mig - utan som att jag tränar/utvecklar Lára samtidigt som jag lär mig rida henne bättre. Att det faktiskt innebär träning/motion för mig är en bonus som jag aldrig tänker på medan jag rider - det har jag helt enkelt inte tid med.

Slutsats: Vill du uppleva "flow" och känna träningen som en njutning: rid islandshäst!!! 

Frustgalopp och 50 passfoton i Abu Dhabi

SKYNDADE mig till stallet efter jobbet med förhoppningen att hinna rida innan det blev mörkt - och det hann jag faktiskt!!! Det är verkligen UNDERBART att det så snabbt blir ljusare och ljusare så här års!!! Och jag var definitivt inte den enda som uppskattade dagens ridtur!

De senaste veckorna har det blivit ganska mycket träning på ridbanan, så jag antog att Lára behövde få komma ut och galoppera ordentligt. Och det visade sig vara ett riktigt antagande! Efter uppvärmning i "skrölt" med mycket böjning på halsen red vi lååååånga galoppsträckor. Och, som jag sedan sa till Johan: en av oss frustade hela tiden!" "Vad gjorde Lára då?" undrade han...! :-D

Varvade de långa galoppintervallerna med skrittpauser på lång tygel så att hon fick hämta andan ordentligt. När jag efter näst sista skrittpausen så kortade tyglarna igen tänkte hon verkligen "GALOPP!!!" Men då tänkte jag "arbetstempo tölt" istället - och det var en riktigt häftig känsla när hon  "peppad" av all galopp verkligen tog i ORDENTLIGT med bakbenen samtidigt som hon dessutom var ÄNNU mjukare än vanligt i kroppen av all (lösgörande) galopp!

Vi var inte ute så länge idag och när vi kom tillbaka till stallet vid 16.45 var det inte mörkt ute ännu - härligt!!! Oftast har ju Eva ridit Lára på måndagarna, men idag har vi ju faktiskt - mot förmodan - överlevt utan henne.

Har föresten fått en första rapport från Abu Dhabi i kväll! (Eva ska vara där på huvudkontoret t o m fredag, sedan flyttar hon till Al Ain där hon ska jobba framöver.) Klädseln som jag valt åt henne (det var dresscode kostym) hade fått godkänt - och det var ju bra att hon inte blev utslängd första dagen! De två passfoton hon hade med sig hemifrån räckte dock inte långt utan hon fick raskt skaffa 50 (!!!) nya för att de skulle räcka till alla olika intyg som skulle fixas! Av de fyra svenskar som hade kommit ner redan förra veckan hade visst två redan gett upp och åkt hem... det lät ju inte direkt lovande... Men Eva tyckte allt var OK så här långt i alla fall! Och hon bad mig hälsa till alla som hon känner!

Midurs årsmöte - och visning av Hästcentrum i Boden!

Härligt "nu kommer min matte"-uttryck!!!

Idag har Midur sitt årsmöte kl 15.00 - missa inte det alla miduriter!!! Årsmötet hålls på nya Hästcentrum i Boden - och inleds med att vet Lars Steinwall visar oss runt och berättar om planerna för hästcentrat. SPÄNNANDE!!!

Trodde att jag skulle hinna rida ut en sväng med Lára innan dess, men i o m att Johan ska skjutsas till busstationen vid 13-tiden (han ska till Umeå igen för forskningen) så inser jag just att det blir alldeles för tight... Lára får alltså ägna sig åt aktiviteter som på bilden ovan idag. (Hade förståss kunnat rida en sväng under förmiddagen - om inte kroppen tyvärr varit alldeles för "mörbultad" för det. Men, men. så är det... tyvärr får jag ju inte alltid vara den som bestämmer, ibland är det kroppen som bestämmer åt mig.)

Rapport från Hästcentrum i Boden kommer förståss senare - för er som missar dagens visning.

Matte chockar Lára med vårklippning!

En ledsen Lára stod vid grinden och hängde när jag kom till stallet idag också... men när jag gick tillräckligt nära för att fota spetsade hon öronen och såg genast betydligt gladare ut! Trevligt att kunna vara något slags substitut för Tildra i alla fall!!!

Idag hade jag bestämt mig för att vara HELT wild and cracy: jag skulle klippa Lára trots att jag så många gånger hört att man ABSOLUT inte ska göra det sedan de börjat släppa vinterpäls, för då skadar man sommarpälsen. Att jag både helklippt och "halvklippt" under hösten syns tyvärr knappt något spår av nu - pälsen är SÅ tjock och hon svettas våldsamt... Att Sylvia påpekade att hon och Linda faktiskt helklippte svarte Skálmar så sent som i mars ett år - utan minsta påverkad på sommarpälsen - gjorde att jag trots allt bestämde mig för att våga detta.

