Gott Nytt År!!!

Gott Nytt År önskar Hamingja och jag alla våra blogg- läsare!!! Med en bild Johan fotade på nyårsfyrverkerierna i Luleås Norra Hamn för några år sedan. Jag åkte till Mariebäck på förmiddagen idag - ville för säkerhets skull kolla att Hamingja inte fått feber. Men till min lättnad var tempen fortfarande normal. Det är lite svårt att veta hur länge jag ska låta henne vila - hon har ju BARA hostat när vi travat, aldrig i skritt och har dessutom varit hur pigg som helst... Men några dagar till tänker jag vänta i alla fall innan vi gör ett nytt ridförsök.

Innan jag släppte ut henne i hagen igen hann vi ha en liten mysstund när jag kliade runt hennes öron - det gillar hon verkligen! Tillslut var hon faktiskt så avslappnad att hon ville stå med huvudet på min axel! MYSIGT!!! 

Hamingja har "hästhosta"...

 

Favoritbild i repris: Hamingja, Hremsa, Mysla och Ljufa som föl/unghästar!

Efter morgonfodring av hästarna och egen frukost i Josefshallen var det dags för mig och Hamingja att rida ut. Men först kollade jag för säkerhets skull tempen på henne, eftersom hon hostade vid ett tillfälle i förrgår och sedan ett par gånger när vi red igår. Men när tempen visade sig vara helt normal (37,5) drog jag samma slutsats som igår - att det antagligen varit damm från hö som retade i halsen på henne (balen vi tar ur just nu har ovanligt korta strån, så det kanske blir lite damm som hästarna får i sig trots att de går ute på lösdrift). 

Förutom ett par hostningar var hon ju dessutom riktigt pigg både i förrgår och igår varför det inte kändes troligt att hon hade någon infektion i kroppen så jag sadlade och red iväg i riktning mot Torrbergsvägen.  Så länge vi skrittade märktes inte heller något idag, men så snart vi höjde tempot lite började hon hosta så jag bröt av till skritt igen. Gjorde ett nytt försök att öka tempot en stund senare men när Hamingja återigen hostade några gånger bestämde jag mig för att bara skritta en sväng längs (den nu väldigt väl upptrampade) stigen mot Torrbergsvägen och sedan vände och skritta tillbaka hem. 

När vi kom tillbaka ner på bilvägen hade vi hunnit skritta ganska länge, Hamingja hade inte hostat en enda gång till och kändes dessutom så oerhört pigg så jag bestämde mig för att göra ett nytt försök att öka tempot lite. Men redan efter ett par travsteg kom hostan tillbaka - så det var bara att sakta av och låta henne skritta sista biten hem. När jag sedan satt av utanför stallet såg jag att hon dessutom hade lite snor i näsborrarna... Då var jag VÄLDIGT glad åt att jag kollat tempen innan vi red ut så att jag visste att hon varit feberfri. (För nu direkt efter ridturen skulle ju tempen inte vara lika tillförlitlig.) Och så länge hon inte har feber ska det förhoppningsvis bara behövas några vilodagar för att hon ska bli frisk igen. 

Härligt, härligt och farligt, farligt...!!!

Det är VACKERT ute så här års - SÄRSKILT med Hamingja i förgrunden!

Fast jag skulle vilja ta ett allvarligt snack med SMHI om regnet som kom i natt och dagens plusgrader... VÄLDIGT onödigt!!! I avsaknad av snösulor hade jag bestämt mig för att rida längs bilvägen för att undvika styltor i hovarna - och det skulle visa sig vara en riktig bedömning.

När vi följde vägen bort mot sjön varvade vi uppvärmningtölt och trav. Den tidigare julledigheten hade tydligt fått Hamingja att glömma bort all vår träning för att avdramatisera pisken, för när jag nu lät den nudda hennes bakdel kom en häftig reaktion, nästan i nivå med när vi (än en gång) började projekt avvänjning tidigt i höstas... Men sedan blev reaktionerna inte lika häftiga, så helt glömt var det ändå inte.

Framme i korsningen vid sjön ("världens ände") hade jag först tänkt fortsätta bilvägen till vänster längs med sjön. Men kom på att vi kunde göra en viktig insats genom att istället rida upp ett spår längs traktorvägen i kanten av ängen vid korsningen. Där brukar vi träna galoppintervaller, men hittills i vinter har snön fått ligga orörd. Med dagens plusgrader kommer det att bli rejäl skare när vi får minusgrader igen (enligt prognoserna redan i natt) så det var hög tid att trampa upp en stig!

Det blev fyra intervaller galopp upp till skogsbrynet med skritt på lång tygel tillbaka. (Här fungerar Hamingjas "off-knapp" verkligen perfekt numera! Istället för att stressa upp sig själv mer och mer i galoppen sträcker hon direkt ut framåt-nedåt och slappnar av så snart jag ger långa tyglar efter galoppen! 

Igår var ju Hamingja för spänd för att ö h t prestera någon trevlig galopp och även idag blev hon lite spänd och hög i formen i slutet av intervallerna. Men tack vare underlaget på ängen, som gjorde att hon måste lyfta sig uppåt i varje galoppsprång, blev galoppen ändå "genom kroppen" på ett helt annat sätt än igår - då jag nästan direkt avbröt galoppförsöken för att det kändes som att kvaliteten för dagen snarare var nedbrytande än uppbyggnade. 

Efter två galoppintervaller i resp galopp (status just nu är f ö att när hon går över i galopp själv så tar hon höger galopp) satt jag av för att sadla om. Då kollar jag först alltid om sadeln sitter rakt eller snett - och nu för tiden är det faktiskt väldigt sällan som det visar sig att jag trampat den snett åt höger, vilket jag ALLTID gjorde förr. Även idag satt den kvar rakt över Hamingjas rygg och DESSUTOM hade den faktiskt knappt åkt fram alls. Det brukar den oftast göra - f f a när vi galopperar - och extra mycket när hon är blivit för rund om magen...vilket hon varit under hela hösten. 

När sommarbetet övergick till utfodring med hö gick de andra hästarna ner i vikt - även de som är högst i rang och därmed kan äta mest -  medan Hamingja på något mystiskt sätt länge höll kvar vid sina extra kilon. Men nu börjar dessa vara borta i alla fall - vilket bl a innebär att sadeln passar mycket bättre! Något annat jag upptäckte i samband med att jag sadlade om var att ridningen i snön på ängen skapat REJÄLA styltor i båda framhovarna... 

I brist på hovkrats försökte jag slå ur dem med metalländen på min pisk men utan framång... så när vi vände hemåt började jag rida längst ut på ena vägkanten, där det låg ett par cm orörd snö och därmed inte var lika halt som på resten av vägen. Och med hjälp av ett antal töltintervaller fick vi styltorna att lossna så att hennes broddar nådde ner och åter kunde göra sitt jobb. 

Idag tyckte jag att ett par av töltövergångarna blev riktigt bra, när jag lyckades hitta känslan Atli beskrev som att det skulle vara mina höfter som "sköt iväg" Hamingja upp i tölt. (Annars har jag SÅ lätt att istället falla framåt i övergången.) Och genom att - i alla fall bitvis - rida med höjd blick kunde jag också känna hur jag behövde bibehålla/återställa samlingen genom att "tänka rygga" med sätet resp lägga in ett par steg högersluta. 

Fast sedan stökade det till sig alldeles för min lilla häst... när två svarta hundar kom springande mot oss ut ur en kurva - följda av sin husse på spark. Det var Sylvia och Jannes enda granne och vi har ju träffat på dem flera gånger - men kanske aldrig med spark. Så trots att Hamingja i princip är född med hundar runt benen och grannen dessutom snabbt kallade in sina lydiga hundar så blev detta VÄLDIGT dramatiskt för lilla fröken... 

Hon frös verkligen fast och skulle inte röra sig en milimeter framåt. Inte ens när jag efter en stund blev less och satt av för att gå före henne som "mänsklig sköld" vågade hon slappna av utan det var ändå svårt att få henne med sig fram till hundar och granne... Vi stannade och pratade en stund så Hamingja fick gott om tid på sig att komma fram till att varken hundar eller granne utgjorde någon akut livsfara, men det var ändå spännande när de efter en stund fortsatte iväg. Och jag får väl erkänna att det faktiskt lät lite speciellt från sparken när underlaget bestod av snö som det regnat på, men ändå...! 

Efter detta fick det bli en lång sträcka "muskelbyggarskritt" med tygelkontakt där hemvägen gjorde att hon skrittade riktigt trevligt "genom kroppen"! När hon kändes riktigt avslappnad i skritten kunde hon också prestera en godkänd nedvarvningstölt innan det blev skritt igen resten av hemvägen. Trots all skritt var hon rejält svettig, men det var ju varmt väder för hennes päls och dessutom hade hon fått jobba ordentligt i galoppen. Då kändes det bra att kunna låta henne stå med Back on Track (ryggvärmare och hasskkydd) efteråt - och ÄNNU bättre när Anneli dessutom erbjöd sig att släppa ut henne sedan hon ridit sin Fina, så att Hamingja kunde ha BoT på ännu lite längre. (Tidigare hade jag hasskydden på i hagen ibland, men det brukar snabbt skava bort så mycket av vinterpälsen - som tydligen är mer porös - så jag undviker det numera.)

