"Den känslan...!!!"

Uppvärmningstölt - från en Atlikurs förra hösten.

Idag gjorde vi ett nytt försök att "plocka fram" den häftiga känslan i tölten från i söndags - och tillslut lyckades vi faktiskt!!! Och jag tror att en viktig nyckel var att när vi efter sedvanlig uppvärmning började arbeta med tölten i höger varv så satte jag ännu större fokus på att få högerbogen på plats - bl a genom att m h a tyglarna "ta med" bogarna åt vänster i hörnpasseringarna. (Under min analys efter gårdagens ridpass insåg jag att jag nog inte hade varit lika noggrann med detta igår som jag var i söndags.) Under den sista sekvensen samlad skritt i höger varv bar hon också upp sig betydligt bättre än tidigare och den efterföljande tölten blev också bättre!

När vi sedan övergick till vänster varv hade jag alltså henne redan inramad mellan hand och skänkel. Och när jag då drev ännu mycket mer och lyckades vinkla mitt bäcken lite bättre än igår samt att högerhanden inte blev lika stum så började det hända saker! Redan i den förberedande samlade skritten kände jag hur hon vinklade in bakbenen lite extra och kom upp med bogarna. Följde Atlis tips att rida öppna i övergången till tölt och till min glädje hade vi då med oss bärigheten över till tölten också! 

Efter en längre skrittpaus gjorde jag en ny övergång till tölt från samlad skritt och nu började det lika känslan från i söndags! Med ÄNNU mer drivning kom vi definitivt ännu närmare WOW-tölten och jag lyckades dessutom bibehålla denna känsla en bra stund genom att rida öppna resp vända in på volt m h a ytterhjälperna!!! Det krävdes rejäl viljestyrka att avbryta denna häftiga upplevelse genom att låta henne sträcka ut och varva ner i tölt på volt... om jag var JÄTTENÖJD med min fantastiska häst så var jag också riktigt nöjd med hennes matte som INTE fortsatte att rida till dess den häftiga känslan hann gå förlorad! 

Den grundliga nedvarvningen i tölt fick henne att frusta mycket belåtet och uppenbarligen varva ner tillräckligt för när jag saktade ner till skritt hade hon inte "stresstendenser" kvar utan skrittade hur avslappnat som helst med nosen i backen när jag gav långa tyglar. När jag satt av kunde jag konstatera att hon faktiskt hade vitt svettskum på halsen - ett tydligt tecken på att vi faktiskt kunnat ta tölten till en högre nivå där hon får ta i lite extra! Det blev förståss en stunds Back on track-"behandling" innan min fina häst fick gå ut i hagen igen, där hon välkomnades vid grinden av en glatt gnäggande Litlamin som ÄÄÄNTLIGEN fick sin bästis tillbaka!