Förr om åren var Lára tydligen HELT rabiat när hon skulle klippas: var så arg att hon både högg och slog med frambenen så det krävdes bremsning om det skulle vara möjligt att genomföra utan livet som insats. Men på senare år har hon lugnat ner sig och jag har aldrig haft något som helst problem att klippa henne. Förrän idag... nu blev hon plötsligt JÄTTERÄDD när jag startade klippmaskinen. Och när jag höll fram en hand med godis till henne ryckte hon till som om hon fått en elchock när min hand nuddade hennes mule... Jag blev VÄLDIGT förvånad, hon har ju aldrig varit rädd förut, bara arg... Men så kom jag fram till att hon väl också hört "alla" säga att man absolut INTE klipper så här sent på säsongen - och blev upprörd för att jag skulle förstöra hennes möjligheter till blank sommarpäls?! Eller vad tror ni?

Medan klippmaskinen tuggade sig igen om den tjocka pälsen på hennes hals och bogar kände jag att jag SÅ gärna hade velat helklippa... Tänk att slippa den evinnerliga pälsfällningen! Särskilt nu, när Eva inte kommer att vara ute och "nöta" med borstarna skulle mina onda händer verkligen tacka mig för det! Då skulle hon behöva gå med täcke, men det vore väl OK. MEN det som ändå fick mig att avstå var det faktum att jag inte ville klippa bort all päls under magen. I o m att hon går på lösdrift vill jag att hon ska ha bra isolering för magen när hon ligger ner ute - för blir de kalla om magen ökar risken för kolik...

Min kompromiss blev att ändå klippa ett stort område på vardera bakbenen samt i virveln. Kan ju inte påstå att slutresultatet blev särskilt vackert... men ändå inte lika illa som om jag helklippt fast sparat en rejäl "matta" under magen! Och allvarligt talat är det ju inte särskilt snyggt även om man bara klipper halsen - så det estetiska hade jag ju redan fått ge upp! Fast - å andra sidan - vilken häst med mycket vinterpäls är snygg när den fäller?! Nej, hur man än vänder sig har man ändan bak...!

När Lára var klippt red jag ett pass på ridbanan för att repetera övningarna från lektionen i torsdags. Men jag saknade verkligen "spårsnön" för Lára har ju SÅ mycket lättare att lura mig när hon avviker från voltspåret utan denna visuella hjälp... (och förståss utan Sylvia som säger till så snart Lára börjar smyga utåt... själv märker jag det alldeles för sent...!)

Förutom att hon förståss kunde lura mig mycket mer genom att skjuta ut ytterbogen och öka volten, så gick det ändå riktigt bra att rida henne böjd i trav på volt idag. Som vanligt hade vi "gjort undan" de stora protesterna under första ridpasset. Att byta om volt var svårt, men tillslut fick vi till det hyfsat också. Och när jag kunde ge eftergiften på innertygeln lite längre stunder utan att hon direkt rätade ut sig igen var jag nöjd och avslutade övningen!

Som nedvarvning blev det även idag "skrölt" med böjd hals längs spåret i båda varven. I högervarvet hade hon först lite bråttom, så det tog en stund innan hon slappnade av och började länga halsen. Men i vänstervarvet gick det riktigt snabbt. Totalt blev red jag bara ca 30 minuter - men ändå var Lára så svettig att det droppade under magen på henne och på huvudet rann svetten i rännilar... Jag hade verkligen inte klippt henne för mycket m a o!!!

Prio ett när hon kom ut i hagen igen var ju självklart att rulla sig riktigt grundligt!

Stackars Lára deppar och sörjer...

Vi har ju vetat ett tag att Láras bästa (och enda) vän Tildra ska säljas och jag har verkligen undrat hur Lára kommer att reagera när Tildra en dag inte längre finns i flocken. Nu har vi tyvärr fått svar på den frågan i förhand, då Tildra en morgon stod halt i hagen och sedan dess stått på boxvila inne i stallet. Och vad gör då Lára? Jo, stackarn står vid grinden och deppar hela dagarna...

Riktigt illavarslande blev det här om dagen när Sylvia såg hur Lára lät sig jagas bort från höbalen... Något som fram till dess skulle ha bedömts som TOTALT otänkbart i vilket sammanhang som helst. Inte för att hon är särskilt matglad - men för att det är HON SOM BESTÄMMER. ALLTID OCH ÖVER ALLA!!! Nu var det dessutom Hera som jagade bort henne - Hera som varit lägst i rang sedan hon kom till flocken! Är The Queen of Mariebäck så deppig att hon inte ens bryr sig om att försöka försvara sin position???

När jag tog in Lára i stallet gnäggade Tildra så lyckligt! Jag knöt upp Lára utanför Tildras box för att de skulle få tillfälle att "hänga". Men vad gör Lára då? Jo, hon hugger direkt efter sin kompis... :-O Men det där med att visa känslor, annat än ilska, är ju inte hennes grej... så hon tog väl till den enda typ av känsloyttring hon kände till?!

Och fr o m i morgon får väl jag börja hålla Lára sällskap där i "depphörnan" vid grinden, för då flyttar Eva till Al Ain i Förenade Arabemiraten... :-(  Fast det är ju väldigt roligt för henne förståss! Idag har jag varit hos henne hela eftermiddagen och hjälpt till att tömma lägenheten och förbereda packningen.