Ofarlig timmerbil men FARLIG soptunna...!

När jag tagit mig igenom årets sista bankdag med livet i behåll var det dags för nyårshelgens första ridtur! Hamingja har haft lite jullov medan jag och Johan varit i Umeå och firat med föräldrar och syskon (och igår var jag för trött efter jobbet för att orka rida.) Men nu är det alltså nya tag! Jag red upp bakom vägbommen där jag under alla mina år med häst i Mariebäck ALDRIG sett till något enda fordon förrän för ett par veckor sedan då Hamingja och jag överraskades av en bil med några jägare som verkade leta efter sin hund. 

Och idag händer det IGEN - denna gång en stor timmerbil som kom körandes på den vänstra skogsvägen och verkligen fyllde hela vägens bredd och lite till... Föraren visade med sin blinkers att han skulle köra vidare in på den högra skogsvägen så vi stannade och släppte förbi den för att sedan rida upp till vänster. Säga vad man vill om Hamingja, men i sådana här situationer med STORA fordon som skramlar och lever om är hon oftast riktigt cool! Det är det där med "tomtar, troll och monster" som ställer till det för henne... eller t ex Sylvia och Jannes soptunna som låg omkullvält i vägkanten när vi lite senare skulle försöka ta oss förbi ut på bilvägen...! :-O

Men nu går jag händelserna lite i förväg! Innan vi ställdes öga mot öga med den lömskt lurande soptunnan red vi alltså skogsvägen upp till den vänstra vändplanen (där den ENORMA timmerbilen med släp bevisligen lyckats vända!) Vi nyttjade däremot bara en liten del av denna yta när vi ägnade oss åt voltarbete i skritt en stund. Och när matte tänkte "less is more" med hjälperna svarade Hamingja på dessa hur lätt och smidigt som helst!

Under vägen tillbaka mot stallet övergick vi till samling i tölt och när jag lyckades hålla blicken lyft hittade jag en riktigt bra känsla för hur jag med sätet kunde bibehålla bärigheten och när jag behövde lägga in några steg sluta med böjning i högersidan för att åter få henne inramad på ett bra sätt. När vi dessutom - mot alla odds - klarat oss levande förbi den lömska soptunnan nere vid bilvägen fortsatte vi töltträningen längs vägen bort mot Alviksträsk. 

Jag hade tänkt rida några galoppintervaller vid infarten upp mot gamla soptippen, men Hamingja hade uppenbarligen inte riktigt kunnat lägga nära soptunna-upplevelsen bakom sig utan var lite för spänd för att prestera en trevlig galopp... Så istället vände vi hemåt igen och hann med lite mer töltarbete innan hon fick börja sträcka ut i nedvarvningstölt då hon kändes hyfsat avslappnad. Men den avslutande skritten var lite spänd så jag satt av och gick före henne sista biten för att hon verkligen skulle vara avslappnad när vi kom tillbaka till stallet. 

God Jul!!!

God Jul önskar Hamingja och jag till alla våra bloggläsare!!!

Drag under galoscherna (eller ska man säga pjäxorna)??!!

 

Idag fick vi en HÄRLIG ridtur med trevligt sällskap: Carola på Dotla och Lovis på skäck-Hremsa - och så Carolas hundar förståss! Vi red genom skogen bort till Torrbergsvägen och följde den åt vänster bort till skoterleden mot Ale, där vi svängde in och tog oss en lång galopp. MYCKET uppskattat av de fyrfota damerna!!! Och ÄNNU  mer "taggade" blev hästarna när vi vänt tillbaka hemåt. 

Hamingja och jag låt i täten och vi började så sansat med att trava, men när Hremsa sedan passerade oss i (lugn) galopp slog Hamingja igång dunderturbon och då var det bara att hålla i sig...! Innan jag tillslut fick stopp på henne hade hon varit SÅ nära att springa över en av Carolas hundar, som inte var riktigt beredd på att vi skulle komma farande i sådan fart... och det var väl inte vi andra riktigt beredda på heller... Men uppenbarligen hann ändå Freja kasta sig åt sidan i sista stund, så det tjut av smärta som jag befarande kom aldrig som tur var, men det kan inte ha varit många cm till godo...! 

När vi sedan skrittade tillbaka hem genom skogen konstaterade vi att vi verkligen gjort vårt bästa för att trampa upp och hålla stigen ridbar när vi nu ridit med tre hästar både fram och tillbaka! Och några större snömängder verkar det inte ska komma under den närmaste veckan, så förhoppningsvis kan vi fortsätta att nyttja Torrbergsvägen ett bra tag till! 

"To the end of the world - and beyond!"

 Ingen dagsfärsk bild - det blev mörkerridning med pannlampa igen och därmed inget fotoläge - så jag får köra en favoritbild i repris. Kvällens träningspass blev också till stor del en repris av onsdagens då jag försökte ha fokus på "less is more" även idag. Både när jag inledde med voltarbete i skritt utanför stallet och sedan när jag fortsatte "projekt korsa bakbenen" med att rida skänkelvikning ut från gården.

Nere på bilvägen övergick vi till uppvärmningstölt med lååång hals vilken jag efter en stund vidareutvecklade genom att rida sidförande i tölt. Och här fick jag verkligen försöka hålla gårdagens "less is more" i minnet. SÄRSKILT när Hamingja var lite ovillig att gå undan för högerskänkeln... Om jag inte får önskad reaktion när jag ber om något är min reflex att göra mer - i det här fallet att bli stum i skänkeln och trycka hårdare. Vilket verkligen är HELT korkat, eftersom hästar är mottrycksdjur och Hamingjas reflex då är att trycka MOT skänkeln istället för att gå undan för den... (Det är t o m mer korkat än när jag trycker hårdare på tangenterna för att datorn inte gör som jag vill...!)

Men idag försökte jag bibehålla en lätt och lite vibrerande skänkel och istället fokusera på att förbättra precisionen i hjälpgivningen. Och tänk: tillslut började Hamingja flytta undan även för högerskänkeln. HÄPP!!! Vid det laget var vi nästan framme vid korsningen som tidigare under Hamingjas liv var "världens ände". Så hon fick skritta sista biten fram till korsningen och jag konstaterade nöjt att hon var så avslappnad att allt längre tyglar innebar att hon successivt sträckte ut mer och mer framåt-nedåt.

Efter detta ville jag gärna återuppleva lite av gårdagens härliga trav, så vi tog av till vänster efter vägen längs med sjön och travade nästan ända bort till skoterklubben. Hamingja gör verkligen klockrena travövergångar nu! Vilket jag tolkar som att vi tagit oss igenom perioden med riktigt hårt ridunderlag utan att hon fått tillbaka muskelbesvären i bakdelen. Skönt! Men det gäller ändå att vara fortsatt uppmärksam/försiktig eftersom massör-Tomas konstaterat att hon även är känslig för den extra påfrestning på muskulaturen som vinterbroddarna innebär.

Framme vid stugan innan skoterklubben satt jag av och sadlade om innan vi vände hemåt igen. I brist på uppsittningspall flyttade jag Hamingja så att hon stod en liten bit ner i ena diket - så kunde även hennes "kassaskåps-smidiga" matte kravla sig tillbaka upp i sadeln utan allt förstår påfrestning vare sig på min egen eller Hamingjas kropp.

Sedan nyttjade jag hemvägen till att rida töltintervaller där jag "tänkte rygga"  med sätet för att uppnå och bibehålla samlingen i tölten. Ibland använde jag även några steg sluta (med böjning i högersidan) för att hitta tillbaka till samlingen. Och Hamingja bjöd på riktigt trevliga moment här och där! Vid ett par tillfällen blev det dock tvärstopp för att lilla fröken trodde sig se ett monster i mörkret, men det dröjde aldrig någon längre stund innan hon åter blev avslappnad och kontaktbar så jag kunde inte vara annat än nöjd! 

*Less is more!"

 Det var ett lätt snöfall och bara -7 grader när Hamingja och jag red ut i kväll. Det blev en sväng med pannlampa längs bilvägen bort till "världens ände-korsningen". Inledde utanför stallet med skritta på volt och flytta ut bakdelen när jag verkligen försökte använda så lätta hjälper som möjligt - för jag har (än en gång) insett att "less is more" definitivt gäller i ridningen! Hamingja kändes mjuk och smidig när hon korsade med inner bak i båda varven - och fortsatte på samma trevliga sätt när vi red skänkelvikning ut från gården!

