Hamingja-hög!!!

Min lycka/förmögenhet!!!

Inför dagens första lektion såg jag som vanligt till att Hamingja fick stretcha musklerna i bakdelen, där hon har lätt att bli stel, genom att flytta ut bakdelen i skritt på volt. Men sedan passade jag på att rygga endel också. Igår påminde nämligen Atli mig om att jag ska "tänka" rygga när jag rider samlad tölt - och jag insåg att det vore en god idé att påminna mig själv om känslan i ryggningen inför våra lektioner idag!

När vi sedan värmt upp på sedvanligt sätt och det var dags att förbereda för samling i tölt "slängde jag in" lite mer ryggning innan vi övergick till samlad skritt och dito tölt. Jag fortsätter också att nudda Hamingja med pisken för att avdramatisera detta och det fungerar verkligen bättre och bättre! (Det händer fortfarande att hon kastar sig iväg ibland, men många gånger piskar hon nu bara ilsket med svansen, så det är ju ett STORT framsteg!) 

Fast under en av våra sekvenser i samlad skritt blev hon nu riktigt, riktigt ARG när jag petade till med pisken. Efteråt sa Atli att det finns stora fördelar med hennes temperament; lyckas man få det med sig istället för mot sig möjliggör det en prestation utöver det vanliga. Men att jag ändå ska vara lite försiktig med att trigga henne. För hamnar hon för ofta i ett läge där hon blir så här jättearg när vi tränar samling kan det skapa oönskade reaktioner som kan vara svåra att träna bort sedan. 

Atli börjar och slutar alltid lektionerna med ett kort "teoripass" då han går igenom vad vi gjorde senast, hur det fungerade och hur vi ska gå vidare. Han är verkligen pedagogisk som ett helt universitet och så oerhört mån om att hans elever verkligen förstår vad de ska göra och varför! När vi avrundade första lektionen idag betonade han att när jag fortsätter träna samling i tölt ska jag tänka på att rida riktigt långsamt - eftersom ett riktigt lågt tempo är det effektivaste sättet att stärka de muskler Hamingja behöver använda för att bära upp sig riktigt bra. 

Efter lektionen, när Hamingja mumsat i sig sin lilla "belöningsportion" med betfor och mineraler, fick hon gå ut i hagen med Back on Track (hasskydd + täcke). Och kanske bidrog detta till att hon kändes riktigt mjuk och smidig - även i bakdelen - direkt när jag tre timmar senare började förbereda henne för lektion nr 2! 

Inledningsvis berättade Atli då att Hamingjas lillebror Hector, som har Sylvia i sadeln och - förstås - kommit längre än Hamingja även när det gäller samling, hade kommit till ett läge där han visserligen samlade sig bättre än han gjort tidigare men då blivit hög i formen. Sylvia fick därför fokusera på att få honom att slappna av i nacken och när han gjorde det blev bärigheten ÄNNU bättre än tidigare. "Hamingja kan också hamna i en sådan fas när ni fortsätter att jobba med samlingen. Men genom att lösgöra i det läget, utan att släppa kravet på samling, kan ni komma igenom till en ny nivå av samling med bärighet!"

Efter uppvärmningen fick jag rida tölt en stund i höger varv innan det var dags att sitta av för att arbeta med samlingen från marken. Och Hamingja visade direkt att hon visste vad som var på gång, genom att "på egen hand" direkt visa upp en trevlig samlad skritt innan jag ens hunnit positionera mig rätt och samla ihop tyglarna! När vi sedan gjort halt tog Atli en pisk och petade lite lätt på framsidan av hennes ena bakben. Direkt började det närmast ryka ur öronen på Hamingja - DET VAR DET FRÄCKASTE!!! - och hon sparkade ilsket efter pisken. 

Men när Atli fortsatte att peta lätt, omväxlande på höger resp vänster bakben, kom den önskade reaktionen när Hamingja - fortfarande ARG - började lyfta högt på bakbenen. "Hon piafferar redan så fint med frambenen, men vi behöver lära henne att göra det även med bakbenen!" förklarade han. När hon svarade rätt på hans signal vid stillastående fick jag återgå till samlad skritt vid hand, medan Atli fortsatte att trigga fram högre bakbenssteg genom att peta på resp bakben. 

När jag åter satt i sadeln fick jag rida samlad skritt medan han fortsatte att peta på resp bakben - och det kändes verkligen att hon använde sina bakben på ett nytt sätt - mer bärkraft och mindre skjutkraft! Den känslan fanns dessutom kvar när jag gjorde en övergång till samlad tölt! Hon bar upp sig så bra i det korta tempot utan minsta antydan till att vilja lägga sig på i handen eller att successivt försöka dra upp tempot! Det var en så HÄFTIG känsla!!! 

Även Atli var nöjd: "Jätteflott, jätteflott!!!" ropade han medan jag försökte komma ihåg att sitta på rumpan, med blicken höjd, så att jag fortsatte att "rida upp henne framför mig". För jag ville ju verkligen få behålla den häftiga känslan så länge som möjligt!!! Efter detta tyckte Atli att Hamingja varit tillräckligt duktig för idag - så jag fick gå in på en volt och låta henne sträcka ut överlinjen och varva ner ordentligt i tölt till dess hon frustade riktigt avslappnat. Själv var jag förståss REJÄLT Hamingja-hög! Hon är verkligen min Lycka/Förmögenhet!!!