Första veckan kommer hon att vara på huvudkontoret i Abu Dhabi och där är det tydligen kostym som gäller - vilket INTE är Evas "grej" normalt... Men nu hade hon ju en expert på området att tillgå, så jag hjälpte henne att kombinera ihop en "kostymgarderob". Även i övrigt är det förståss ganska strikt på klädfronten där nere, så det blev mycket långärmat och långa kjolar samt sjalar att knyta runt halsen.

Det kommer VERKLIGEN bli spännande att följa Evas rapporter om hur det är att leva och arbeta i ett land som är så oerhört annorlunda jämfört med Sverige!!!

Svettig stödundervisning!

Sådant här gnistrande vinterväder hade vi inte idag... utan nollgradigt med mulet och snöfall. Men det var ju rätt skönt att inte behöva kränga på sig ALLA varma kläder man har...!!! Red lektion för Sylvia efter jobbet - och det var faktiskt bara jag som red lektion idag så man kan kanske kalla det stödundervisning?!

Fick inleda med något som kan låta ganska enkelt i teorin: att skritta relativt långsamt på volt med böjning i innersidan. Men en sådan sak verkar liksom FÖR lätt för Lára, så hon måste passa på att visa att hon kan allt möjligt annat... att gå i sluta förståss, det är ju hennes paradgren, men även t ex skänkelvikning, att ständigt skicka bogar och bakdelar åt "random" håll och självklart även att springa!

Det effektivaste när hon "kör igång programmet" så där är faktiskt att själv göra i princip ingenting! Att bara sitta och "spjärna emot" med kroppen och sedan bli följsam när hon gör det jag vill. Men det är verkligen SÅ lätt att istället börja försöka korrigera alla de där bogarna och bakdelarna som far omkring... särskilt som det en lååååååång stund bara blir värre och värre och värre... Men det gäller helt enkelt att våga hålla ut till dess det plötsligt vänder. För börjar man försöka korrigera henne blir det bara ÄNNU värre.

Tack vare att jag nu hade Sylvias moraliska stöd klarade jag att hålla ut - och tillslut gav Lára upp och accepterade att vi helt enkelt bara skulle skritta sakta och lugnt med böjning i innersidan - hur löjligt det än verkade vara. Nästa steg blev då att försöka göra samma sak i trav. Och om det var svårt i skritt så var det ÄNNU svårare i trav... Visserligen började hon med några steg i trav, men sedan gick hon snabbt över till tölt istället. Och Sylvia sa då att jag helt skulle strunta i gångarten och bara fokusera på att det viktiga: bibehållen böjning i innersidan, stödet på yttertygeln, att jag hela tiden höll om med skänklarna och därmed "tänkte framåt" samt en rörlig innerhand som uppmanade henne att sänka halsen.

Förutom alla krumbukterna från skritten så testade Lára här även att dra åt handbromsen ordentligt, stanna och vilja stegra sig. Men som vanligt gällde det bara att vara ännu mer tjurig (samt att visserligen ge eftergift när hon var duktig, men bara en ytterst kort sekund så att hon inte hann räta ut sig igen.) Lára tyckte verkligen att jag var HELT hopplös! Hon erbjöd sig ju hela tiden att trava - bara hon fick räta ut sig...!!! Men tillslut enades vi ändå om att man faktiskt KAN trava fast man är böjd så då fick hon en lång skrittpaus innan vi gjorde samma sak i höger varv.

Det gick faktiskt snabbare att komma överens i det varvet! Och sedan fick vi även jobba med att byta om volt då och då. Jag fick börja förbereda dessa byten ett helt varv i förväg och även om det första bytet blev en total katastrof då Lára lyckades utöka volten till att innefatta halva ridbanan... så kunde vi några byten senare få till det riktigt bra! Här och där fick jag också uppleva några RIKTIGT trevliga låååånga kliv där hon verkligen "jobbade genom ryggen". Så där så det känns som att man sitter högst upp på en boll! Sylvia förklarade också att när vi har kommit så långt att hon travar så bra hela tiden på volt kommer traven dessutom att vara ÄNNU bättre när vi rider rakt fram!

Nu hade Lára verkligen fått jobba ordentligt och det milda vädret gjorde väl att hon svettades och flåsade extra mycket. Så jag red bara lite kasta toppi med böjning i innersidan längs spåret innan vi avrundade för dagen och hon fick skritta av. Och jag bestämde att hon ska få vilodag i morgon eftersom  ett träningspass av denna kaliber garanterat känns i musklerna då! (Och det lär det ju göra för mig också...så jag får väl satsa på simhallens ångbastu istället!) Men efter denna genomkörare med REJÄL pulshöjning hoppas jag på bra smärtlindringseffekt som kanske t o m kan ge en god natts sömn! Skulle verkligen behövas, då jag sovit ganska dåligt denna vecka...

Dagens LCHF-lunch

...på Harry´s: jägarbiff med god sallad! Och igår var det ÄNNU godare: en lax som smälte i munnen, med underbar sås och fräscha wokgrönsaker! 

VAD kan det vara i paketet???

Min syster skriver alltid så oerhört finurliga julklappsrim!!! Eller vad säger ni om detta?!