Nere på bilvägen ägnade vi oss f f a åt uppvärmningstölt med lååång hals då vi även red endel öppna. Men Hamingja fick även briljera med en "travknapp" som fungerade klockrent - trots att vi red rakt fram - och sedan en trav med härligt tryck i steget! Hela tiden kändes hon fortsatt mjuk och smidig - så än så länge verkar vi ha klarat broddsäsongen utan att hon fått besvär från musklerna i bakdelen!

Framme i korsningen vid sjön passade vi på att lägga in lite voltarbete igen när hon fick fortsätta stretchingen att korsa över med inner bak medan vi växlade mellan höger och vänster varv. När det sedan var dags att vända tillbaka hemåt var det så dags att också börja samla henne i tölten. Under en Atlikurs för ett antal månader sedan fick jag en viktig "aha-upplevelse" när jag tillslut började förstå hur jag ska använda mitt säte för att uppnå och bibehålla samling i tölten. Det kändes verkligen revolutionerande!

Men när jag sedan behövde fokusera på att avdramatisera användandet av ridspö för Hamingja så fick min hjärna så fullt upp med detta att den inte hade tid med så mycket annat och ridningen med sätet hamnade i en undanskymd vrå någonstans... Nyligen råkade jag dock "få syn på den" där i vrån och under dagens ridpass kan man säga att jag "dammade av den" ordentligt! Nästan hela hemvägen red jag nämligen töltintervaller då jag verkligen försökte "tänka rygga" med sätet, som Atli instruerat mig. Och uppenbarligen var det något som fungerade, för samling och bärighet blev successivt allt bättre för varje intervall! (Annars brukar det oftast bli bäst när vi precis vänt hemåt så vi har maximal "draghjälp" av att det är hemväg.)

Den senaste tiden har jag lyssnat på Nattfari Islandshästpod som verkligen är RIKTIGT bra!!! Där säger Johan Häggberg när han pratar om att rida samlad tölt att man ska använda sina magmuskler och "få hästen att vänta in dig". Han säger också att ett korrekt arbetstempo/långsamt tempo i tölt faktiskt känns som om det går för långsamt/nästan segt eftersom det innebär att hästen kliver in under sig med längre men därmed lite långsammare steg. Och jag kände igen båda dessa beskrivningar under hemvägen i kväll!

Oj, vad det är ROLIGT att rida på min FANTASTISKA häst!!!

Hamingja måste ha missat flockdjurskursen!

 

Flockdjur? Bara ibland! säger Hamingja.

Hamingja brukar nästan alltid få vilodag på måndagar, eftersom jag i regel ridit fredag, lördag och söndag. Men p g a behandling på Smärtkliniken för mig i fredags och kylan lördag-söndag blev det vilodagar hela helgen. Fast istället lite ridning idag, dock med betoning på "lite". Det hade varit en så intensiv dag på jobbet (och i morgon kommer det dessutom att bli ÄNNU mer intensivt) så egentligen var jag för trött för ridning... men när jag väl erkände detta för mig själv var jag redan i stallet...!

Men innan det kunde bli ridning behövde jag ju hitta hästen... vilket inte var helt lätt...! Jag var VÄLDIGT glad att jag i alla fall kommit ihåg att ta pannlampa, när jag hittat resten av flocken men ingen Hamingja och det alltså bara var att fortsätta leta ute i mörkret... Tillslut hittade jag henne också - lååångt nere i hagen där hon inte ens skulle ha haft de andra inom synhåll ifall det varit ljust. Det händer faktiskt ganska ofta att hon står helt ensam, långt från de andra. Uppenbarligen måste hon ha missat att gå flockdjurskursen...! 

Planen för dagens träningspass var att fokusera på träning av samling vid hand, på ridbanan. Först skulle vi bara "riva av" en Atliuppvärmning. Det hade kommit ett tunt snötäcke under dagen så det var svårt att bedöma underlagets status. Hamingja halkade till redan när vi red skritt på volt, så när det var dags att gå vidare med uppvärmning i tölt och trav tyckte jag det var säkrast att lämna volten och rida längs spåret. 

Redan vid den andra hörnpasseringen gled dock Hamingjas ena framhov iväg så att hon var nära att gå omkull framåt. Som tur var lyckades hon ändå hålla sig på benen! Och jag tänkte inte utmana turen en gång till så jag satt av och övergick direkt till att träna samling i skritt vid hand. Använde en lite längre pisk och började med att peta lite på omväxlande höger resp vänster bakben för att provocera fram lite extra lyft. som Atli visade mig senast. 

Efter ett par sådana sekvenser i resp varv fick det räcka för dagen - och Hamingja protesterade inte alls när hon så snart fick gå tillbaka in i stallet och äta sin betfor med mineraler och vitaminer. Fast ännu mer nöjd blev hon förståss när hon sedan fick gå tillbaka ut i hagen igen. "Tillbaka till flocken" tänkte jag skriva, men så länge hon är hemma i tryggheten i Mariebäck är hon alltså inte så brydd över de andra hästarnas närvaro eller frånvaro. Men däremot vill hon INTE stå på box - hon vill vara UTE!!!

Den som väntar på något gott...väntar kanske på lunchfodringen!

Lilla Hulda och moster Hamingja väntar på MAT!

Igår var jag på Smärtkliniken i Piteå igen. Många sprutor blev det - som vanligt... Med tanke på hur svåra sprutfobier jag haft i så många år är jag fortfarande förvånad över att jag åker dit helt frivilligt OCH överlever varje gång!!! De senaste veckorna har jag haft väldigt mycket kramper i ländryggen så det var SÅ skönt när sprutorna började verka (så att musklerna slutade värka). Och i natt kunde jag också sova HELA natten - så SKÖNT!!!

För att minska risken att ländryggsproblemen skulle komma tillbaka direkt igen så bestämde jag mig för att stå över ridningen idag. Jag fick hålla till godo med att klappa lite på Hamingja i samband med att jag lunchfodrade. Några av vattenkopparna hade frusit när det varit -28 i Mariebäck några dagar, så nu är det vattentunnor istället, som behöver fyllas manuellt, i två av hagarna. Men bussige Ronny hade redan fyllt på dem åt mig så jag behövde inte släpa några tunga vattendunkar - stort TACK till supergroomen!!!

Förutom sprutorna är micropauser en viktig del i behandlingen på Smärtkliniken. För att komma till rätta med syrebristen i musklerna, som enligt smärtläkaren är orsaken till besvären vid fibromyalgi, ska man en gång/timme, minst 5-6 gånger/dag, ligga ner i 1 minut för att musklerna ska få hjälp att syresätta sig igen. Jag använder timern i mobilen för att få en påminnelse om att det är dags att lägga sig ner, men det är ju inte alltid det funkar att lägga sig precis då så det varierar ju hur bra det går att få till de där pauserna... 

Sitter jag i ett kundmöte på jobbet t ex är det ju inte bara att gå iväg till fikarummet för att lägga sig ner på soffan mitt i allt...! De senaste veckorna har dessutom vårt kök och fikarum på jobbet renoverats (det var original från 50-talet, förutom den "nya" spisen och spisfläkten som var från 70-talet) så jag har fått leta upp något ledigt mötesrum där jag kunnat lägga mig ner på golvet... 

Men igår fick jag ett nytt tips från smärtläkaren som kanske kan göra det lättare att få till pauserna. Han berättade nämligen att en annan patient testat att lägga in fem pauser på tio minuter, alltså ligga ner varannan minut och gå runt och röra på sig var annan. Personen tyckte sig t o m få bättre effekt av att göra på det sättet. Och när han sedan tipsat andra patienter att testa detta tyckte även de att det fungerade ännu bättre. Så när jag kom hem från stallet idag - med värkande armar och axlar gjorde jag ett första försök. Och nu, ett antal timmar senare, kan jag konstatera att smärtan faktiskt har gett med sig! Så det här ska jag definitivt testa fler gånger!!!

Note to self: gör som Atli säger!!!

"SKYNDA dig med maten matte, jag är JÄTTEHUNGRIG!!!"

Vår trevliga Adventsritt i söndags blev lite väl mycket för skröppelkroppen... men efter två vilodagar var jag idag tillbaka i sadeln igen! Med -17 på termometern var det tangerat köldrekord hittills i vinter och därmed hög tid att leta fram täckbyxorna! 

Hamingja har ju inbyggda "täckbyxor" - att rimfrosten inte smälter är ett bevis på hur fantastiskt bra pälsen isolerar!!! Jag hade bestämt mig för att rida upp bakom vägbommen idag och tanken var att låta Hamingja galoppera en hel del. Fast hon fick lite väl livlig fantasi där i mörkret så efter varje galoppfattning blev hon ganska snart spänd, körde upp huvudet och tappade bärigheten... 

Efter fjärde galoppförsöket med samma resultat blev jag less och bestämde att vi skulle ägna oss åt tölt istället. Senast vi red denna väg var det någon dryg dm snö, så galopp och trav kändes som de lämpligaste gångarterna. Men nu var vägen plogad som förberedelse för att de ska hämta allt timmer som avverkats, och därmed bra underlag även för tölt! 

