Supertaggad Hamingja på Atlikurs!

Bara fyra veckor sedan sist och nu är det dags igen = LUXURY!!! 

Med en matte som varit dunderförkyld hela veckan (kollegorna på jobbet trodde nästan att jag råkat ut för en "man cold/mansförkylning") har Hamingja fått vila sig i form inför helgens ridkurs. Dessutom var det minusgrader och blåste rejält kallt - d v s svalt och skönt för en islandshäst med vinterpäls - så lilla fröken var JÄTTEPIGG!!! 

Innan lektionen hade hon fått stå en halvtimma och "preppa" med Back on Track runt haserna och över bakdelen, det kändes extra bra med tanke på det hårdfrusna underlaget. Jag hann dessutom skritta på volt och flytta för innerskänkeln en god stund innan det var vår tur på ridbanan, så hon kändes mjuk och välstretchad när det var dags för vår lektion!

Efter sedvanlig uppvärmning i skritt, tölt och trav på volt (då Atli konstaterade att hon såg fin ut och arbetade rätt genom kroppen) var det dags att börja arbeta med tölten "på allvar". Jag började i höger varv och till att börja med blev hon lite kort i nacken och hög i formen så Atli instruerade mig att ge tydligare signaler om att slappna av och länga halsen. "Om du inte får rätt reaktion direkt ska du använda STÖRRE signaler - att bara tjata på på samma sätt gör att hon slutar lyssna... Men när hon sedan lyssnar ska signalerna bli allt mindre igen så att de tillslut inte syns!"  

När jag dessutom kom ihåg att använda sidförande tygeltag i hörnen kom högerbogen på plats och tölten blev allt trevligare! Sedan ska jag ju helst komma ihåg att sitta på rumpan också... svårt, svårt... men i alla fall liiiite lättare nu när mitt "tjat" med pisken börjar bli något jag gör ganska automatiskt, så att jag ibland faktiskt lyckas tänka på min sits också...! Atli kommenterade också att Hamingja reagerar så mycket lugnare på pisken nu - "avtrubbningen" ger effekt! 

Men varje gång Atli kom nära blev Hamingja stressad - hon hade INTE glömt att han ibland brukar peta lätt på hennes rumpa med en pisk för att hjälpa mig att tillföra extra energi...! "Hon behöver vänja sig vid mig också!" skrattade han och tog genast tag i den "avtrubbningen" genom att gång på gång närma sig och gå bredvid oss fast utan att röra henne. 

Sedan bytte vi till vänster varv och gjorde nya övergångar till tölt från samlad skritt. Med en yttertygel som höll högerbogen på plats var jag riktigt nöjd med vår tölt. Men Atli gjorde mig uppmärksam på att Hamingja faktiskt inte var helt mellan hand och skänkel utan sköt ut vänsterbogen lite istället... Jag fick alltså krama på innertygeln för att ställa henne inåt - och då svarade hon direkt med att komma upp ännu mer med bogarna! Vi fick rida några sådana sekvenser, varav den sista riktigt långsamt och Atli konstaterade nöjd att hon var riktigt, riktigt fin! Och så kändes det verkligen också!!!

Nu var hon verkligen "på gång" - så när hon fick börja sträcka ut i tölt på volt tog det en god stund innan hon lämnade "racertölten" och började varva ner. Men tillslut lugnade hon ner sig och Atli konstaterade att vi i o m detta lagt en bra grund inför kommande lektioner!