" Den här klappen kan du använda till nästan allt:
- när du ska rida och det är väldigt kallt,
- när Johan fått Nobelpris,
- när det är energikris,
- när du ska handla på ICA
- när du med fina fruar ska fika
- eller om du någon kväll
är lite kriminell..."

Är det någon som kan gissa vad det var i paketet? Ledtråd: jag hade innehållet på mig på Jokkmokks marknad i lördags, när bilden ovan togs....

(Nej Kristina, du får INTE svara!!!)

Tilldelad ensam vårdnad

"Mutblommor" från Eva. (Eller "fådda blommor" som Kurt Olsson skulle uttryckt saken.)

Eva och jag brukar skoja om att vi har delat vårdnad av Lára. Och eftersom vi hört om hur viktigt det är att separerade föräldrar inte låter barnen komma i kläm så är vi noga med att aldrig tala illa om den andre när Lára kan höra... ;-)

Men nu har alltså Eva begärt tjänstledigt från sitt medryttaruppdrag i ett år. Och eftersom hon förstod att jag är MKT restriktiv med att bevilja tjänstledigheter som inte är lagstadgade - och särskilt på så lång tid - var hon klok nog att komma med "mutblommorna" ovan! Så hon fick faktiskt beviljat, fast under protest förståss. Och jag har varit noga med att påpeka att det är strängt FÖRBJUDET att falla för någon rik schejk och bli kvar för gott där nere i Förenade Arabemiraten. Detta gäller självklart ÄVEN om schejken i fråga äger aldrig så många arabhästar! (De töltar ju så taskigt, dessutom...) Och Eva har sagt sig vara fullt införstådd med denna regel - så nu är ni mina vittnen!

Idag har Eva ridit Lára för sista gången inför tjänstledigheten. Lára hade varit pigg, som vanligt. Men inte lika JÄTTEPIGG som i lördags när det var nästan -26 när Eva red. Så var det lustigt nog med Reykur också: ju kallare det var ute desto piggare blev han! Är det för att deras TJOCKA päls äntligen känns "lagom" när man kommer ner till dessa temperaturer?

Och nu har jag även tilldelats vårdnaden om Evas orkidéer, så jag kommer verkligen att få ta STORT ansvar under det kommande året! 

Busig köttbulle står för underhållningen!

Igår red Eva Lára för näst sista gången innan hon (alltså Eva, inte Lára) flyttar till Förenade Arabemiraten. Det blev ett utmärkt tillfälle för Eva att passa på att frysa ordentligt, för det lär hon ju inte få uppleva så ofta där nere... (Om det inte är alldeles FÖR bra aircondition förståss...!)

Men idag var det min tur att rida igen! Och jag kunde konstatera att det var ONÖDIGT effektiv "aircondition" ute idag... visserligen bara -12 enligt termometern, men vinden "hetsade minusgraderna att anfalla" som Jo Nesbö så träffande beskrivit saken.

Precis som i fredags fortsatte jag att träna på övningarna från lektionen i torsdags, på ridbanan. Lára måste tycka att jag "snöat in" på ridbaneträning nu på slutet - men å andra sidan hade jag ju innan dess "snöat in" på uteridning så vi har ju en hel del att ta igen! (Vilket om inte annat blev VÄLDIGT tydligt under lektionen för Sylvia i torsdags...)

Idag var det först fokus på att BÖJA på minivolter i skritt. OERHÖRT nyttigt för mig också: att inte glömma bort ytterhjälperna trots att innerhanden samtidigt måste klara att vara oerhört rörlig så länge Lára går emot bettet för att sedan blixtsnabbt ge STOR eftergift så snart Lára slappnar av och gör rätt.  Det räcker ju tyvärr att tappa stödet på ytter någon sekund för att "fröken gångjärn överallt" ska hitta "kryphålet" och utnyttja det. Att det kommit någon cm nysnö på ridbanan sedan igår gjorde ju dessutom att varje avvikelse från voltspåret avslöjades oerhört tydligt...

När jag övergick till samma övning i lååångsam tölt upptäckte jag att det var oerhört effektivt att smacka till en gång så snart jag kände att Lára "drog åt handbromsen" för att förbereda en stegring. För direkt blev det en "oerhörd sprutt" på bakbenen - som inte bara fick henne att glömma stegringen utan även gav lång hals och eftergift fram. Upplevde att effekten blev betydligt bättre med smackningen än om jag försökte öka drivningen mycket istället.

När jag tyckte det fungerade bra på minivolterna testade jag att tölta långsamt längs spåret i höger varv - men då ville hon direkt bita tag i bettet på högersidan och skjuta ut högerbogen. (Varför hon den senaste tiden föredragit VÄNSTER galopp trots att hon nu så ihärdigt skjuter ut högerbogen i alla andra sammanhang övergår mitt förstånd... Någon annan som har en förklaring?!) För att försöka komma till rätta med detta lade jag in minivolter här och där - ibland med utåtställd häst för att verkligen se att jag kontrollerade ytterbogen. Atlivändningar och att sidföra ett par, tre steg åt gången varierade vi också med.