Framme på vändplanen blev det lite voltarbete i skritt resp tölt innan vi vände tillbaka hemåt och fortsatte töltträningen. Efter några övergångar från samlad skritt till tölt bjöd Hamingja på riktigt trevlig bärighet med den där härliga känslan att hon inte gjorde någon ansats till att öka tempot utan liksom vilade i steget. Jag började fundera på vad som gjorde att vi hittat till denna känsla - uppenbarligen gjorde jag ju något rätt, men vad?!? 

Tillslut kom jag på det: jag gjorde helt enkelt som Atli instruerat mig att göra. Nämligen att använda sätet till att "tänka rygga" och kunde därmed skapa och bibehålla samlingen i tölten! Tillbaka i korsningen var jag alldeles för peppad av denna upplevelse för att vilja avrunda redan. Så jag red in på den högra skogsvägen - som också var plogad. Här har Hamingja nästan travat mig ur sadeln de senaste gångerna, när snödjupet fått henne att ta i som om vi red över förhöjda cavaletti. Nu hade vi inte den hjälpen av snön, men traven blev ändå härligt bärig - kanske för att jag redan lyckats aktivera hennes bakdel ordentligt i tölten?!

Vi travade bort till vändplan nr 2 där det blev ytterligare lite voltarbete innan vi töltade hemåt igen. Och när matte fortsatte att "tänka rygga" fortsatte Hamingja att bjuda på en härlig bärighet i tölten! Tänk så bra det blir bara man gör som Atli säger att man ska göra! (Och varför gör man inte ALLTID det??!) Tillbaka i stallet fick Hamingja stå med BoT-ryggvärmaren en stund  - och trots att jag var upprörande sölig hann jag som tur var ändå servera kraftfodret sekunden innan den stackars hästen svalt ihjäl...!!! Nu laddar jag för morgondagen, då det förhoppningsvis också blir ridning efter jobbet!

Den traditionsenliga adventsritten!

Så här skulle vädret ha sett ut idag om bara SMHI gjort sitt jobb... Men det hade de tyvärr inte så vi fick hålla till godo med plusgrader och styltsnö. Den årliga adventsritten skulle förståss genomföras ändå - men eftersom varken Démantur eller Hamingja har snösulor fick vi planera om. Istället för att rida bort till Torrbergsvägen och galoppera längs skoterleden mot Ale, vilket kändes som en kanonidé igår när det var minusgrader, fick det bli bilvägen in till och genom byn (Alviksträsk). 

Innan vi red iväg hade jag sprayat pälsglans i Hamingjas hovar med förhoppningen att det inte skulle fastna så mycket snö. Det var första gången jag testade detta knep som jag läst om på nätet flera gånger och jag vet ju inte hur det fungerat idag utan sprayen. Men det var i alla fall bara vid några tillfällen som hon halkade till av vad jag tror var styltor på någon av bakhovarna.

Massor av tölt blev det under de nästan två timmar som vi var ute. Hästarna tyckte förstås att det var jätteroligt att rida ut med sällskap - och det gjorde ju vi ryttare också! Under många år brukade Yvonne bjuda på ett av sina legendariska "enkelt fika" (d v s ett smärre julbord!) efter vår adventsritt.  Nu finns hon ju inte längre hos oss... så evenemanget fick genomföras till hennes minne. 

Den här gjorde jag till Yvonnes begravning, i mars i år.

Hej hopp i galopp!

Snömule!!!

Blev så inspirerad av Annelie, Elisabeth, Carola och Lotta igår när de berättade att de ridit "Torrbergsrundan" så idag satsade jag på att göra samma sak! Vi ska försöka hålla i alla fall första delen genom skogen (om man rider rundan medsols) bort till Torrbergsvägen upptrampad så länge vi bara kan i vinter - eftersom Torrbergsvägen är så fin att rida på! Nu är ju dessutom även de sanka partierna hårdfrusna och med sviktande snö ovanpå. Fast när Hamingja och jag travade längs stigen genom skogen blev det uppenbart att hon vet PRECIS var dessa områden är, när hon plötsligt hoppade av stigen ut i terrängen för att undvika dem. Ett MYCKET effektivt sätt att hålla matte vaken och allert!!!

Framme på Torrbergsvägen nyttjade vi den fina underlaget av packad snö till att rida galoppintervaller. Med pisken lätt mot bogen som en förstärkning av galoppsignalen gjorde Hamingja superfina galoppfattningar från stillastående med en härlig bärighet i galoppen! Dock kunde jag bara bibehålla bärigheten en stund, sedan förvandlades hon till en giraff med huvudet i vädret, spänd i kroppen och gick över i pass...

När jag saktade av för att börja om lyssnade hon varje gång väldigt spänt in mot skogen innan hon åter blev kontaktbar och jag kunde göra en ny galoppfattning. Själv hörde jag aldrig något - så jag vet inte om det var älgar, spöken eller tomtar hon tyckte sig höra... Men jag fick i alla fall glädja mig åt att galoppfattningarna och de första sträckorna med galopp var riktigt trevliga även om vi sedan tappade den trevliga galoppen varje gång...

När vi kom till stigen som leder genom skogen tillbaka till Mariebäck var jag VÄLDIGT glad att vi kunde följa spåren efter de andra som red där igår. För där första halvan av stigen tillbaka går är det numera kalhyggen så det är inte lätt att hitta vägen tillbaka... Där det inte är kalhygge är det istället snårig skog och nu efter de senaste dagarnas snöfall väldigt många snötygnda träd som hänger ner över stigen. M a o blir det långa skrittsträckor - varför vi oftast brukar rida rundan just medsols så att dessa skrittsträckor kommer på slutet när hästarna hunnit "springa av sig".

Tillbaka på skogsvägen bjöd Hamingja på trav med riktigt härligt schvung sista biten hem till stallet! Där vi mötte Annelie och Carola som precis skulle rida iväg. Bussiga Annelie erbjöd sig att släppa ut Hamingja sedan, ifall jag ville lämna henne inne med Back on Track en stund. Det tackade jag GÄRNA ja till! Jag brukar låta henne stå med BoT i alla fall en stund efter varje ridpass. Efter gårdagens träningspass fick hon gå ut med regntäcket från BoT på, för att förhoppningsvis kompensera för påfrestningen på de känsliga musklerna i hennes bakdel när jag planerat att rida flera dagar i rad. När jag idag tog av regntäcket var hennes päls visserligen torr men täcket fuktigt på insidan just över bakdelen... Det hade jag INTE väntat mig av ett så pass dyrt täcke och innan det torkat ville jag ju inte lägga på henne det igen.

Fredagsfeeling!

Sköööönt att sträcka ut när man jobbat med samling i tölten!!!

När Hamingja och jag red iväg från gården mötte vi Annelie, Carola, Elisabeth och Lotta som precis kom tillbaka efter att ha ridit "Torrbergsrundan". De berättade så entusiastiskt om detta att jag blev riktigt sugen på att göra detsamma! Men jag hade lite ont om tid, för jag skulle tillbaka till jobbet igen efter ridningen, så jag fick spara Torrbergsrundan till en annan dag.

Istället red vi längs bilvägen - där underlaget nu äntligen består av den packade snö som är både fast och samtidigt sviktande och därmed måste vara världens bästa underlag att rida på! Eller som ödmjuka Ia Lindholm, en av de första i Sverige som fick bära titeln Ridlärare för islandshäst, beskrev saken: "När  man rider på packad snö går hästarna så oerhört bra att det verkligen känns som att man kan rida!" (Och tro mig - Ia kan definitivt rida oavsett underlag!) 

Hamingjas matte - som ihärdigt försöker lära sig rida - inledde med uppvärmningstölt då pisken då och då fick nudda Hamingjas bakdel. Ute längs vägen var detta uppenbarligen en mycket värre upplevelse än vad det numera är när samma sak händer inne på ridbanan - så det behöver vi definitivt träna mer på nu när underlaget äntligen börjar tillåta träning även längs bilvägen!

Korsningen borta vid sjön - "världens ände" - fick idag leva upp till sitt smeknamn när vi där vände tillbaka hemåt igen. Under hemvägen varvade vi sedan samlad skritt med övergångar till tölt, men jag tyckte det var svårt att bibehålla ridningen med sätet när vi väl töltade... Delvis berodde det nog på att jag hade för korta stigläder...  Inför dagens ridpass bytte jag nämligen till de compositstigbyglar jag brukar använda på vintern för att lättare hålla värmen i fötterna när jag rider. Vinterstigbyglarna sitter på de gamla stiglädren från min Childericsadel, som uppenbarligen fortfarande var inställda på den längd jag hade innan Atli under en kurs i somras längde mina stigläder för att jag lättare skulle hitta en bra töltsits. Jag tog mig inte tid att justera detta idag men inför nästa ridpass bör jag länga stiglädren MINST ett hål!

Tillbaka i stallet fick Hamingja gå ut i hagen med regntäcket från Back on Track för att kompensera musklerna i hennes bakdel för att jag - förhoppningsvis - kommer att rida fyra dagar i rad!