Även i skrittpauserna fokuserade jag på högersidan genom att skritta på stora volter i höger varv och "vibrera" högertygeln till dess hon slappnade av och böjde i innersidan. Och tillslut började allt detta "böjande och bändande" ge resultat! Avslutade då själva träningspasset med trav på minivolter innan jag travade- och skrittade av henne.

Under andra halvan av vårt träningspass kan man säga att vi även fick träna på att FOKUSERA, både Lára och jag... Sylvia kom nämligen och longerade Olivias shettis Kippy, då han varit busig och börjat bocka när Olivia skulle rida. Och han hade definitivt överskottsenergi att göra av med, för som han skuttade där i änden på longerlinan..! Tänk er världens sötaste lilla köttbulle, med ett par sprattlande ben i var ände - som försöker göra små bocksprång...!!! 

Jokkmokks marknad - test av "tåvärmare"

En bild från den oerhört populära ren-raiden på Jokkmokks marknad. 

Idag besökte vi Jokkmokks marknad, vilken med sina 308 år på nacken verkligen kan kallas en institution! Och till skillnad från andra så är detta minst lika mycket ett kulturevenemang som en marknad. 

En sak kan man vara HELT säker på när det gäller Jokkmokks marknad: att det är KALLT! Denna temperatur får väl snarast anses som blidväder i detta sammanhang...!

Några kapplöpningsrenar som väntar på sin tur. 

Hade vid ett tillfälle köpt dessa tåvärmare på Hööks och kom fram till att Jokkmokks marknad vore det ultimata testet för dessa. Om det skulle fungera skulle de ju verkligen vara värda sina 12 kr! I början kändes de också MKT lovande! Men när det var dags för lunch vid 14-tiden hade jag nästan tappat känseln i tårna, trots att "värmarna" lovade att de skulle värma minst 6 timmar... Trodde att de helt slutat fungera, men när jag tog av mig skorna inne på lunchrestaurangen för att tina upp tårna mot ett element kunde jag ändå känna en svag värme från dem när jag stack ner handen i skorna. Det var helt enkelt så att de inte var dimensionerade för Jokkmokks-kyla...

Slutsats av mitt oerhört vetenskapliga test: Jag kommer knappast att köpa dessa igen. Antagligen kan de funka bra ner till kanske -10 eller -15, men vid så "snälla" temperaturer klarar jag mig bra med varma sockar!

...men ej skiljas från vännen min...

Lára och hennes bästis Tildra - på besök i Kyrkbyn i somras. 

Tildra är ju faktiskt den enda häst som duger åt Lára och får dessa två damer bestämma själva så håller de sig sällan särskilt många meter ifrån varandra. När jag släpper ut Lára i hagen igen när jag ridit brukar Tildra stå vid grinden och gnägga välkomnande. Lára ägnar sig förståss inte åt sådant "fjäsk" för någon annan - men visar nog så tydligt Tildras betydelse genom att hon är den enda som släpps in i Láras personliga sfär (vilken är ganska stor). 

Dessa två har bott mååånga år tillsammans i Mariebäck, men antagligen blir det inte så länge till eftersom Tildra ska säljas. Det Blir intressant att se hur Lára kommer att reagera när Tildra försvinner - om hon kommer att ta någon av de andra i flocken till nåder (Hremsa ligger väl närmast till i så fall) eller om hon hellre är för sig själv än att beblanda sig med "pöbeln"?

Jag vet ju av egen erfarenhet att det verkligen inte är ett lätt beslut att fatta när man ska sälja sin häst och fina vän... Men i o m att Elisabeth istället köpt Sylvias maffige Démantur är det liiite svårt att tycka synd om henne! Än så länge står dock Tildra kvar i Mariebäck och vi vet ännu inte vem som blir ny ägare till denna toppentrevliga häst.

Nu har det visat sig att jag själv står inför en liknande situation som Lára... Eva ska nämligen flytta till Al Ain (Förenade Arabemiraten)! :-O  Som alltid med Eva är det dessutom snabba ryck: hon åker redan fredag om en vecka! :-O  När jag hämtat mig från den första chocken började jag genast kolla priser på flygbiljetter dit, men Johan påpekade att jag kanske ska låta Eva komma fram själv först?!

I kväll har vi bjudit henne på avskedsmiddag och fick samtidigt vara delaktiga i något historiskt: när Eva skaffade sin första, privata mejladress! (När hennes förvånade kollegor tillslut insåg att hon faktiskt inte skojade med dem tyckte de att hon borde kunna få ett diplom som den sista i hela världen som skaffade egen mejladress - och det låter ju ganska rimligt!)

Eva har i alla fall varit tydlig med att hon INTE sagt upp sig som medryttare - hon tar bara tjänstledigt i ett år. (Sedan hoppas jag verkligen att hon flyttar hem igen!!!) Men innan hon åker kommer hon att hinna rida Lára två gånger till, både i morgon och på måndag. Hon kan ju behöva "ladda" rejält med tölt så hon har något att "leva på" där nere i öknen!