Ja, se det snöar - det var ju roligt HURRA!!!

ÄNTLIGEN SNÖ!!!

Vilken OERHÖRD skillnad det blir när snön kommer!!! I kväll har Hamingja och jag galopperat längs skogsvägen till vänster bakom vägbommen, hela vägen upp till vändplanen. Det hade vi INTE kunnat göra förra veckan när höstmörkret var som värst...! Men med snö och en pannlampa gick det hur bra som helst! Hamingja glömde t o m att bli rädd för de tre stora timmerupplag som nu ligger vid ena sidan av vägen men som inte funnits där tidigare. 

Lilla fröken tyckte verkligen att det var ROLIGT att galoppera!!! Och det var också ett bra tag sedan sist... delvis p g a höstmörkret men f f a p g a det hårdfrusna underlaget. Vilket nu - tack vare snön - är ett minne blott! Ungefär halvvägs upp till vändplanen bytte vi galopp för att träningen skulle bli så liksidig som möjligt. Vi hade börjat med höger galopp och först ville hon fortsätta med den... Vid mitt andra försök att fatta vänster galopp testade jag därför knepet från tidigare i höst: att lägga pisken mot vänster bog och då blev det rätt galopp direkt!

Min plan var egentligen att vi skulle galoppera tillbaka hemåt också. Men så snart jag började korta upp tyglarna tyckte Hamingja att det var dags för samlad skritt och övergång till tölt. En dm snö utgör uppenbarligen inget hinder för att prestera tölt med härlig bärighet! Och den upplevelsen kunde jag ju inte tacka nej till, så det fick bli töltintervaller längs vägen tillbaka istället! 

Tillbaka vid bommen fortsatte vi in på den högra skogsvägen också och här tyckte jag att det var dags för trav. Hamingja gjorde några försök att övertyga mig om att det åter var galopp som gällde. Men när hon insåg att jag inte skulle låta mig övertalas denna gång höll hon nästan på att "trava mig ur sadeln" när snön fick henne att trycka ifrån REJÄLT med bakbenen! Det var ungefär som att rida över förhöjda cavaletti!

Den enda nackdelen med den efterlängtade snön är att ridbanan "snöat över"... trodde jag... Men det visade sig att Ronny skottat den mycket omsorgsfullt med traktorn - han vet minsann hur man ska prioritera!!! Så i morgon kan det bli träning på samlingen vid hand igen - kanske i kombination med att vi rider ut en sväng sedan!

Söndagsträning

I söndags var favoritfotografen på plats när vi tränade för Atli - roligt med nya bilder!!!

Vi hade verkligen supertur med vädret under förra helgens kurs - soligt och bara några minusgrader alla tre dagarna! Den här helgen har vi däremot inte haft lika tur... regn och plusgrader på 1:a Advent... det är verkligen INTE rätt...!!! Men ridunderlaget är ju sviktande och bra i alla fall!

Efter morgonfodring följt av egen frukost i Josefshallen var det dags att göra Hamingja redo för veckans andra träningspass med repetition av övningarna från senaste kursen. Strömmen var avstängd i stallet så det var lite mörkt... men det gick ju att lösa m h a en pannlampa - de är inte bara bra när man rider ut i mörkret!

När vi började uppvärmningen i skritt på volt påmindes jag om att jag måste jobba med min vänsterskänkel... Den blir så lätt stum när jag ska be Hamingja gå undan och då ger jag ju henne något att trycka emot istället... men om jag lyckas göra den lite vibrerande istället korsar hon över riktigt bra med vänster bak och länger sin överlinje! Note to self!!! Efter fortsatt uppvärmning i tölt och trav på volt fick hon "jogga" i tölt i båda varven en stund innan det var dags att träna samlingen från marken.

Idag blev det två långsidor arbete vid hand i vardera varvet, med stillastående "piaffträning" både i början av och mitt på varje långsida. I höger varv har jag tyckt att det är mycket svårare att hålla ordning på högerbogen när vi tränar från marken, men det var faktiskt lite lättare nu när jag håller båda tyglarna i samma hand (för att ha den andra handen fri till att peta långt ner på hennes bakben vid behov). Nu behövde jag bara vrida tygelhanden lite för att högerbogen skulle komma på plats och genast bar hon upp sig mycket trevligare i samlingen!

När jag sedan sadlade om för att fortsätta uppsuttet kunde jag konstatera att hon även idag arbetat så intensivt i markarbetet att hon flåsade lite. Vi gjorde ett antal övergångar från samlad skritt till tölt när jag försökte komma ihåg alla instruktionerna från Atli: sitta på rumpan och driva så att hon kommer upp med bogarna, påminna om formen så att hon inte blir spänd och kort i  nacken, "skjuta" iväg henne i tölt med höfterna och sedan också "tänka ryggning" för att bibehålla bärigheten i den efterföljande tölten.

Precis som i galopp är det övergångarna som är den bästa styrketräningen för hästen. Fast själv behöver jag även träna på att rida längre sträckor för att lära mig bibehålla bärigheten i tölten lite längre sträckor... så jag får se till att vi tränar både ock framöver - även om det idag blev f f a övergångar.

I morgon blir det vilodag för Hamingja och själv ska jag på hot stone-massage efter jobbet. Det är alltid lika HÄRLIGT!!!

Fredagsfeeling!

Hamingja är FANTASTISKT glad över sitt nya schabrak - men hon har ett GRYMT pokerface...!!!

Plusgrader och regn i slutet på november gör väl ingen glad...?! Jo, faktiskt - eftersom underlaget på ridbanan åter blivit tillräckligt mjukt för att träna på! (Kanske även underlaget ute - jag testade inte det.) Det hårda underlaget i kombination med att Hamingja verkligen fick jobba hårt under kursen förra helgen har gjort att jag tidigare i veckan bara tränat samling från marken. Men idag vågade jag mig alltså på ridning också!

M a o är detta vår första riktiga repetition av övningarna från Atlikursen. Efter uppsutten uppvärmning i skritt, tölt och trav följt av tölt i en lite högre form i båda varven var det dags att sitta av för vår "piaffträning". Jag inledde i stillastående och Hamingja sparkade ilsket när jag nuddade något av bakbenen med pisken. Men som Atli sa: "Hon reagerar - och det är reaktion vi vill ha!" När vi övergick till samlad skritt sparkade hon inte längre, men vinklade in bakbenen bättre under sig - alltså PRECIS det jag ville!

Efter tre sekvenser i vardera varvet av denna "piaffträning" med samlad skritt längs en långsida tyckte jag det var dags att sitta upp igen. Fast först sadlade jag om - eftersom det är ett så bra sätt att få Hamingja att "tagga ner" när hon varit arg. Medan jag gjorde det konstaterade jag att hon faktiskt andades ganska häftigt - det var alldeles uppenbart att hon verkligen ansträngt sig ordentligt trots att vi "bara" ägnat oss åt samlad skritt från marken!

Tillbaka i sadeln red jag några övergångar från samlad skritt till tölt, då jag försökte komma ihåg att både hålla blicken lyft, sitta på rumpan och INTE falla framåt precis i övergången utan låta höfterna vara det som "släppte fram" henne i tölt. Och när jag tillslut dessutom kom ihåg Atlis tips om att "tänka rygga" när jag rider tölt så hittade vi dagens trevligaste känsla! Eftersom det blivit så lite ridning denna vecka kändes det ju extra bra att den träning som blev av i alla fall var av ganska bra kvalitet!

Nu är det dags att "svida om" för ett jobbevent med basket när regerande svenska mästarna (för femte året i rad) Luleå Basket möter Visby Ladies. Luleå Basket har överlägset högsta publiksnittet i landet dessutom - så det lär som vanligt vara bra stämning!

Frostrumpa!

Hamingjas rimfrostiga rumpa - ett tydligt bevis på den FANTASTISKA isoleringsförmågan hos en islandshästpäls!!! Hamingja har fått två vilodagar efter helgens intensiva träning för Atli. Och med dagens temperatur på -13 grader var underlaget förståss hårdfruset - jag vill ha snö NU!!! Men i väntan på det fluffiga vita "täcket" fick det bli träning vid hand.

Lilla fröken tycker INTE om när man drar åt sadelgjorden, så från henne kom inga protester när jag avstod sadel och satsade enbart på träns samt en lite längre pisk. På plats på ridbanan testade jag sedan att hålla båda tyglarna i en hand, under hakan på henne och peta lätt på omväxlande höger och vänster bakben med pisken. Först gjorde jag detta i stillastående och då kom det väldigt tydliga reaktioner!

Testade även några sekvenser med samlad skritt och även då fick jag önskad reaktion: att hon lyfte lite extra på bakbenen. När rörelsen närmade sig piaff även i bakbenen bar hon upp sig riktigt trevligt! Jag var också noga med att följa Atlis instruktion om att hela tiden växla mellan vilket bakben jag "petade" på - för att hon ska lära sig att när hon lyft på det ena ska hon alltid lyfta på det andra också.

Jag vet sedan tidigare att denna typ av träning är VÄLDIGT effektiv! När jag under en av våra rehabperioder bara fick träna samling från marken, inte uppsuttet, och ett par gånger i veckan brukade göra detta längs ena långsidan på ridbanan, tre gånger i resp varv kändes det ju inte som någon särskilt hård träning direkt... Men när jag sedan åter fick börja be om samling uppsuttet märktes det tydligt hur mycket starkare Hamingja blivit i sina muskler av träningen!

Så när vi nu lyft träningen till att aktivera bakbenen ytterligare en nivå jag hoppas på motsvarande effekt! Och i väntan på snön känns det ju bra att faktiskt kunna träna på ett bra sätt UTAN att riskera överansträngning av muskler p g a det hårda underlaget!

Hamingjas nya schabrak - i färgen"Spring olive"!

(Mobilkameran lurades dock lite av lystern i tyget - färgen är lite mörkare i verkligheten.)

Det var inte bara Atli som förgyllde tillvaron för oss i Mariebäck förra helgen utan även Karin Åberg (Sadlar.se). Karin måste ha ett svårslaget rekord i antal mil i bil - hemifrån Härnösand kör hon regelbundet både upp till Kiruna och ner till södra Sverige för att prova ut sadlar! Och hon har DEFINITIVT rekord i hur mycket man kan packa i en vanlig personbil (dock kombi). Förutom sadlarna har hon MASSOR av annan utrustning för häst och ryttare - det är ingen "botten" när hon börjar packa ut ur bilen och packa ut och packa ut och packa ut och packa ut...!!! 

Det känns alltid som rena julafton att få klämma och känna på Karins alla fina prylar!!! Och inte helt lätt att behärska sig... Trots att jag sedan länge har ABSOLUT köpstopp när det gäller träns kan ni ju gissa vad som var det första jag började sukta efter...! Men hur många FINA träns det än fanns att välja på så var det faktiskt i slutänden svårt att motivera för mig själv att jag verkligen behövde ett till... när sanningen är den att jag faktiskt istället borde sälja några av dem jag redan har som knappt är använda ö h t...! 

Jag gick sedan igenom motsvarande process när det gällde snygga pannband respektive fina grimmor...! För att tillslut landa i insikten att det jag verkligen inte kunde leva utan var (ytterligare) ett av Equestrian Stockholms supersnygga schabrak! Ett grönt var vad som behövde komplettera de champagnefärgade resp marinblå som Hamingja har sedan tidigare. Nu hade jag inte varit förutseende nog att be Karin ta med ett sådant så jag fick beställa på hennes hemsida för att få ett i rätt färg. Och  trots Black Friday/ Black Week haussen som verkligen måste sätta paketleveranserna på prov så anlände schabraket redan igår tisdag! 

Egentligen borde jag ha köpstopp även på schabrak och vojlockar - för jag har MÅNGA och flera som jag aldrig ens har använt... Men när jag LOVADE mig själv att se till att sälja ytterligare ett antal av dem jag redan har "på lager" så hittade jag en öppning! Det finns väl INGEN som det är så lätt att lura som en själv?!! 

Hästlycka!

Så här glad blir man av att få rida BÄSTA hästen för en av världens skickligaste instruktörer!

Ännu en dag med strålande sol - och DESSUTOM Atlikurs!!! Hamingja har ju verkligen fått jobba i helgen med hon kändes fortfarande riktigt fräsch när jag värmde upp inför vår första lektion. Efter sedvanlig uppvärmning fick jag "grunda" med att låta henne rulla på i tölt längs spåret i båda varven innan det var dags att träna samling från marken.

Precis som igår blev min superambitiösa häst lite uppjagad så snart hon förstod vad som var på gång så jag fick börja med att lugna ner henne. När vi sedan började i stillastående sparkade Hamingja ilsket varje gång Atli lät pisken nudda något av hennes bakben. "Hon blir ARG - men det är också en reaktion och det är reaktion vi vill ha!" kommenterade han. När vi övergick till skritt fick jag som tidigare fokusera på att göra förhållningar för att hålla nere tempot, hålla Hamingja avslappnad i nacken och hennes bogarna på plats, medan Atli gick bredvid och påverkade bakbensstegen genom att peta till med en pisk, ömsom på vänster resp höger bakben. 

Efter tre sådana sekvenser, med pauser då hon tog chansen att verkligen sträcka ut framåt nedåt och slappna av, visade Atli hur jag ska fortsätta träna detta på egen hand framöver. Han höll då båda tyglarna i samma hand, direkt under hakan på Hamingja och hanterade pisken med den andra handen. (Annars har jag hållit innertygeln i ena handen och yttertygel + pisk i den andra.) Som vanligt sadlade jag om innan jag satt upp igen - f f a för att det är en sådan tydlig signal till min ambitiösa och rejält taggade häst att hon kan slappna av helt en stund. 

När jag sedan fick övergå till att rida samlad skritt fortsatte Atli att använda pisken på samma sätt för att Hamingja även fortsatt skulle lyfta extra mycket på sina bakben. Och det kändes verkligen skillnad hur bogarna kom upp mer både i den samlade skritten och även när vi gjort övergång till tölt. Efter tre sådana sekvenser med skrittpaus emellan fick jag rida in på volt och låta min duktiga häst sträcka ut framåt nedåt och sedan, när tölten blivit riktigt lugn, även varva ner i trav i båda varven. 

Efteråt gjorde jag på samma sätt som igår - när jag lät Hamingja ha BoT-täcke och hasskydd på när hon gick tillbaka ut i hagen - med förhoppning om att maximera återhämtningen i hennes muskler. Och det verkade fungera lika bra idag, för när jag några timmar senare började värma upp för helgens femte och sista lektion kändes hon fortfarande hur mjuk och fräsch som helst!

Den avslutande lektionen blev i stort sett en repris av förmiddagens men med extra fokus på övergångarna till tölt. Atli påminde om att jag ska sitta kvar i lodrät sits och låta höfterna "skjuta iväg" henne i tölt så att jag redan från start "rider upp henne framför mig". Ö h t behöver jag fortsätta att jobba med min sits under de kommande vintermånaderna. Atli förklarade också att när jag arbetar henne för hand och petar på hennes bakben så är det viktigt att jag hela tiden växlar fram och tillbaka mellan dem: höger-vänster-höger-vänster. Så att hon lär sig att när hon lyft på det ena ska hon alltid lyfta på det andra. Och så ska jag "tänka rygga" när jag rider samlad tölt. Vi har verkligen MASSOR att träna på fram till mitten på mars då vi får träna för Atli nästa gång. Tur att det är så ROLIGT att träna!!! 

Hamingja-hög!!!

Min lycka/förmögenhet!!!

Inför dagens första lektion såg jag som vanligt till att Hamingja fick stretcha musklerna i bakdelen, där hon har lätt att bli stel, genom att flytta ut bakdelen i skritt på volt. Men sedan passade jag på att rygga endel också. Igår påminde nämligen Atli mig om att jag ska "tänka" rygga när jag rider samlad tölt - och jag insåg att det vore en god idé att påminna mig själv om känslan i ryggningen inför våra lektioner idag!

När vi sedan värmt upp på sedvanligt sätt och det var dags att förbereda för samling i tölt "slängde jag in" lite mer ryggning innan vi övergick till samlad skritt och dito tölt. Jag fortsätter också att nudda Hamingja med pisken för att avdramatisera detta och det fungerar verkligen bättre och bättre! (Det händer fortfarande att hon kastar sig iväg ibland, men många gånger piskar hon nu bara ilsket med svansen, så det är ju ett STORT framsteg!) 

Fast under en av våra sekvenser i samlad skritt blev hon nu riktigt, riktigt ARG när jag petade till med pisken. Efteråt sa Atli att det finns stora fördelar med hennes temperament; lyckas man få det med sig istället för mot sig möjliggör det en prestation utöver det vanliga. Men att jag ändå ska vara lite försiktig med att trigga henne. För hamnar hon för ofta i ett läge där hon blir så här jättearg när vi tränar samling kan det skapa oönskade reaktioner som kan vara svåra att träna bort sedan. 

Atli börjar och slutar alltid lektionerna med ett kort "teoripass" då han går igenom vad vi gjorde senast, hur det fungerade och hur vi ska gå vidare. Han är verkligen pedagogisk som ett helt universitet och så oerhört mån om att hans elever verkligen förstår vad de ska göra och varför! När vi avrundade första lektionen idag betonade han att när jag fortsätter träna samling i tölt ska jag tänka på att rida riktigt långsamt - eftersom ett riktigt lågt tempo är det effektivaste sättet att stärka de muskler Hamingja behöver använda för att bära upp sig riktigt bra. 