Repetition av gårdagens lektion

Korsningen vid sjön - där vi brukar "böja och bända" på volt

Fast idag var vi så seriösa att vi red på ridbanan. Lára måste ha undrat vad som tagit åt matte som skulle rida på ridbanan för tredje dagen i rad... (I onsdags var det "panik - det är ridlektion i morgon!!!" och torsdag var det alltså ridlektionen. Och efter en lektion brukar jag vilja rida på banan igen och repetera så snart som möjligt - medan man ännu har lektionen "i kroppen" och instruktörens tips färska i minnet.)

Och som vanligt var det nästan svårt att tro att det var samma häst jag satt på - hon som först var så ARG och  verkligen stegrade ordentligt igår... innan hon gjorde allt jag bad om till synes hur lätt som helst. Visst kom det någon liten antydan till tjurighet i början när vi töltade på volt och verkligen böjde ORDENTLIGT, men det var hur lätt som helst att lirka henne förbi det och sedan var att hur lätt som helst igen. 

Fortsatte även att träna på att sidföra ett par steg från spåret i tölt och fortsätta rakt fram innan jag sidförde tillbaka igen. Även idag ville hon först skynda sig att visa upp "ökat tempo sidförande" - men nu slappnade hon av fortare än igår och var sedan väldigt följsam och fin!

När vi travade på riktigt liten volt fick jag verkligen DRIVA för att hålla igång traven. Verkligen ett tydligt tecken  på att jag äntligen kunde börja samla henne lite i traven så att det började bli jobbigt. Tidigare har det hela tiden bara handlat om att få henne att sluta rusa och slappna av. Så det var väl inte så konstigt att det kändes VÄLDIGT ovant att behöva driva på?!

I morgon får Lára i alla fall ledigt från ridbanan - för då ska Eva rida ut med henne. Lára såg VÄLDIGT nöjd ut när jag berättade detta, sedan jag släppt ut henne i hagen igen!

Äntligen är jullovet slut!!!

Här är Lára redo för terminens första ridlektion - äääääntligen är Sylvias jullov från oss slut!!!

Det var -20 grader i Mariebäck i kväll, men vi var två tappra (förutom jag & Lára även Minna på Hera) som red lektion ändå. Och efter oss kom ÄNNU tapprare Magda som inte ens tvekat att transportera Mysla till Mariebäck. Men det som inte dödar härdar ju, som bekant! Jag till Minna innan lektionen att det är svårt att frysa under en Sylvia lektion och jag hade förståss HELT rätt...!

Vi fick börja med att sidföra på volt i skritt för att få hästarna att länga på halsen. Jag har ju märkt att Lára väldigt gärna vill försöka luras när man ställer henne till vänster, genom att visserligen böja halsen åt vänster men ändå huvudet åt höger och jag har jobbat en hel del med att motverka detta. Men nu gjorde Sylvia mig uppmärksam på att hon faktiskt gör precis samma sak åt andra hållet också... men hennes tjocka man på högersidan har gjort att jag aldrig sett det! Jag borde alltså börja rida med manen i en tofs så att jag inte är lika lättlurad... för det är ju tillräckligt svårt att hindra detta "fusk" i vänstersidan där jag i alla fall ser vad hon gör!

Nästa steg för oss blev göra samma sak, men med betydligt kortare tyglar och på betydligt mindre volt. Målsättningen var förståss att hon skulle korta upp kroppen men bibehålla längden på halsen. Vi började i höger varv och Lára visade snabbt att om detta tyckte hon INTE!!! Helt plötsligt började matte "komma åt" henne och kräva jobbiga saker - man kan ju snedtända för mindre! (Uppenbarligen ville hon fortsätta med jullovet istället!) 

Hon brukar ju stegra lite när hon blir arg - men idag var det definitivt nytt höjdrekord. Sylvia tipsade mig om att öka drivningen så snart jag kände minsta antydan till att hon "drog åt handbromsen" och började förbereda en stegring. Samt hålla stödet på yttertygeln och ABSOLUT inte fastna i innerhanden så hon fick något att bita fast emot utan hålla den oerhört rörlig hela tiden. Samt förståss vara jättesnabb att ge eftergift på innertygeln när Lára slappnade av och rundade sig i innersidan. 

När jag fått en första riktig reaktion från henne tog vi en liten paus, började sedan om men slutade så snart hon gjorde rätt igen  - och den här gången var hon med på noterna i princip direkt och rundade sig fint runt min innerskänkel. Men det är ju precis så hon är: Först säger hon: "ALDRIG NÅGONSIN I HELA MITT LIV ATT JAG UNDER NÅGRA SOM HELST OMSTÄNDIGHETER.." kommer att göra det man ber om... och sedan vips säger hon "OK!" och gör det hur enkelt som helst! 

Och på samma sätt blev det förståss när vi övergick till att göra samma sak i låååångsam tölt på liten volt. Lára sa: "ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG... OK!" Jag fick då först övergå till att byta om volt varje eller vart annat varv - men hela tiden åt olika håll för att hon inte skulle vara beredd på var vi skulle utan följsamheten skulle tränas. Och hela tiden skulle vi tölta saaaakta och med lång hals. Oerhört nyttigt för oss - eftersom hon gärna gasar på samma sekund som hon inser att jag tänkt byta riktning. 