Efter lektionen, när Hamingja mumsat i sig sin lilla "belöningsportion" med betfor och mineraler, fick hon gå ut i hagen med Back on Track (hasskydd + täcke). Och kanske bidrog detta till att hon kändes riktigt mjuk och smidig - även i bakdelen - direkt när jag tre timmar senare började förbereda henne för lektion nr 2! 

Inledningsvis berättade Atli då att Hamingjas lillebror Hector, som har Sylvia i sadeln och - förstås - kommit längre än Hamingja även när det gäller samling, hade kommit till ett läge där han visserligen samlade sig bättre än han gjort tidigare men då blivit hög i formen. Sylvia fick därför fokusera på att få honom att slappna av i nacken och när han gjorde det blev bärigheten ÄNNU bättre än tidigare. "Hamingja kan också hamna i en sådan fas när ni fortsätter att jobba med samlingen. Men genom att lösgöra i det läget, utan att släppa kravet på samling, kan ni komma igenom till en ny nivå av samling med bärighet!"

Efter uppvärmningen fick jag rida tölt en stund i höger varv innan det var dags att sitta av för att arbeta med samlingen från marken. Och Hamingja visade direkt att hon visste vad som var på gång, genom att "på egen hand" direkt visa upp en trevlig samlad skritt innan jag ens hunnit positionera mig rätt och samla ihop tyglarna! När vi sedan gjort halt tog Atli en pisk och petade lite lätt på framsidan av hennes ena bakben. Direkt började det närmast ryka ur öronen på Hamingja - DET VAR DET FRÄCKASTE!!! - och hon sparkade ilsket efter pisken. 

Men när Atli fortsatte att peta lätt, omväxlande på höger resp vänster bakben, kom den önskade reaktionen när Hamingja - fortfarande ARG - började lyfta högt på bakbenen. "Hon piafferar redan så fint med frambenen, men vi behöver lära henne att göra det även med bakbenen!" förklarade han. När hon svarade rätt på hans signal vid stillastående fick jag återgå till samlad skritt vid hand, medan Atli fortsatte att trigga fram högre bakbenssteg genom att peta på resp bakben. 

När jag åter satt i sadeln fick jag rida samlad skritt medan han fortsatte att peta på resp bakben - och det kändes verkligen att hon använde sina bakben på ett nytt sätt - mer bärkraft och mindre skjutkraft! Den känslan fanns dessutom kvar när jag gjorde en övergång till samlad tölt! Hon bar upp sig så bra i det korta tempot utan minsta antydan till att vilja lägga sig på i handen eller att successivt försöka dra upp tempot! Det var en så HÄFTIG känsla!!! 

Även Atli var nöjd: "Jätteflott, jätteflott!!!" ropade han medan jag försökte komma ihåg att sitta på rumpan, med blicken höjd, så att jag fortsatte att "rida upp henne framför mig". För jag ville ju verkligen få behålla den häftiga känslan så länge som möjligt!!! Efter detta tyckte Atli att Hamingja varit tillräckligt duktig för idag - så jag fick gå in på en volt och låta henne sträcka ut överlinjen och varva ner ordentligt i tölt till dess hon frustade riktigt avslappnat. Själv var jag förståss REJÄLT Hamingja-hög! Hon är verkligen min Lycka/Förmögenhet!!!

Supertaggad Hamingja på Atlikurs!

Bara fyra veckor sedan sist och nu är det dags igen = LUXURY!!! 

Med en matte som varit dunderförkyld hela veckan (kollegorna på jobbet trodde nästan att jag råkat ut för en "man cold/mansförkylning") har Hamingja fått vila sig i form inför helgens ridkurs. Dessutom var det minusgrader och blåste rejält kallt - d v s svalt och skönt för en islandshäst med vinterpäls - så lilla fröken var JÄTTEPIGG!!! 

Innan lektionen hade hon fått stå en halvtimma och "preppa" med Back on Track runt haserna och över bakdelen, det kändes extra bra med tanke på det hårdfrusna underlaget. Jag hann dessutom skritta på volt och flytta för innerskänkeln en god stund innan det var vår tur på ridbanan, så hon kändes mjuk och välstretchad när det var dags för vår lektion!

Efter sedvanlig uppvärmning i skritt, tölt och trav på volt (då Atli konstaterade att hon såg fin ut och arbetade rätt genom kroppen) var det dags att börja arbeta med tölten "på allvar". Jag började i höger varv och till att börja med blev hon lite kort i nacken och hög i formen så Atli instruerade mig att ge tydligare signaler om att slappna av och länga halsen. "Om du inte får rätt reaktion direkt ska du använda STÖRRE signaler - att bara tjata på på samma sätt gör att hon slutar lyssna... Men när hon sedan lyssnar ska signalerna bli allt mindre igen så att de tillslut inte syns!"  

När jag dessutom kom ihåg att använda sidförande tygeltag i hörnen kom högerbogen på plats och tölten blev allt trevligare! Sedan ska jag ju helst komma ihåg att sitta på rumpan också... svårt, svårt... men i alla fall liiiite lättare nu när mitt "tjat" med pisken börjar bli något jag gör ganska automatiskt, så att jag ibland faktiskt lyckas tänka på min sits också...! Atli kommenterade också att Hamingja reagerar så mycket lugnare på pisken nu - "avtrubbningen" ger effekt! 

Men varje gång Atli kom nära blev Hamingja stressad - hon hade INTE glömt att han ibland brukar peta lätt på hennes rumpa med en pisk för att hjälpa mig att tillföra extra energi...! "Hon behöver vänja sig vid mig också!" skrattade han och tog genast tag i den "avtrubbningen" genom att gång på gång närma sig och gå bredvid oss fast utan att röra henne. 

Sedan bytte vi till vänster varv och gjorde nya övergångar till tölt från samlad skritt. Med en yttertygel som höll högerbogen på plats var jag riktigt nöjd med vår tölt. Men Atli gjorde mig uppmärksam på att Hamingja faktiskt inte var helt mellan hand och skänkel utan sköt ut vänsterbogen lite istället... Jag fick alltså krama på innertygeln för att ställa henne inåt - och då svarade hon direkt med att komma upp ännu mer med bogarna! Vi fick rida några sådana sekvenser, varav den sista riktigt långsamt och Atli konstaterade nöjd att hon var riktigt, riktigt fin! Och så kändes det verkligen också!!!

Nu var hon verkligen "på gång" - så när hon fick börja sträcka ut i tölt på volt tog det en god stund innan hon lämnade "racertölten" och började varva ner. Men tillslut lugnade hon ner sig och Atli konstaterade att vi i o m detta lagt en bra grund inför kommande lektioner!

Sköna söndag!

Hej Matte! Vad ska vi göra för nå´t kul idag??!!

Jag hade hoppats på en favorit i repris idag - gårdagens härliga känsla i tölten ville jag GÄRNA få uppleva igen! Men det var kallare idag och åter riktigt hårdfruset längs vägarna så jag fick tänka om för att spara på Hamingjas bakben. Men i o m att hon säkert kunde vara lite stel i musklerna efter gårdagen kändes det bra om om ändå fick komma ut och röra på sig. 

Vi skrittade upp till höger bakom vägbommen där Hamingja fick briljera i avslappnad skritt på hellång tygel och trots pisk mot rumpan då och då blev inte reaktionerna häftigare än några ilskna pisk med svansen. Strax innan vändplanen tog vi upp till vänster där den gräsbevuxna vägen erbjöd ett lite mjukare underlag så jag vågade mig på några galoppintervaller. När jag tyckte det var dags för höger galopp var vi först inte helt eniga om den saken... Men när i nästa galoppfattning testade att förstärka genom att lägga pisken lätt mot höger bog så blev det rätt galopp. 

Stigen som fortsätter genom skogen var ännu inte hårdfrusen, så vi tog chansen till lösgörande terrängtrav nästan hela vägen bort till Torrbergsvägen och sedan tillbaka igen. När vi åter närmade oss den gräsbevuxna vägen var det som om Hamingja frös fast i marken och hon förvandlades nästan till en giraff.  Hon sträckte upp huvudet allt hon kunde för att se vad det var för några möjliga monster som närmade sig nere där på vägen... Inte ens när Sylvia, som kom ridande tillsammans med Olivia och Sanna, ropade på Hamingja vågade lilla fröken slappna av utan hon behöll för säkerhets skull sin flyktberedskap till dess de andra hästarna hade hunnit ända fram till oss. 

Efter en avslutande galoppintervall längs gräsvägen skrittade vi tillbaka hem medan jag konstaterade att det idag blivit något så ovanligt som ett ridpass enbart i grundgångarterna (skritt, trav och galopp) - helt utan tölt. 

SOLEN!!!

HÄRLIG ljusterapi idag - PRECIS vad vi behöver efter en november som hittills bara haft ungefär hälften så många (=få) soltimmar som en vanlig novembermånad brukar ha. Hemma i Kyrkbyn hade vi +6 grader men i Mariebäck, som ligger längre från havet, var det som vanligt så här års lite kallare så vägarna var åter frusna och hårda.