Fick övergå till att tölta på bara två volter - men alltid rida rakt fram några meter innan jag bytte om volt - för att jag hela tiden skulle ha kontroll på hela hästen. (Verkligen INTE lätt på "fröken gångjärn överallt"!!!) Sedan tölta längs spåret, sidföra inåt några steg, rida rakt fram några steg och sidföra ut på spåret igen. I hennes fall gäller det verkligen att satsa på några få steg med precision hela tiden - hon kan hur lätt som helst sidföra hur mycket som helst (och hur fort som helst) nämligen. 

Det här att behöva bromsa i sidförande var verkligen något helt nytt för mig när jag började rida Lára! Och i början tränade jag väldigt mycket på att sidföra ett enda steg, göra halt, sidföra ett steg till, göra halt o s v för att sedan succesivt börja variera mellan ett, två eller tre steg för att hon skulle lära sig att börja vänta på mig istället för att kasta sig iväg i "ökat tempo sidförande" hela tiden.  Och uppenbarligen vore det ingen dum idé att ta upp denna övning igen! För när hon väl började slappna av igen och invänta mina signaler så jobbade hon riktigt fint genom kroppen i tölten!

PRECISION är väl en bra sammanfattning av vad vi ska träna framöver?! 

Vi fick även trava på volter och eftersom hon är riktigt duktig på att länga halsen fick jag börja korta upp tyglarna - och därmed också börja DRIVA i traven - för att få henne att jobba bättre genom kroppen. Låååååånga steg i läääääägre tempo var vad Sylvia ville se - och då är det viktigt att jag har stadigt stöd på yttertygeln och en rörlig innerhand. 

Oj, oj, oj så nyttigt - och roligt - det var att rida lektion igen!!! Ser redan fram emot nästa torsdag!!! Däremot blir det visst inte någon Atlikurs i slutet av februari, det var inte tillräckligt många som kunde vara med. Synd! 

Vilka böjelser!

Vintern visade verkligen upp sig från sin bästa sida när jag red i söndags!!! Här rider vi längs sjön och Lára spanar efter en skoter som fräser fram ute på isen.

Idag mår jag SÅ mycket bättre än igår! Efter jobbet åkte jag därför till stallet för att rida ett pass på ridbanan. I morgon är det nämligen premiär för våra torsdagslektioner för Sylvia och då jag inte ridit på banan sedan någon gång före jul kändes det som en MKT bra idé! (Verkar väl inte det minsta desperat, va`?!)

Satsade på att "böja och bända" ordentligt på allt mindre volter, i skritt, "skrölt" och trav. Och insåg att jag nästan lyckats förtränga hur SVÅRT det är att rida hästen med "gångjärn precis överallt" på volt... Avslutade med  sluta på volt i skritt - för att minimera möjligheterna till fusk så att hon verkligen böjde sig ORDENTLIGT i sidorna. Och alla dessa "böjelser" tog vi oss faktiskt igenom UTAN att damen snedtände en enda gång!

Snedtända lär hon ju ändå göra i morgon, när Sylvia är med och höjer kraven... Men tack vare dagens förberedelser kanske det inte händer redan under uppvärmningen i alla fall...! KUL ska det i alla fall bli att rida lektion igen!!! Och kanske blir det dessutom årets första Atlikurs redan om 1,5 vecka!!!

Jobbar som stallkatt idag...

"Jobbet som stallkatt är hårt, men någon måste ju göra det!" som jag konstaterat så många gånger förr. Och idag kanske man kan säga att jag "knäcker extra" som stallkatt?! Värken har tyvärr "golvat" mig - säkert delvis beroende på stress, min förkylning samt väderomslaget igår (-20 grader på morgonen men sedan steg temperaturen snabbt till -1 och det blev snöstorm.)

Jag ligger visserligen inte på ett fleecetäcke i foderrummet idag, men väl hemma i soffan iförd fleecemorgonrock (dock utan spån på). Melker, längst fram i bild, förnekade sig förståss inte när jag skulle ta bilden i söndags: det räckte med att titta på honom för att han skulle börja kurra belåtet! 

Det är måååååndag morgon...

Nej, KVÄLL menar jag förståss! Var verkligen HELT slutkörd efter jobbet idag, men då ryckte Johan, mitt ständiga "stöd i livet", in och bjöd på denna middag:

Och det var t o m ÄNNU godare än det ser ut!!! Vi har tidigare ätit avocadosallad med halloumi inspirerad av ett recept i Allt om LCHF. Nu vidareutvecklade maken ett steg till, med inspiration från Costa Rica, till en Halloumisallad med guacamole! (Under Costa Rica-resan kan man väl säga att vi blev mer eller mindre guacamole-beroende. Men summan av laster är ju konstant, sägs det, och värre laster kan man definitivt ha!)

Till dem som vill testa ovanstående vill jag bara tipsa om att man ska steka halloumin i rejält med SMÖR för att stekytan ska få den rätta smakbrytningen mot innehållet. Samt att det bl a ska vara finskuren salladslök samt limesaft i guacamolen för bästa resultat. Pura Vida!

Ljusterapi i kubik!

Jag försöker fota Lára - och hon försöker ta en tugga av mobilen...! (...som ju faktiskt ett äpple på baksidan...!)

Här gick det lite bättre (för en av oss) : rimfrostig Lára njuter i februarisolen!

Igår var det ryggläge hela dagen för mig - förkylningen som legat och lurat ända sedan sista dagarna i Costa Rica hade verkligen blommat ut i full kraft... (Inte "bara" superont i halsen och basröst, som i fredags alltså...) Hade ju tänkt ligga rätt så lågt idag också, även om jag kände mig betydligt bättre redan när jag vaknade i morse. Men så tittade jag ut i solskenet och såg den gnistrande snön... och innan jag visste ordet av satt jag i bilen på väg till stallet!

"Jag ska bara rida en kort, kort sväng!" sa jag till Johan innan jag åkte. Hm... det gick ju som det gick med det löftet... Även Yvonne, som jag mötte när jag precis kom fram till Mariebäck, sa att hon bara skulle gå "en kort promenad" med sin Gabriel. Ändå mötte jag dem sedan nästan borta vid korsningen vid sjön!

Redan under uppvärmningen fokuserade jag mycket på böjning - och att Lára skulle kunna hålla böjning även till vänster med bibehållen längd på halsen i skritt och trav. Hon vill ju så gärna luras genom att nästan omärkligt räta ut halsen när hon sträcker på den... Fortsatte uppvärmningen med galopp - då vi bl a tränade att ställa om lite höger-vänster och idag gick det faktiskt ovanligt bra att få henne att slappna av och forma sig - även i högergaloppen!

Red längs sjön förbi skoterklubbens stuga innan jag tillslut kunde förmå mig att vända hemåt igen. På hemvägen red vi intervaller med samlad tölt - varvat med skritt på lång tygel. Tillslut hittade vi ett riktigt härligt läge i tölten då hon var ordentligt samlad, kom upp med bogarna, lätt i handen och helt stadig i formen. När lite extra drivning från mig bara resulterade i ytterligare lite längd på halsen! HÄRLIGT!!! Och hon hade alltså krafter kvar till detta trots att vi redan hunnit med flera intervaller samlad tölt redan,  det märks verkligen att hon börjat bygga upp rätt muskler! 

Än en gång kunde jag lyckligt konstatera att världen skulle behöva fler Lára-hästar, som har så oerhört lätt för sig i allt! (Ja, bara man inte börjar kräva HELT omöjliga saker, som att låta matte sitta upp utan att man hugger efter henne och liknande...) Hade jag obegränsat med pengar skulle jag ha satsat på ett antal embryotransfer - så att hon fick föl med slapp stå ut med dem. Och fölen fick växa upp med mammor som lärde dem att vara snälla och bete sig som normala islandshästar! 

Det har redan kommit klagomål på Láras enda avkomma hittills, Litlamin, när det gäller bristen på uppförande... KG har haft Litla inne i stallet några gånger nu när Sylvia varit borta och "Hon går ju inte att ha i en box, bara sparkar och har sig!!!" klagade han. Mina försök att påtala att dessa "stökighetsgener" måste komma från hennes far, Démantur, har HELT ignorerats... Bara för att han är den mest försynta och väluppfostrade häst man kan tänka sig, och detta trots att han till alldeles nyligen var hingst... Nej, Láras gener, som förhoppningsvis bär med sig hennes FANTASTISKA ridegenskaper, men en surrogatmamma som är snäll när man inte sitter på henne - det vore en perfekt kombination!

Basrösten håller sig för skratt

Blev helt utskrattad när jag kom till jobbet idag, med vad kollegorna kallade "whiskeyröst"... men med min ONDA hals var det definitivt lätt att själv hålla sig för skratt... Började få ont i halsen redan i Costa Rica (Lotta hade rejält halsont när vi hälsade på dem) och det blev värre under hemresan, men sedan trodde jag att det börjat klinga av. Till i morse då...

Kunde ändå inte låta bli att åka till Lá´ra efter jobbet. Hade ju faktiskt inte ridit sedan i måndags! :-O (Eva red dock i onsdags, så Lára har inte behövt vila alla dessa dagar.) Det blev ingen lång ridtur för oss idag, men tillräckligt för att bota den värsta ridabstinensen i alla fall! Jag har dessutom inte riktigt fått ordning på tidsomställningen ännu - vilket både motion och utomhusvistelse anses hjälpa till med - så ridturen var nog bra för mig på många sätt!

(Det sägs också att det tar en dag/timme att ställa om sig och vi hade 8 timmars tidskillnad den här gången så i början på nästa vecka bör jag ju hamna ganska rätt igen! Jag skriver "ganska" eftersom jag har så mycket stök med sömnen i vanliga fall, p g a värken, så det tar alltid längre tid för mig än för många andra. För Johan brukar det gå betydligt snabbare. Men så jobbade han också regelmässigt 28-timmarspass när vi bodde i Kiruna så han lärde sig att sova om det så bara fanns 15 minuters möjlighet... TUR att jag aldrig behövt ha ett sådant jobb!!!