Hamingja och jag nyttjade det härliga vädret till att rida genom skogen bort till Torrbergsvägen och passade på att trava längs stigen genom skogen för den var fortfarande mjuk. Längs Torrbergsvägen var underlaget bitvis uppluckrat av skogsmaskiner och därmed mjukt. Och där det var hårdfruset fanns det dessutom ofta en fortfarande mjuk gräskant som var tillräckligt bred att rida på så där följde vi vägen till vänster och red uppvärmningstölt. Vi passerade sandvägen med vägbommen, där vi ofta brukat galoppera och fortsatte längre in efter Torrbergsvägen till vår "nya" galoppväg som också går in till höger.

Denna väg har ett fastare underlag än sandvägen men mer sviktande än Torrbergsvägen så vi passade på att rida ett par galoppintervaller. Först en högergalopp med riktigt trevlig bärighet! Sedan var vi lite oense i valet av galopp i nästa intervall - jag föreslog vänster men Hamingja tyckte att vi kunde fortsätta med höger... men på andra försöket bjöd hon på en härligt bärig vänstergalopp också! Galopp är ju lösgörande i sig och när hon dessutom behövde variera längden på galoppsprången för att parera några lite steniga partier så blir den lösgörande effekten extra effektiv!

Men den allra bästa ridkänslan kom när vi sedan vände tillbaka hemåt igen! Efter en riktigt trevlig samlad skritt fick hon över i en tölt som verkligen innebar "Atli-känsla"!!! Tack vare "draghjälpen" av att vi nu var på hemväg kunde jag dessutom behålla den häftiga känslan ovanligt länge! Ibland sköt hon ut högerbogen och blev lite kort i nacken - något jag på ridbanan kan åtgärda genom att vända runt åt vänster m h a ytterhjälperna... Men jag upptäckte att jag kunde få motsvarande effekt m h a sidförande tygeltag åt vänster och hittade tillbaka till WOW-känslan igen trots att den stora ansträngningen (och det milda vädret) fått Hamingja börja flåsa REJÄLT!

Hon fick sedan skritta på långa tyglar hela vägen tillbaka genom skogen för att hämta andan och verkade mycket nöjd med det trots att pisken återkommande fick nudda hennes bakdel, omväxlande på höger och vänster sida. Vilket alltså även innebar ständiga byten av spöhand - något som hon alltid betraktat som OERHÖRT traumatiskt... Det går så sakteliga framåt för oss ändå!

Fartfylld fredag!

Redan fredag igen - det är inte klokt hur snabbt veckorna RUSAR fram...!!! :-O Idag var det dags att åka till bilprovningen med min bil och hästtransport (den tidigare "Láralimousinen" som inte fått något nytt namn ännu...) Det är alltid lika spännande tycker jag... men det gick bra - i alla fall nästan! Jag fick anmärkning på bilens bromsar fram trots att den precis varit på service... där får Volvo bakläxa alltså! 

Efter detta var det dags för ett träningspass med Hamingja och jag var under viss tidspress så det fick bli ett kort och intensivt pass på ridbanan. Fortsatt fokus på vår resp rumpa (pisken mot hennes och min i sadeln) samt sidförande tygeltag för att få högerbogen på plats i höger varv och vända in för ytterhjälperna i vänster varv för att uppnå samma sak där. 

Ridning är ju bara SÅ mycket svårare i praktiken än i teorin... men även om jag bara glimtvis lyckades hålla fokus på ovanstående så det går det ju betydligt bättre när jag i alla fall FÖRSÖKER...!!! 

Nu är det dags att än en gång "svida om" för nu blir det hockey! Svenska mästarna Luleå Hockey/MSSK tar emot AIK på hemmaplan i vad som kallas #REKORTMATCHEN eftersom målsättningen är att ta tillbaka publikrekordet i damligan - för det är ju i Luleå det hör hemma! Jag räknar med att det blir GRYM stämning i arenan! Be there - or be square...!!!

Edit: Vilken STÄMNING -  Coop Arena KOKADE i kväll!!! Helt fullsatt - och enligt uppgift minst ett 1000-tal som fick vända i dörren för att de inte fick plats! Publiksiffran på 6 220 personer innebar att det tidigare Sverigerekordet slogs med över 1000 personer! Rekordpubliken fick se de regerande svenska mästarna Luleå hockey/MSSK vinna mot AIK med 4-1 (skottstatistik 46-17)! WOW säger jag bara!!!

Högerbogen är "nyckeln" - igen...!!!

Efter en vilodag för Hamingja igår, med hot stone-massage för matte, var vi riktigt laddade för ridning idag! Det blev ännu ett Atli-träningspass på ridbanan där ett par viktiga "poletter trillade ner" för mig! När vi efter sedvanlig uppvärmning började jobba med samling i tölt i höger varv så kom den första "billesnixten": när jag plötsligt mindes Atlis ord "kontrollera bogarna med tyglarna" och använde sidförande tygeltag vid hörnpasseringarna. Vips hade jag Hamingja mellan hand och skänkel på ett sätt som gav en ridkänsla i nivå med senaste kursen!!!

"Billesnixt" nr 2 kom när jag efter att ha bytt till vänster varv gjorde samma sak fast tvärt om - d v s vände in för ytterhjälperna vilket åter placerade högerbogen på plats. Med Hamingja tydligt inramad samtidigt som hennes matte dessutom lyckades hyfsat med att vinkla fram bäckenet och "sitta på rumpan" kom Atlikurs-känslan i tölten tillbaka! Inte hela tiden förståss... men flera glimtar!!! I vänster varv ska jag alltså rida många volter i tölten och i höger varv många hörnpasseringar - för att med högertygeln få högerbogen på plats! Jo, jag har fått båda dessa aha-upplevelser tidigare också - men om man inte kan lära sig nytt så är det väl en god idé att återupptäcka sådant man kunnat tidigare..?!!

Hamingja blir ju ganska "speedad" när hon verkligen får ta i ordentligt i tölten, så när jag lät henne sträcka ut halsen blev det en stunds "speedtölt" med nosen i backen på volten innan hon började slappna av och successivt lugna ner tempot. I trav på volten blev det som vanligt ett högre tempo igen så efteråt fick hon skritta lite extra länge längs spåret. Men då blev hon tillslut så avslappnad att jag t o m höjde svårighetsgraden genom att korta upp tyglarna men ändå fortsätta skritta.

När jag rider ut brukar jag efter att ha skrittat på hellånga tyglar åter ta tygelkontakt när jag rider sista biten hem till stallet, för att lära henne att man faktiskt kan korta upp tyglarna utan att det betyder att man ska börja springa. (Klart man KAN, säger Hamingja, men DET ÄR INTE RÄTT!!!!") Så jag kunde konstatera att det var en god idé att träna detta även på ridbanan...!

Fokus på rumporna!

Uppvärmning i trav!

Bilden ljuger dock - så här såg det INTE ut på marken idag...!!! Men en fördel med morgonens regn och plusgrader var att vi fått en paus från det tidigare så stenhårda ridunderlaget! Jag hade morgonfodringen idag och när både hästarna och jag ätit vår frukost var det dags för ett nytt träningspass på ridbanan.

Det blev ett träningspass helt utifrån Atlis upplägg; med uppvärmning på volt i skritt, trav resp tölt följt av "själva arbetet" där vi red samlad skritt och övergångar till dito tölt. Och den här gången försökte jag verkligen fokusera BÅDE på att hålla pisken mot Hamingjas rumpa och att sitta på min egen... Svårt, svårt... men nog blev min sits i alla fall bättre än när jag inte kom ihåg att fokusera på den...!

Allt "nötande" med pisken har ju verkligen haft effekt - det är inte alls lika traumatiskt för Hamingja längre! Idag kunde jag t o m lägga till en lätt smackning ibland UTAN att hon direkt försökte fly... det går ju faktiskt framåt för oss även om det kanske inte går så fort... Några kortare sekvenser med riktigt trevlig känsla i tölten fick vi till också! Så när Hamingja avslutningsvis fick varva ner igen i tölt på volt frustade vi nog lika belåtet båda två!

Travknappen fortsätter att fungera superbra - både under uppvärmning och nedvarvning. Med ett liiitet undantag idag, när jag under uppvärmningen bad om trav i vänster varv, då tyckte Hamingja istället att vi skulle galoppera på den lilla volten...! Efteråt tänker jag att jag skulle ha tagit tillfället att träna galopp på volt när hon uppenbarligen var tillräckligt balanserad för det - men jag var så inställd på trav att jag direkt gav signal om att byta gångart...

I morgon blir det "tre timmar i skrittmaskinen" - d v s vilodag på lösdriften - för Hamingja. Även om det inte var hårt underlag idag så känns det bra att ge hennes muskler extra tid för återhämtning för hon har ju även visat sig vara känslig för att ha broddar... För min del blir det hot stone-massage efter jobbet, det ser jag fram emot även om det förstås skulle vara ÄNNU roligare att rida!